Lördag på stan

13 Juni, 2017

I lördags blev jag firad av två av mina fina bästa vänner. Fruhippad, skulle man alltså kunna säga - men jag har något emot det ordet alltså. Väljer att tänka på det som en hyllning till kärleken och att vi gift oss. Och kärleken vänner emellan, inte minst.

Vi var ju också bara tre personer och jag slapp alla klassiska möhippeaktiga aktiviteter typ klä ut sig och göra småpinsamma uppdrag. Men det är väl å andra sidan inte särskilt många möhippor och svensexor som går ut på pinsamheter nuförtiden. Vi såg i och för sig en väldigt full smurf dra runt med sitt killgäng på Avenyn och sälja något, och några liknande sällskap till. Men det kryllar ju inte direkt av dem. Och sånt går väl an när man är 25 men inte när man är 40 år och har två barn...

Hur som helst, min dag var alltså något helt annat! Madde avslöjade för mig i torsdags att vi två skulle ses på lördagen och men mycket mer visste jag inte när jag kom åkandes med 11ans spårvagn till Domkyrkan.

Madde mötte upp mig och där började en underbart härlig dag. Lunch på Champagnebaren (där Maja anslöt), efter det Konstmuséet, sedan spanade vi in West Pride från MrPs uteservering och precis när tåget var slut började det ösregna och då flydde vi regnet in i värmen på själva restaurangen och åt "mellis" och drack vin. Efter det sprack det upp och vi promenerade i solen ner till Stenpiren och gick upp på hotellets takbar (ganska ny tror jag) - TaKeT och där var det grym stämning. 90-talsmusik, sol, utsikt och prosecco. Och efter det tog vi vagnen till Majorna och Enoteca Maglia där vi åt en fantastisk middag med ännu mera bubbel och avslutade sedan dagen.

Tolv timmars härligt umgänge och en helt och hållet fantastisk dag. Roligheterna och lyxen tog liksom aldrig slut!

Alla lördagar kan såklart inte vara sådana, men visst hade det varit fint om fler var det. Det var helt och hållet underbart!!

Men jag ska också erkänna att det var väldigt skönt att komma hem till Jonas och de två smågrisarna. Och när Felix av någon anledning råkade vakna och komma ner till oss där ganska sent på kvällen blev jag så otroligt glad. Med lite distans till vardagen finns det ju absolut inget annat man längtar efter, och ingenstans man hellre vill vara.

Vi började på Champagnebaren, jag var lite för stressad för att ta en
bild så jag har lånat den här från nätet. Hur som helst, precis sådär
härligt var det. Vi åt fisksoppa med passande champagne.

Sedan upp till Konstmuséet. Madde älskar stilleben så vi tog en bild
vid stillebenväggen.

Efter det var det West Pride. Som ju tågade upp mot Götaplatsen,
och vi hade verkligen första parkett.

På MrPs uteservering.

Love. Fylldes av känslan och grät en skvätt vid tanken på att vi
fortfarade måste kämpa för att få acceptans för våra olikheter. Det är
inte klokt. Och otroligt värt att kämpa för!

När tåget var klart började det ösregna. Maja sprang in i
restaurangen, fixade ett bord. Fixade dryck...

... och fixade mellis. Getost...

... och vårrullar.

Och en pinne med vädigt gott bröd!

Sedan blev det soligt igen. Vi promenerade ner mot stenpiren och
hamnade på TaKeT. Skön musik! 

Fantastisk utsikt!


God dryck!

Underbart sällskap! Jag ville aldrig gå därifrån. Men vi lämnade på
topp och begav oss vidare.

Mot Majorna och Mariaplan. Både Maddes och Majas gamla hoods.
Mina också faktiskt, inte direkt Mariaplan iofs - men man har ju haft
några (tre närmare bestämt) adresser i Majorna. Hur som helst, vi
begav oss till Enoteca Maglia. Och bubblade på...

... och åt ännu mera god mat. Bland annat de här pilgrimsmusslorna.

Och alla klänningar innan dess

12 Juni, 2017

Ja jag är verkligen supernöjd med den bröllopsklänning jag valde, tillslut. Lätt och luftig, lite ballerinakänsla, inte för brudig men ändå helt klart brudig, tidlös (hoppas jag) men ändå lite trendig, skön att ha på sig och framför allt - jag kände mig så fin. Det gjorde jag verkligen.

