Det är verkligen kul att umgås runt matlagning när man utforskar något nytt i lugn och ro och allt finns redo. Eftersom vi turades om att laga rätterna och att sitta bredvid och prata och dricka vin blev det väldigt enkelt när vi väl körde igång. Det var nästan som att matlagningen gick av sig själv, på något vis.
Känns som att det var starten på en god ny tradition!
Lisa hade fixat allt, och sedan var det bara att köra.
Förrätten var jag inblandad i, allt var enkelt utom själva uppmjukningen av rispappret (men det överlämade jag strategiskt till Lisa).
Biffnudelsallad till huvudrätt.
Och som sagt öl till det.
Äppelrosen var också min baby. Här pre pudring med florsocker och kanel. Missade lite med tiden i ugnen, det blev lite för varmt och lite för kort - men det var ändå väldigt gott tillsammans med vaniljglass.
Jamen det var kul med mello igår, nu är lördagkvällarna framöver räddade! Våra förhandsfavoriter höll, i alla fall Ace och Boris. "De vet du" var väl sådär, tyckte till och med Felix tror jag (vi får väl se om den så småningom sätter sig och blir en ny favorit). Däremot var ju Nano allra, allra bäst!
Och Charlotte P... Förstår vad hon vill säga såklart, men ska man försöka förmedla något viktigt funkar det inte att typ tonsätta ett blogginlägg (inget ont om bloggar i allmänhet, finns självklart många bloggare som skriver mycket, mycket bättre än så). "Många har det så svårt, jag vill finnas för dom - ja allt ja allt det andra, är inte sånt jag tycker om".
Vad ska man egentligen säga. Det här är inte sånt jag tycker om.
Felix somnade lagom till de sista vinnarna korades, och då var han väldigt trött. Det funkar fint att hålla sig vaken, han är glad och har kul, men jag tycker nog att det märks lite såhär dagen efter att han är tröttare än vanligt (för det är rise n shine kl 6.30, kvittar hur sent vi alla kommer i säng). Egentligen är det väl lite sent för honom att gå till sängs vid strax efter nio.
Men är det mello så är det...
Mellomys, det är grejer det!
Felix dansade loss från låt nummer ett (men kroknade av förklarlig anledning när Perelli gick på).
Ungefär det roligaste som finns just nu (och har varit det ett tag) - klättra i trappor. I fredags startade vi vid ytterdörren (som synes av outfiten) och hamnade efter en inte alltför lång stund uppe i Felix rum. Lyckan var total!
I veckan var de på teater med Bullerbyn på Coop vid Käringberget som varje år gästas av en fin liten föreställning (Coops lilla ekoskola) för förskolebarn, som handlar om miljö. De har ett litet teatertält i butiken och så är det ett par skådespelare som pratar om miljö med barnen och bjuder på frukt och grönt och så. Tydligen väldigt bra, säger både pedagogerna och barnen.
För när jag hämtade honom i onsdags studsade han nämligen hemåt med sin goodie bag (innehållandes äpple, morötter, fruktdryck och ett "biplom") i handen och berättade om STICKan och BIffen och om en rap-liknande sång som gick något likt "Pollinera, poll-poll-inera". Väldigt bra, tyckte han!
Jag var så otroligt trött igår, alldeles orkeslös - och det är ju egentligen ett tillstånd man inte får lov att befinna sig i när man har två små yrväder hemma. Jag orkade absolut inte ta mig i kragen och hitta på fantastiska upplevelser och utomhusaktiviteter. Jag orkade i ärligehtens namn knappt med att klä på mig själv ytterkläderna (än mindre en ettåring som skriker vilt och försöker/lyckas rymma).
Men Felix, stora killen, har blivit väldigt bra på att aktivera sig själv, eller i alla fall hitta på aktiviteter själv, på sistone. Han drar fram degmatta och modellera och sätter sig och börjar knåda, han hämtar målargrejer, spel, böcker, osv och frågar om jag vill vara med. Han kan fixa enklare mellis, när han är tillräckligt motiverad, och välja kläder och ta på sig (allt utom strumpor, det är för korvigt). Det underlättar verkligen.
Victor, ja han kräver ju desto mera passning och aktivering. Konstant ungefär (bortsett från den dryga timme han numera sover varje dag). Men till viss del får man ju också hjälp av Felix i det läget. Familjens lekledare och underhållare. Dessutom får man ju en hel del energi av hans tokigheter och gos också, så det funkar i alla lägen.
Men när Jonas kom hem fick jag dra mig undan en stund och vila och sedan fick vi en riktigt bra fredagskväll. Efter Victors läggning satt vi och pratade och myste och kollade på Fångarna på fortet (för första gången på hundra år, för det har väl hållit på i ungefär 120?) eftersom Felix var vaken för en gångs skull så sent. Och så snackade vi upp oss lite inför dagens mello (främst Felix och jag) och kommit fram till att vi nog såhär på förhand hejar på De vet du, Boris och Ace. Felix älskar nämligen "putta på kombin" från förra året:
Och här följer gårdagen i några bilder:
Vi degade (jag i dubbel bemärkelse) och jag slogs av att Felix har blivit ännu mer pysslig och fingerfärdig, han får liksom till det som han verkligen vill ha det nu - bara han koncentrerar sig.
Och rätt var det var hade han degat ihop ett alldeles eget litet bi, som stod bredvid det jag degat ihop. En cool liten varelse med illröd kropp, lila vingar och oranga ögon.
Victors senaste grej, matsnuttar. På lunchen använde han en tortellini och vid mellanmålet en aprikoshalva. Vid kvällsgröten ett uppmjukat smörgåsrån.
Framåt eftermiddagen tog jag fram en väldigt rolig överraskning, nämligen ett klassiskt Fisher Price garage i flera våningar som vi fick av vänner samtidigt som spisen (har hållt lite på det för att trolla fram det vid lämpligt tillfälle - vilket alltså var igår). En given succé som räddade eftermiddagen.
