Danska presenter

28 Januari, 2017

Igår (ganska sent) kom Jonas hem från Köpenhamn igen. Han var såklart väldigt välkommen, och saken blev ju inte sämre av att han hade presenter med sig! Jag fick ett jättefint bokmärke (i form av en maskros etsat ur mässingsplåt) från Illum/Tom Dixon och morfar fick öl. Och Felix, som fick leta reda på sin present nu på morgonen, fick en legobrandbil.

Och sedan har det byggts och lekts: 

Foto: Jonas.

Som även fick ett gyllen tillfälle att lufta sin egen Ghost Busters-bil...

Kul med ett fint bokmärke! Jag har äntligen kommit igång att läsa igen, efter knackig konsumtion som liksom bara blev i och med att Felix föddes. Utöver rena fackböcker (typ barnpsykologi, löpning, matböcker) har det knappt blivit någonting. Ja jag skyller lite på barnen faktiskt, man stupar ju i säng när det är läggdags (helst i ett helt nedsläckt sovrum under de perioder vi har haft bebis sovande i rummet, som nu) och semestrarna handlar inte direkt om att ligga och läsa under skuggan av ett parasoll längre. Men hur som helst, under senare delen av 2016 kom jag faktiskt loss rejält och tuggade i mig nio böcker under okt-dec. Det handlar väl egentligen kanske mindre om barnen och mer om att bara hitta rätt böcker. Hurra, hur som helst!

Bäst i högen var Schulmans - Glöm mig och Moriarty - Att öppna vid händelse av min död. Båda bra på helt olika vis.

Ja och idag är det alltså lördag och morfar har åkt hem mot Örebro igen. Solen skiner försiktigt fram från en disig himmel och vi ska gå ner till grannar/dagiskompisar och leka och fika. Ett alldeles lagom stort äventyr för dagen.

Vilda bebin

28 Januari, 2017

Det är skönt att den vilda bebin är på väg tillbaka igen. Victor är normalt sett helt outtröttlig i sin upptäckarlusta och har en orubblig tro på att ingenting är omöjligt.

Det är så skönt att se det komma fram igen efter en veckas snor, ledsenhet, ont och trötthet.

Nu är vardagen lite mer sådan här igen:

Den vilda bebin, originialet.

Här kommer några bilder från typisk vardag med vår vilda bebi:

Tittut i duschen.

Hallååå alla! Här är jag!!

Ett tu tre så sitter han i lådan och sorterade termosar.

Vilken dag som helst förstår den här bebin att en pall kan hjälpa till.

Typ såhär, om man bara ställer den på rätt ställe.

Ett försök att hålla alla glada utan att en ska trilla ner från soffan (ett
fall hittills, det räcker liksom).

Kommit på hur man kan öppna alla dörrar. Toppen!

Ytterligare en låda att utforska.

Favoritplatsen i fåtöljen.

Full fart i gåstolen.

Tar igen sig lite i docksängen.

När jag tröttnar på att passa återstår bara temporär ommöblering.

Med det här leendet är allt förlåtet! Busa på du, vilda bebin. 

Inte bara sjukstuga och elände

27 Januari, 2017

Det är faktiskt inte bara fullt upp med kräksjuka och öroninflammation här hemma. Mycket tack vare penicillin och falskt alarm - men också tack vare morfar. Under de här dagarna har jag till exempel kommit iväg till frisören (det var på tiden) och kunnat springa den längsta rundan på mycket länge. Tolv kilometer - inte snabba, men väl tolv kilometer! Det känns så himla härligt.

Heja morfar!

Man är aldrig snyggare än när man har huvudet fullt av staniol! Den
bjuder jag på. I övrigt kan jag tillägga att mitt hår har aldrig varit
bättte än nu, trots amningar etc är det faktiskt längre och starkare än
någonsin. Jag blir väl aldrig någon häst direkt. Men det är kul!

Känslan efter en härligt tolvkilometare i lagom tempo. Också kul!

Det som är kul med att komma upp i längre distanser, utöver att det
känns bra i kroppen. är att man får se sig om lite mer. Idag ner till Röda
Sten och via Tångudden, Hinsholmen och tillbaka. En vädlig fin runda!

På torget med världens bästa morfar. Jamen det är ju också jättekul!!

Men på bättringsvägen

26 Januari, 2017

Ta i trä.

Men det verkar gå åt rätt håll för Felix och Victor, som båda varit ganska pigga idag. Ja Felix jättepigg, Victor segare - men lite mer som sitt vanliga vilda själv. Han har babblat och dansat och lekt och varit med mycket mer än på en hel vecka.

Jätteskönt!

Den glada sprallisen tittar fram igen.

Och Felix orkade cykla hela vägen ner till Coop och upp till Willys
och sedan tog orken slut men då gick han resten av vägen hem.

Och så lite kräks på det

26 Januari, 2017

Det börjar bli smått farsartat, det här hemmet. Det är någon ny krämpa i princip varje dag just nu.

När väl Victor hade blivit nässprejad och snorsugen, alvedonad, fått sin andra hemska kåvepenindos - allt under stora protester - och var på väg i säng igår kväll var det även dags för Felix att gå och lägga sig. Morfar läste saga och mitt i sagan somnade han (Felix, inte morfar) - helt oväntat. Men kort därefter hörde vi gnyende från övervåningen och då hade han kräkts ner hela sängen och halva golvet. Stackars liten!

"Jag är iiiinte sjuuuuk!" grät han. "Jag viiil till dagis och leka med Julie". Men jo, nu funderar vi på om vi har fått kräksjuka också (den började gå runt på dagis i tisdags så det var väl egentligen bara att vänta). Eller så var det bara en överdos av citrusfrukter och alltför många snurrar på dansen...

Hur som helst fick jag påbörja projekt sanering medan Felix somnade om i soffan bredvid morfar. Tvätta, torka och duscha. Efter det kunde vi pusta ut en stund i soffan.

Men ny dag, nya tag. Givetvis inget dagis för Felix. Men än så länge inga nya krämpor idag!

Tur för oss att pappa är här. Kanske inte precis lika tur för honom.

För nu går vi här hemma morfar och jag och väntar på att någon bacill ska suga tag även i oss (Jonas är ju som redan nämnt i Köpenhamn i två dagar). Men jag pratade med en annan dagismamma här på eftermiddagen och när de hade haft kräksjuka hemma hade de kräkts en gång i kvarten i tolv timmar, och så har det ju inte alls utspelat sig här.

Ännu.

Utslagen liten sjukis.