Fjällbacka Triathlon 2017
23 Juli, 2017
Förra lördagen var vi i Fjällbacka för att delta i/heja på Fjällbacka Triathlon (första upplagan) - arrangerat av syster och Gustav och hans syskon för deras kusiner med familjer - men vi hängde med på ett hörn. Mycket kul!
En otroligt härlig dag och fin tävling. Jag, som inte deltog, var så imponerad av alla deltagare - alla tog sig runt och på riktigt fina tider också. Inte alls illa! Och alla var så glada under tiden, trots kramp och trötthet. Jättehärlig stämning och väldigt inspirerande. Men samtidigt kommer det nog att dröja innan jag sätter mig på en cykel eller kastar mig i havet och simmar. Man ska aldrig säga aldrig, men.
Så Jonas var den i vår familj som deltog - hans första Triathlon och det gick ju alldeles strålande. Kom i mål, levande, på runt 3 timmar. Jättekul! Speciellt med tanke på att han inte hunnit löpträna i princip alls (tanken var först att jag skulle köra den sträckan, men sedan kom det här med min höft ivägen). Och ännu mer speciellt eftersom uppladdningen bestått av att bära plank upp och ner för en backe hela veckan (vi byggde ju som bekant trall).
Hela arrangemanget funkade också jättefint, med bansträckning, växlingar, material och vätska. För oss som åskådare fanns det möjlighet att hänga med och se alla grenar.
Mest spännande var kanske simningen, det såg tungt ut - jag var inte avundsjuk. Cyklingen var svårast att följa men det var tydligen ingen större dramatik där, utom att ett par cyklister körde lite för långt. Och löpningen var ju en enda lång plåga, vad det verkade. Fast kul för oss åskådare eftersom deltagarna sprang fram och tillbaka och det inte gick snabbare vid det laget än att man han prata lite med dem (även om de inte var så himla pratglada alltid, av naturliga skäl).
Dagen avslutades med fin fest - grillning och häng hemma hos Gustavs bror. Fullt av barn och vuxna och ett härligt myller av människor.
Felix slog huvudet i ett bord och började blöda (han råkade luta sig lite fel mot ett trebent soffbord) men det fanns utbildad personal på plats (gäller att ha rätt folk i familjen). Felix blev så väl omhändertagen, lugnad och tejpad (med tejp tiggd från sjöräddningen i Grebbestad, bara en sådan sak) av en ambulanssköterska, han pratar om henne varje dag fortfarande så hon gjorde stort intryck. Det var jobbigt för honom (och mig) med allt blod, men det gick jättebra och senare på kvällen var han glad igen. Att han fick låna systers telefon och kolla på obegränsat antal youtube-klipp gjorde inte saken sämre!
En superhelg helt enkelt - vi längtar redan till nästa års lopp!
Här kommer några bilder, pappa har tagit ännu fler och ännu finare men de har jag inte hunnit ta hand om ännu. Får se om jag kan komplettera senare.
Banan: 500 m simning, 4 mil cykel, 1 mil löpning. Avslutas med mördarbacken upp till mål.
Huvudfunktionär Ebba drar regler och info.
Och deltagarna tar in.
Prep-time.
Dags att cykla ner till start.
Nästan alla samlade.
Dags för simning!
I väntan på cyklisterna.
Solen sken, alla var glada.
Och här kommer pappa Jonas på löpningen.
Och där swishade moster Bosse förbi.
Efter triathlon-häng hos Gustavs bror och fru.
Korv.
En helt okej utsikt!
Dagen efter var det inte samma strålande väder - snacka om bra timing.
