Platanajs
– heaven or hell?

Platanjas, eller Platanajs som vi i ressällskapet ganska snabbt döpte om detta kretensiska nueva estocolmo till, är en liten turistby som ligger några mil väster om Chania, på Kreta. Här finns allt det som charterturisten kräver och vill ha. Eller det man tror att charterturisten vill ha... Jag undrar bara: Finns verkligen längtan kvar, längtan efter att att resa tvärs över hela europa för att lägga sig på en solstol vid poolen eller stranden dagtid, dricka billigt 1.5-liters vin på balkongen eftermiddagstid, äta specialmenyer med "traditionellt kretensiskt" grillat fläsk och pommes på kvällen och svettas på styva turisthotelllakan på nätterna? Jag skulle spontant säga nej. Men efter en vecka i Platanajs får jag säga: JA! Kanske väljer många turister idag bort detta till förmån för äventyr på egen hand. Men otroligt många människor vill verkligen ha det så här, så är det bara.

(Eller så går alla här i Platanajs runt och spionerar på varandra, skrattar och känner sig lite förmer. Precis som jag... )

Hur det än ligger till så är det här bilden av Platanajs. Byn består av en enda lång gata där trafiken duggar tät. Mest småbilar, bussar och pickuper med leveranser till butikerna. Förhållandevis få mopeder och motorcyklar. Gatan är kantad av supermarkets, barer, tavernor, biljettförsäljare, biluthyrare, t-shirtbutiker, kiosker, pubar, hotell, minogolfbanor... På baksidan av ena raden tavernor och affärer finns stranden och en hel hoper hotell, på baksidan av andra raden finns det ännu fler hotell, mest lägenheter. I byns utkanter ligger några ganska flådiga resortanläggningar, där man har allt serverat på silverfat och egentligen aldrig behöver lämna området.

Mellan 7 och 10 varje morgon går turistbussarna i strid ström på gatan genom byn för att plocka upp folk till charterarrangörernas utflykter till badlagunen vid Gramvousa, den rosa stranden i Elafonissi, ravine Samaria, eller det minoiska palatset Knossos. Och mellan 17 och 20 varje kväll kommer strömmen av turistbussarna tillbaka för att lämna av folk på hotellen igen. Titt som tätt står det solsvedda turister med tung packning och plastförpackade, hemvändande billighetsparasoller på den näst intill obefintliga trottoaren utanför hotellet och väntar på att få vända norrut. Och lika ofta kommer det nya turister som skyndar sig in på rummen för att snabbt som attan byta om och springa ut på balkongen och fotografera hotellpoolen, om man nu har förmånen att se den från sitt rum.

I Platanajs finns hundratalet supermarkets, där det går att köpa allt från svenska kvällstidningar till grekisk-svenska parlörer där du lär dig säga nyttiga fraser som till exempel "Nej, den är för stor". Där finns också färgranna badlakan, vykort med motiv av minoiska statyer i erotiska poser, "äkta" guccisolglasögon, kokosolja utan solskyddsfaktor och således också aloe vera eftersol-kräm. Mat finns det också, till exempel kavli räkost på tub.

Man behöver aldrig ha tråkigt i Platanajs. På dagen finns ju stranden, poolerna, glassbarerna och cafeerna. På eftermiddagen spelar man gärna minigolf eller åker med något av de små "tågen" som i olika regi kör fram och tillbaka mellan turistorterna på nordsidan. Många av restaurangerna har lekplatser. Och så finns det ju som sagt alla dessa affärer, visserligen med ungefär samma utbud och samma prissättning. Men det är trots allt ett okej tidsfördriv. Å andra sidan verkar majoriteten vara helt nöjda med att sitta på balkongen och pressa ut ytterligare några soltimmar innan middagen.

Till middag serverar alla restauranger i Platanajs "special menus" för oss turister. Dessa består så gott som alltid av en förrätt som är grekisk sallad, en huvudrätt som är antingen kyckling- eller fläskgrillspett (souvlaki på grekiska) med pommes och tzatziki och en efterrätt som är vattenmelon och en raki.

Rakin kommer från turkiet, turkarna har ju varit här i hundratals år, men nu är det ett kretensiskt brännvin som de också kallar tsikoudia och som de liknar vid den italienska grappan, eftersom den är gjord på druvrester från vintillverkning. Den kan smaka allt från ganska gott till helt förskräckligt. Den sägs i alla fall vara bra för matsmältningen, och det kan nog behövas.

Till den här turistmiddagen ingår oftast 0,5 kg lokalt vin. Man mäter vin i kg här på Kreta, det blir alltså en halvliter vin. Av varierande kvalitet. Rödvinet ser ganska ofta ut som rosevin. Och både det "röda" och det vita har ganska ofta en stark smak av jäst, men man får vad man betalar för. Och det finns gott om goda viner på Kreta också. Och god mat. Jag rekommenderar att ni fullkomligt förhäver er och beställer in en rätt av vardera dolmades, dakos, spanakoptia, sardines, stifado... och delar på sinsemellan i sällskapet. Och till det ett gott boutarivin. Men då måste vi kanske trots allt lämna Platanajs. Och då kommer vi in på en helt annan historia...

Åsa 2007