Men ni ska veta att jag provat måååååånga klänningar på vägen. Fina klänningar, helt klart. Beställde hem paket efter paket från  Zalando, Boozt, Asos osv. Hämtade och returnerade paket i stort sett varje dag på Coop Käringberget ("här kommer dagens returer...") och hade kläder hemma för många tusentals kronor stundtals. Men det funkade verkligen inte, inget sa: "kom och gift dig i mig". Kanske dels eftersom kläderna ofta anländer lite tillskrynklade (undantaget vissa av de finare märkena där de packas i kartong och på galge) och dels eftersom jag ofta provade dem lite lagom stressad mellan matningar och läggningar och totalt osminkad och ofixad. Det blir liksom inte så bra då.

Och fastän mitt rationella jag alltså hade tänkt att det skulle funka att köpa en finare, vanlig festklänning landade jag ändå tillslut i att jag ville att det skulle ha lite mer brudkänsla.

Och så, en ledig lördag, drog Jonas med mig till NK för att jag skulle få prova lite i lugn och ro och få ordentlig hjälp, och där på avdelningen för nordiska designers hittade jag rätt. Mycket eftersom vi fick så bra hjälp av personalen också, som tog sig tid att ge smakråd, leta fram skor och vidgade mina vyer till att prova plagg som inte såg så lovande ut på galgen. Så tacksam för det! 

Här nedan kommer i alla fall några av alla provade klänningar. Varav vissa avfärdades direkt och andra var ganska starka kandidater (däribland den beigerosa silkestoppen från Hunky Dory och den vita Malina-kjolen i bild ett och den turkosgröna långklänningen från Mango på bild fem, som dock inte alls gör sig bra på den bilden):

Jag var verkligen förvirrad där ett tag efter uppåt hundra provningar, och då var det så bra att syster tog tag i mig en ganska sen kväll på Bukettvägen och bad mig backa tillbaka till min ursprungtanke.

Då kom vi fram till det här, och det är ju faktiskt inte alls långt från slutresultatet:

Nöjd i provhytten på NK.

Tålmodiga små shoppare.

Min brudklänning

11 Juni, 2017

Några ord om min klädsel på bröllopsdagen också. Klänningen - egentligen kjol och top - från Ida Sjöstedt (top Viola och kjol Flawless). Skor i grå mocca från Zalando. Underkläder från Twilfit, örhängen från HM och armband från Maro Design (en 40-årspresent). Lite senare på kvällen vit casmerekofta från Soft Goat.

Hår och makeup, syster och jag. Med inspiration från Make Up Store och min frisör. Naglar jag (Essies kulör Ballet Slippers).

Blommor (lövkoja, ros och gröna blad) från Solbackens i Landskrona. Vitt brett spetsband från Knapp-Karlssons.

Och - såklart - ring! Jonas val (och min drömring) - en vacker solitär från Hovjuvelerare J Martin Johansson på Avenyn.

Bröllopet - här kommer det!

10 Juni, 2017

Äntligen!!

Här kommer det så tillslut bilder från våra härliga bröllopsdagar på Ven. Jag har haft lite skrivkramp i ärlighetens namn, eftersom jag egentligen vill säga så mycket och samtidigt har svårt att hitta ord. Då är det ju tur att det finns foton (tack för det pappa!). Väldigt många foton till och med, och då har vi ännu inte sett alla, vilket också gjort att det här inlägget tagit tid att skriva. Och man kan ju aldrig få för många foton (ett motto som det här inlägget också karakteriseras av).

Men, för att ge mig på att sammanfatta med några ord. Det var en fantastisk helg. Ja magisk, nästan overklig. Oförglömlig. Lördagen den 13 maj 2017 var en dag där tiden liksom ibland stod stilla, samtidigt som dagen som helhet rusade fram så fort. Alldeles för fort. Egentligen vill man ju kunna backa bandet och uppleva den igen och igen. Men istället får man backa i huvudet och njuta av bilderna.

Det var en helg fylld av kärlek och värme och närhet. Precis så som vi ville ha det. Vi är så glada för att vi kunde gifta oss på Ven, vi är så glada för att våra närmsta och käraste var där.

