Å där var vi igång
2 December, 2016
Som sagt, igår fick jag äntligen lite pysselfeeling igen och när Felix kom hem från dagis gick startskottet till årets julpysslande, kan man väl säga, och vi började så smått med att måla färdigt de julkulor i papper som vi aldrig orkade/hann färdigställa förra året.
Återstår att se vad mer vi orkar ta oss an, funderar på lite garnluvor och -bollar eller pappersflingor.
Julkulemålning.
Och på dagis hade de pysslat granar, Felix gjorde en lila. Foto från
Bullerbybloggen.
Idag är det fredag och på schemat står 1. teater på Askims bibliotek igen (denna gången Maskresan) och 2. gymet (andra gången vi provar barnpassningen och jag hoppas att det funkar lika bra den här gången, mest orolig för att Victor ska bli ledsen - han är inne i den där fasen när separation är lite jobbigt). Sedan ska vi införskaffa grejer till Felix fredagsfavorit rosa bubbelvatten (med en svag smaksättning av hallonessens) och sedan är det ju faktiskt dags för fredagsmys!
Del två av julkalendern på TV idag också, fortfarande väldigt bra. Och i dagens paket i presentkalendern låg en liten racerbil. Gårdagens innehöll en dinosaurie (Stegosaurus). Precis som förra året har vi fyllt kalendern med små saker som vi vet att Felix gillar, en hel del pysselgrejer varvat med små leksaker som vi ändå hade tänkt ge honom (i år faktiskt många som vi köpt second hand, men som är i typ obegagnat skick) och på lördagar en liten godis (i år chokladsnögubbar). För tanken med kalendern är ju såklart inte att fylla hemmet med en massa onödigt småskräp för jättemycket pengar, det gör ju ingen glad. Jag förstår också de som tycker att det är just det som de där kalendrarna uppmuntrar, konsumtionshets osv. Men vår filosofi är väl mer att det är roligt att bygga upp stämningen fram till jul, att det är bra att gå och sukta efter de där små paketen och en fin övning i att klara av att inte öppna alla på en gång. Dessutom - bra bieffekt - är ju att man har något att muta med hela december...
När får man öppna det stora paketet mamma?
Och så småningom när Victor blir lite äldre (kanske nästa år redan) får de nog öppna varannan dag precis så som syster och jag gjorde när vi var små. Jag minns så väl hur vi älskade våra kalendrar och inte tror jag att vi blev mer bortskämda eller konsumtionshetsade för det, det var liksom bara stämningsfullt och mysigt.
En Kommentar