Mysmästare

19 Februari, 2017

Victor äääälskar att gosa. Han kryper fram (numera även ställer sig upp och drar dag i en) och burrar in sitt lilla huvud. I mig och andra familjemedlemmar och vänner, i gosedjur, i leksaker och till och med i totala främlingar (fick flera exempel på det på Frölundas lekland i veckan). Han trycker pannan mot ens egen panna eller mot ens bröst, och stoppar tummen i munnen och snuttar loss. Han tar tag i olika material (helst mjuka och/eller levande) och riktigt njuter av att känna dem med hela kroppen.

En riktig liten mysmästare, den där Victor.

Du och jag, lillkorven.

Mysmästarn har gosat till det för sig själv. Favoritbilen vid foten,
för övrigt - en blommig bubbla.

Båtbygge

19 Februari, 2017

När Jonas var på huvudkontoret i Köpenhamn för några veckor sedan passade han på att köpa med sig en riktig praktpjäs hem. Eller, i alla fall en massa bitar som tålmodigt har satts ihop (till största del av Jonas själv - men Felix har minsann pillat och byggt ihärdigt också, själv har jag bidragit med att klistra på en miljard klistermärken på containrarna) till en praktpjäs.

Kul pyssel, en väldigt bra grej att sitta och umgås runt - och dessutom ytterligare ett bygge till legosamlingen.

Hurra hurra hurra hurra - fyra år idag!

18 Februari, 2017

Fyra otroliga år med Felix idag! Det känns som att han funnits hos oss jämt, den där lilla eftertänksamma lintotten.

Fyraårsdagen är så häftig eftersom det är nu han på riktigt börja fatta vad det innebär att fylla år. Hela grejen med kalas och inbjudningar, klä upp sig, bjuda på tårta, lägga önskningar i önskelistor. Allt det där har slagit ner rejält i hans liv nu. Vi har räknat ner dagarna sedan i november ungefär, och den senaste veckan har vi rabblat veckodagar fram till LÖRDAG.

Och nu är dagen äntligen här lillen. Grattis på din fyraårsdag - världens bästa Filleduttplutt.

Stort!

Felix, nyfödd och nyss hemkommen från BB. Han skulle ha kommit i
slutet av mars men hade bråttom ut och såg dagens ljus den 18 februari. 

Ett år. Röjer runt och äter födelsedagskort.

Selis. Två år och firat första födelsedagen på dagis.

Tle ål. Gosedjur högst på önskelistan.

Fyra år. Stor kille med koll på tillvaron. Superhjältar, bilar och lego -
men fortfarande en hel del gosedjur högst upp på favoritlistan.

Londonpresenter

17 Februari, 2017

När vi berättade för Felix om att vi skulle åka iväg till London, bara Jonas och jag, och att han och Victor skulle få vara hemma och leka med mormor och Åke blev det till en början lite blandade känslor. Kul att få vara med mormor och Åke, men varför kunde han inte följa med till London?

Vi förklarade att ibland behöver vuxna åka iväg själva och göra en massa vuxengrejer och att han och Victor skulle få ha det extra kul i några dagar med mormor och Åke. "Och så kommer du säkert få en present från London också!"

Därmed var saken biff - faktum är att efter det så såg han bara fram emot det här. Han har frågat och längtat i en dryg månads tid (vi berättade det på väg hem från julfirandet, om jag inte missminner mig).

Och när det väl var dags vinkade han glatt hej då och klarade de dryga två dygnen utan oss mer än väl. "Ni kan åka igen mamma" tyckte han när vi kom hem. Det gick med andra ord ingen nöd på honom och lillebror, snarare tvärtom skulle jag vilja påstå.

Inte tjatade han om presenten heller, men de utlovade presenterna kom såklart ändå. 

Det var så roligt att gå runt där i London och fundera och klura på vad han helst skulle vilja ha. Och när vi väl gick in i Disney-butiken såg vi Buzz Lightyear-roboten som Felix suktade efter på BR för ett tag sedan (till ett aningen smakligare pris än på BR). Och till Victor fick det bli en gosig Nemo-fisk.

Blev såklart några presenter (sprit och kex) till mamma/mormor och Åke också, som så snyggt fixade biffen när vi var borta. Helt ovärderligt för oss vuxna, och riktigt kul för Felix och Victor också. Tack tack och åter tack!

Du och jag Buzz. Han pratar engelska så Felix får en språklektion
också. Mycket rymden och rädda världen och sånt...

Å du å jag Nemo.

Men när katten är borta...

...passar lillebror på. Såklart. Och Nemo får tillbringa en hel del tid
med goseälskaren Felix också. Såklart.

En ring. Jag menar: Ringen!

17 Februari, 2017

När vi var i London friade Jonas till mig. På min födelsedag, vid bästa frukostbordet och efter 12 kilometer löpning (för min del) runt Themsen. Timingen kan inte bli mycket bättre, stjärnorna stod rätt, balansen var total. Det var helt enkelt perfekt (och ja, självklart svarade jag ja!).

Vi kommer inte att ha något stort bröllop, ingen av oss har någonsin drömt om det. Det känns helt rätt att göra något riktigt litet och enkelt men för oss betydelsefullt. Riktigt vad vet vi inte ännu, men vi har några tankar som vi filar på.

Frukostsoffan med stort F.

Ringen med stort R. Min drömring faktiskt, utan att vi diskuterat
saken något vidare. Han har bra koll den där Jonas.

Och så måste jag avsluta med att beskriva händelsen med de förtjusta kommentarerna och frågorna från en snart fyraårings synvinkel:

"Jag har hört att ni ska gifta er!"
Det första han förtjust säger när Jonas kommer hem från jobbet - samtidigt som han bokstavligen skuttar upp i pappas famn. Efter att jag i det allmäna vardagliga pratet som vi babblar på med på eftermiddagarna också nämnt att Jonas friade till mig i London och att vi ska gifta oss. Inte trodde jag att han ens skulle tycka något mer om det, bli så glad eller ens kunna relatera till ordet.

"Är ni kära i varandra nu?"
I tisdags när vi hade alla hjärtans dag-middag och vi kollade lite extra på ringen.

"Är ringen magisk? Jag vill bara ta på den...".
Ja, jag med! Men jag försöker låta bli.

"När man gifter sig måste man ha blommor!"
Så han har visst lite koll på läget, ändå.

Man kan ju inte låta bli att undra - var snappar han upp allt?