Allt klaffade perfekt, allt var så rätt och "lagom". I brist på bättre ord, jag menar det i ordets allra mest positiva bemärkelse - nämligen att det blev en alldeles perfekt avvägd blandning av flärd, högtidligt, familjärt och mysigt. Så härligt!

Till och med vädret - som på torsdagen var kallt och blött - blev helt och hållet utmärkt framåt lördagen. Soligt, milt, varma vindar och fullt av syre i luften. Lätt och luftigt, precis som sinnet.

Jag vill också passa på att säga tack än en gång kära familj för att ni kom och firade med oss. Dagarna överträffade allt vi hade hoppats på och de ligger som ett väldigt varmt och härligt minne i hjärtat.

Och återigen tack för all er hjälp och allt ni fixat och ordnat med för att göra dagen så underbar som den blev. En särskilt svår uppgift eftersom vi valde att gifta oss på en ö, men vad fint det blev och så himla bra ni fick till det. Tack tack och åter tack.

TACK!

Och tillslut. Här kommer det: bildreportaget. Fotograf pappa/morfar Tomas Nydén (med vissa undantag där syster Nydén, Jonas eller jag bidragit).

Torsdag 11 maj 2017:

Vi anlände till Ven på torsdagen, tillsammans med mamma och Åke, och
blev då mötta av Vappu och Sven i huset där de bjöd på mat. Det var kallt
och regnpölarna många.

Vi installerade mamma och Åke i Holgers hus.

Fredag 12 maj 2017:

På fredagen anlände sedan resten av sällskapet.

Och när de kom kom också det fina vädret.

På eftermiddagen hängde vi på stranden.

Och i trädgården.

Och jag och min bästis Tagis gungade och gosade.

Vi tog en promenad på fredagkvällen, uppför backen och mot kyrkan.

Holgers hus från backens kant.

Felix travade på, i sina vinterstövlar.

Johan & Åke.

Kyrkan sedd nerifrån hamnen. Och näst längst till höger i bild syns
också farfar Svens släkthus. Imorgon smäller det, var känslan.

Lördag 13 maj 2017:
Den stora dagen!

Vigseln ägde rum i St Ibbs kyrka kl 13.00 och förrättades av Jonathan Darte. Vi valde två psalmer. Den första "Sommarpsalm" (En vänlig grönskas rika dräkt) som är en av de finaste, somrigaste sånger jag vet. Den är så fylld av goda minnen. Den andra var "På bröllopsdagen ber vi" som har samma melodi som "Den blomstertid" men med en annan text.

Som ingångsmusik valde vi "Intåg i sommarhagen" och vi gick ut till "Klinga mina klockor", som då spelades på piano istället för orgel. Två musikstycken som också slår an något alldeles visst i mig.

Efter vigseln var det mingel nere i Holgershus och lekar på stranden för barnen. Vi fick presenter och lyckönskningar.

Middagen åt vi sedan på Restaurang Ella nere i Kyrkbackens hamn. Vi serverades laxtartar på en bädd av ramslökskräm och vit sparris till förrätt (till det drack vi Johannishof Charta Riesling) och Ventorsk på sparris från Österlen med potatispuré och vitvinssås till huvudrätt (till det Fournier Chenin Blanc). Barnen fick finchips till förrätt och stekt torsk och potatispuré till huvudrätt, men hade inte tid att äta (utom Angelo som åt två portioner) utan ville hellre springa runt på gräsmattan bakom restaurangen.

Efter maten gick vi tillbaka till Holgers igen och åt bröllopstårta som syster och mamma gjort, så fin och god. Vi lekte lekar, dansade brudvals och umgicks hela kvällen till sent (allt efter 22.30 är otroligt sent för oss men den här kvällen höll vi lite längre).

Lördag förmiddag, Felix gör sig iordning tillsammans med Jonas.

Entréhallen pyntad och förberedd för mingel.

Och där kommer Victor och mormor.

Kalasfina och redo att gå till kyrkan.

Precis som Viggo och Gustav.

Lite motion i trappen i väntan på.

Och lite häng i trädgården.

Gustav, Leo och Åke.

