Hej juni!

1 Juni, 2017

Ny månad, nya fina kalenderpojkar (på bilden på väg hem från Liseberg förra sommaren, därav så otroligt glada och busiga).

Och redan juni alltså. Kan inte riktigt fatta det... Om bara några veckor börjar Jonas semester, han har hela sex veckor denna sommaren (jippie!). Ser fram emot en härlig sommar tillsammans, utan någre större resor planerade. Vi tänker såklart åka till Örebro och Bergslagen och hoppas få många gäster som hälsar på oss, dessutom ska vi förhoppningsvis slå till på ett altanbygge som vi värkt på i ett par år. Det senare kommer att bli väldigt spännande, förhoppningsvis roligt under tiden och i slutändan jättebra.

Och sedan är vi ju snart inne i augusti och det betyder snart dags för inskolning av Victor och sedan tid för mig att börja jobba igen. Ofattbart.

Det är ju verkligen inte direkt imorgon vi snackar om nu, men ändå - jag känner verkligen att det börjar dra ihop sig och att det gäller att kräma ur det allra bästa av föräldraledigheten nu.

Startar idag med att snart väcka Victor (som sover sin vila fortfarande, trots att vi ska hämta på förskolan om 25 minuter - stress) och sedan åker vi nog till positivparken och leker lite. Solen skiner, fåglarna kvittrar galet mycket ute i träden och livet är bra fint!

Havsluft och solros

1 Juni, 2017

Igår lagom till hämtning på Bullerbyn klarnade vädret upp och det blev soligt och härligt. Jag slängde ihop en snabb matsäck och så drog vi ner till havet. Där var vi nästan ensamma (sånär som på en fransk familj) och det var så uppfriskande att sitta på en stenhäll och andas havsluft ett tag. Men det blåste rätt kraftigt. Victor brydde sig inte nämnvärt om det (även om kepsen blåste av oräkneligt antal gånger) men Felix tröttnade så fort matsäcken var uppäten och då åkte vi hem till trädgården istället, där det var betydligt mer modesta vindar.

Passade på att plantera ut Felix små solrosor också, som har tagit sig rejält under veckorna i vårt köksfönster.

En liten äventyrare, den där Victor.

Felix med favoritmackan, rund smörgås med skinka.

Härligt mysigt, en finfin liten utflykt. Hej hej!

Men sedan var det skönt att komma hem till trädgården.

Victor joxade ihop en mumsig geggamojja.

Och Felix planterade solrosor.

Väx på, små vänner.

Sommarhår och sommarhud

1 Juni, 2017

Nu har det ju regnat ett par dagar (och ska tydligen fortsätta så ett tag?) men förra veckan var det helt otroligt somrigt och härligt här. Vi lekte ute hela dagarna och Felix kom in på kvällarna och luktade så mycket sol och sommar. Slutkörd och nöjd, knäna fulla med blåmärken och skrapsår, huden varm och brun med små vita fjun (speciellt i nacken) och håret extra tjockt av svett och salt och solkräm.

Helt underbart!

Grill med goda grannar

1 Juni, 2017

Förra veckan (på Kristi Himmelfärdsonsdagen) hade vi lite sommaravslutning med vinklubben och våra familjer (totalt tio barn - en halv förskola!). Barnen lekte och vi vuxna satt och hängde (mellan lite, ibland mycket, spring för att hålla koll på de minsta barnen) ute i trädgården till ganska sent. Vi var först med att ge oss, för både Victor och Felix fick nog vid strax efter 21-tiden (eller om hon var 22). Men vi började tidigt så vi fick ändå en väldigt lång och härlig kväll (och var dessutom hyfsat pigga dagen efter, vinn-vinn).

Sol, sommar, god mat, rosé, vänner, lekande barn... jamen det blir ju inte mycket bättre än så!

Mycket mat

1 Juni, 2017

Det går bra med Victor och maten, han äter allt - helst själv i vanlig ordning - och ganska mycket. Men igår slog han nog matrekord. Tre portioner av pappas köttfärssås med bebisspagetti (vermicellipasta) och ihoprörd med extra grädde på det.

Sedan var han väldigt nöjd och lugn, och magen ganska stinn.

Och det finns ju nästan inget bättre än barn som äter. Märkligt att det kan framkalla sådana lyckokänslor, men så är det verkligen. Snacka om att definitionen av lycka (i alla fall vardagslycka) förändrats.

Med Felix och maten går det väl just nu (med just nu menar jag så länge jag kan komma ihåg ungefär) lite trögt. Alltså han äter, ibland riktigt mycket. Men det är lite begränsat med variationen. Han äter korv och köttbullar, han äter majs och tomat och gurka, han äter äpple och jordgubbar, han äter (oftast) pasta och potatis, han äter äggvita och mackor, och han äter halloumi och kapris och oliver. Det är väl typ det. Om man hårddrar det. Det är kort och gott ganska trögt, även om han ju faktiskt får i sig av hela kostcirkeln på det här viset.

Vi försöker introducera nya saker, men tvingar inte. Jag minns alltför väl hur det var att må dåligt (nästan kväljas) av vissa konsistenser och smaker. Vilket jag ju i och för sig aldrig behövde hemma, men i skolan och hos vänner. Ojoj, vad många timmar jag suttit i skolbespisningen och vad många måltider hos vänner jag långsamt svalt ner tillsammans med små klunkar vatten eller helt enkelt tackat nej till. Inte kul.

Så ingen idé att pusha tänker jag - det kommer lite vidare mathorisonter med tiden räknar jag med.

Och en del saker, säg till exempel majonnäs och svamp, kanske man kan leva utan.

Gött med spagetti och köttfärssås.

Felix, stora killen, fixade grönsakerna till oss under tiden brorsan åt.

Mätt.

Mättare.