Elva månader!
11 Januari, 2017
Idag fyller vår lille goskorv 11 månader!!
En månad från att fylla ett. Jamen h-e-r-r-e-gud vad snabbt det går - för att dra till med en fras som man nästan sliter på dagligen just nu. Lite nostalgiskt är det (jag minns med stor värme den fina dagen på Östra när de "plockade" ut honom ur magen och vi fick träffa honom för första gången) men framför allt är det kul att vi nu har kommit in i tider då vi har en lite robustare bebis som är mer med för varje dag som går, det händer så otroligt mycket vad gäller kommunikation och koordination just nu. Han gör sig förstådd, han busar, han visar vad han vill och han tar sig fram på alla möjliga och omöjliga vis. Han är liksom "med" både rent förståelsemässigt och fysiskt (där vi andra är - där är han). Han tar för sig.
När jag läser om Felix 11 månader kan jag som vanligt konstatera att de är lika, för så är det ju såklart att bebisar lär sig saker i en viss ordning (mer eller mindre) och de går igenom sina bestämda faser när de är såhär små. Att härmas och göra samma sak som alla andra i famlijen, ja det är ju en av Victors bästa grenar just nu - precis som det var för Felix. Torka av bordet med papper, kamma håret med borste, prata i "mobiltelefon", göra läten som man märker efterhärmar oss andra i familjen, osv.
När Victor föddes var han ju som vi redan konstaterat många gånger också så otroligt lik Felix till utseendet. Tvillinglika. Det skiftade sedan och för några månader sedan tyckte jag att de var bara var rätt så syskonlika, absolut inte "identiska" längre. Nu däremot är de nog något mer lika igen. Det verkar som att det där går upp och ner, vi får se var det slutar. Det enda som är helt klart är att Victor har lite mörkare hår än Felix.
Och de är såklart också olika i sin person.
Victor är tveklöst tuffare och mer på allting - och det är inte konsigt med tanke på att han har Felix att försöka hänga på och följa med. Felix är fortsatt en otroligt snäll och omtänksam storebror, men han är ju trots allt bara tre (snart fyra) och han kör på som en tre/fyra-åring gör. Ibland rycks han med andra ord med i leken och då är det svårt för lillebror att hänga med i svängarna.
Victor kryper och klättrar - på och över allting, och ställer sig upp överallt. Klättar upp och sätter sig där han kan. Går några steg med stöd av stolar, vagnar eller längs med soffor och bord. Nu väntar vi på att han ska släppa taget men det har han inte riktigt klurat ut ännu.
Och som han låter. Jag minns inte riktigt hur det var med Felix och lätena, men helt klart är att Victor behöver ta i för att kunna göra sig hörd.
När alla andra pratar och låter sätter han igång och pratar på minst lika mycket själv. Han tjuter och tjoar och babblar och grymtar. Även om ingen fattar vad han säger måste det kännas skönt att ha det sagt. Det fattar jag.
Han verkligen älskar när det dyker upp en låt eller musikslinga. Hakar på direkt, svänger med kroppen, klappar händerna, skrattar och gör sångljud (faktiskt ganska väl i klang med musiken). Och han sitter ofta på golvet med benen utsträckta och liksom kickar med hälarna ner i marken så att det uppstår ett trummande ljud, och när han får riktig feeling snurrar han sedan runt ett varv på det viset, och låter fötterna jobba honom runt sin egen axel liksom.
En annan grej som är typiskt Victor är att han älskar att gosa in sig. I oss i familjen eller i stora gosedjur och filtar och kuddar. När han råkar på något mjukt kör han ner sitt lilla (snoriga) ansikte rätt ner i det gosiga och liksom plöjer fram med rumpan i vädret.
Någon favoritgose har han inte ännu. Inte förutom sin jättesmutsiga snuttis (vi har inte vågat tvätta den, då kanske den förlorar sin magiska kraft), som han somnar med varje gång. Så fort den kommer fram sätter han den mot ansiktet och börjar suga på tummen. Helt programmerad (därmed inte sagt att han lägger sig ner snällt och somnar för det, det hade ju annars varit drömmen).
Jag kan nog hålla på hur länge som helst, känner jag. Men till sist - det som kännetecknar Victor för mig är att han är så cool. Han hänger på överallt och är med på det mesta; så länge det finns folk som gillar honom och ger honom lite uppmärksamhet så gillar han läget. Han kan absolut ha sina dagar och vara ledsen och ur balans, men för det mesta är han nyfiken och framåt och hänger glatt på så länge det händer något kul.
Vår älskade lilla goa, glada, gosiga, coola Victor. Foto: Jonas.