Och en cool Viggo i hatt och solglasögon.

Här kommer brudgummen. På väg att hämta upp mig.

Medan resten av sällskapet bänkade sig i kyrkan.

Jonas bror Niklas med fru Maj bredvid Vappu och Sven. Och så
Kristin, Felix, Johan och Leo framför dem. Angelo och Tage sov i
sina vagnar.

Här var jag lite skakis. Grät en skvätt i backen upp till kyrkan, men
samlade mig sedan ganska bra tycker jag.

Och när vi väl kom fram fick vi träffa prästen igen och prata ihop oss
- vem ska gå på vilken sida och när gör vi vad osv.

Här kommer vi! Vi gick in till "Intåg i sommarhagen". Och det är inte
ofta man ser mamma rörd, men här är det till och med fångat på bild.

Och hela stunden var rörande, det håller jag med om.

Där får jag syn på Victor...

Som dirigerade sitt allra bästa.

Och Felix satt på andra sidan gången och vinkade så glatt och hög-
tidligt när vi fick ögonkontakt. Jag smälte totalt. Och inte bara vid
synen av de två små såklart, utan grejen med att ha hela familjen samlad
för en så högtidlig stund.

Brudgummen var också glad.

Vi två inför Jonathan Darte. Och gud. Och denna församling.

De stora killarna satt så fint och lyssnade. 

Medan Victor hade lite mer spring i benen.

Fick tillslut ut och gå lite med mormor.

Åke, Gustav, Viggo, syster och mor och bakom dem Jonas släktingar
som bor på Ven (några av dem). De tre små tjejerna ville så gärna klä
upp sig och få lite prinsessflärd. Sådana sötnosar!

Lite sång och lite tal (det gjorde han bra prästen) och några löften senare...

... var det hela klart!

Herr och Fru Leander.

Vi gjorde det!

Lättade och lyckliga.

Felix först fram att gratulera. Älskade Fillefin.

Han tyckte riskastningen var skum, det är den ju, men vågade sig
tillslut på att kasta på oss. Och då kom han på att det var ganska kul!

Mera riskastning.

Och ännu mera.

Farfar Sven.

Jonas bror och fru Maj.

Hela familjen. Familjen Leander numera. Fast än så länge heter jag
Nydén, det tar visst lite tid för folkbokföringen att få till det.

Rätt så glada.

En helt otrolig utsikt från kyrkan. Det är ju bland annat därför
vi känner att platsen är så speciell.

Vy ner mot Holgers.

Och vy ner mot hamnen och nästan ner mot farfar Svens hus. Och
där i gröngräset, Johan och Leo på vift.

Och Viggo spanar.

Sven med två av tre söner.

Mor och jag.

Nästan hela sällskapet. Pappa och Niklas stod bakom kameralinserna. 

Felix provhöll brudbuketten.

Maj och Vappu.

Syster och jag.

Och nästan hela familjen Leander på väg ner från kyrkan.

Den fjärde medlemmen hade nämligen däckat i vagnen.

Dags att tömma grus i skorna.

Bra med ett par starka axlar när det blir långt att gå.

Tillbaka till Holgers. Viggo mötte oss i grinden.

Dags för mingel. Vi drack bubbel och mamma och syster hade pyntat
vackert och gjort snittar och lyckokakor.

En skål!

Två av tre småhattar. 

Där var den tredje! Som fick en specialsnitt. Rullmacka.

Vappu och Sven.

Och så var det dags för presenter.

Spännande!

Vad är detta?

Felix utforskar nyfiket.

Jo, ett fruktträd att plantera i trädgården. 

Och ännu mer.

Jättefina bestick från Alessi.

Och ett kort med lyckönskningar från alla.

Skön stil. Och som sagt - perfekt nivå. Lite flärd, lite nakna ben
med plåster på. Barn och vuxna om vartannat. Helt och hållet rätt.

Och apropå barnen. Dags för bus och lek!

Ner till stranden.

Åke höll i showen.

Här pangar Leo ballonger med pil.

Viggo också.

Och sedan skulle det kastas boll i hink. Det bästa är att till slut vann alla.

Mor och jag.

Jamen vilken dag va! Vilket väder!!

Efter det, dags för middag på Ellas. När vädret blev så fint dukade
de upp för oss på uteserveringen.

Till förrätt laxtartar på vit sparris med ramslökskräm.

Och till huvudrätt ventorsk med grön sparris, potatispuré och vitvinssås.

En skål!

Skåååål.

Partyhatten.

Partyhattarna.

Morfar med.

Minstingen var också med.

Sedan tillbaka till Holgers igen.

Trädgården pyntad.

Dags för tipspromenad.

Med dryckesprovning.

Och sedan... 

Dag för bröllopstårta!!

Någon är speciellt sugen.

Tårtan hade syster och mamma bakat. Fantastiskt god, och vacker!
Browniebotten med vitchokladmousse och hallonmousse.

Efter det, bröllopsvals.

Och när mörkret föll, mysbelysning i trädgården.

Mindre lyckat köp och ont

10 Juni, 2017

Dags för nya löparskor!

Köpte hem två par Saucony (som jag kört de senaste åren) från Sportamore, och de var väl fina. Bestämde mig för min gamla favoritmodell Kinvara. Men det som var med dem från Sportamore var att färgställningen var så tråkig, cerise och svart (klassisk tråkig tjejsko liksom). Ovanligt för Saucony faktiskt, de brukar ha så härliga moderna färger.

Men så hittade jag en annan (bara något äldre) upplaga av samma sko som var så snygg! På en annan, för mig obeprövad, nätbutik och eftersom jag var så bombsäker på vilken storlek jag ville ha (dvs samma som jag haft sedan jag började springa - 38,5 - och som alltid sitter perfekt när det gäller nästan alla skor men definitivt alla Sauconys) brydde jag mig inte så mycket om att det enda minuset med den här nätbutiken enligt recensionerna på nätet var att returprocessen var besvärlig och dyr.

Döm om min förvåning när jag i veckan fick hem skorna och foten drunknade i dem. Tog så fram två av mina gamla Sauconys i exakt samma storlek (de gula även i samma modell), och:

Ny till vänster och gammal till höger, på båda bilderna.

Har självklart reklamerat köpet, återstår att se hur det går men hittills har i alla fall bemötande varit bra. Ändå sjukt konstigt att det kan bli så med riktiga skor, har aldrig varit med om sådan diffar/missar förut. Misstänkte först piratkopia men enligt butiken ska de reklammera mot leverantör så det blir spännande att se vad svaret blir.

Hur som helst, tills vidare låter jag bli att betala fakturan. Och nöter på med mina gamla skor.

Eller förresten, det gör jag inte alls för jag kan faktiskt inte ens springa just nu på grund av en ond höft. Det sitter på vänster sida precis i överkant av höftbenet, en bit på ca 15 centimeter där i överkanten bara. Min första skada sedan hälsenan blev avhoppad av en något kraftig dam på ett danspass på gymet för mer än tio år sedan, och jag tror att det beror på en massa bärande av ganska tung Victor (som jag alltid bär på vänstern) som inte blivit bättre av att jag "häcklöper" över vår barngrind mellan vardagsrum och hall typ 150 gånger om dagen och som definitivt försämrades när jag mot bättre vetande hängde på några vänner i en "Plankanutmaning" (bara det att källan är newsner egentligen, borde ju få en att rygga tillbaka rejält). Alltså plankan är ju jättebra! Men inte en sådan snabb ökning i tid på så kort tid, om man inte har värsta supercoret redan innan. Och definitivt inte om man känner sig lite sliten i höften... Så, dumt av mig! Trött i höften har jag varit i ca 2-3 månader ungefär, men jag har i alla fall kunnat löpa på utan problem. Det var innan plankan alltså.

Men efter 14 dagar planka fick jag till och med avbryta en löprunda efter 2,5 km på grund av att det stack till i höften vid varje steg. Och härom veckan (på självaste nationaldagen) gav jag mig ut på en lung runda på försök efter en veckas vila från all planka och löpning, och då fick jag nästan lika ont igen redan efter 2 km men tog mig ändå hem joggandes. Och sedan dess är det fortsatt ont.

Så, jag har bokat tid hos sjukgymnast nästa vecka. Håll tummarna för att det är något som går över snabbt! Utan löpning blir jag nämligen en lite ledsnare människa.