25 Oktober, 2017
Han växer så det knakar, den lille Victorkorven. Skorna som vi trodde skulle ta honom genom hösten är för små och det är lite väl tidigt för vinterkängor än så idag fick han inviga sina nya fodrade sneakers med lite högre skaft. Perfekta höst- och, förhoppningsvis, vårskor.
Så glad han blev när han fick dem på fötterna och struttade runt i dem här hemma. Otroligt nöjd! Och varm.
24 Oktober, 2017
Tror att Victor tyckte det var härligt och spännande att vara hemma bara med mig idag, men å andra sidan blev han väldigt glad när Felix kom hem också.
De leker bra, men har på sistone också börjat bråka en del. Victor är nämligen inne i en fas där han kan mycket nya grejer och vill vara med överallt, samtidigt som han liksom vägrar förstå att han inte kan göra hur han vill, ta saker ifrån andra osv. Och det är inte lätt för en kille på fyra år som vet precis vad som är rätt och fel. Det blir en hel del "jag hade den" här hemma just nu. Och idag kom faktiskt några riktiga (om än små) knuffar bröderna emellan.
Annars är det fortfarande mest snäll lek och bus. Absolut! Men nya åldrar, nya faser - nya glädjeämnen och nya utmaningar.
Bröderna bus bygger tågbana.
Och går på spa.
24 Oktober, 2017
Igår när jag hämtade Victor och Felix på förskolan gick Victor trött runt och smågrät. Gråter gör han ibland när han till exempel ser bilen på parkeringen innan jag hittar honom på gården, eller i allmänhet om han ser mig innan jag upptäcker honom där bland alla knattar. Men det är liksom mitt i ett skratt mer eller mindre, för att liksom uppmärksamma mig om att inte glömma honom. Inga konstigheter. Men igår var det alltså annorlunda. Han hade varit trött och ledsen sedan vilan och inte alls varit sitt vanliga sprudlande jag.
Och den sena kvällen blev också orolig. Han vaknade och var jätteledsen och kom tillslut till ro mellan oss i stora sängen. Vi funderade på antingen om han hade ont i ena örat (han sa ajaj när jag tryckte på det men å andra sidan sa han ajajaj ganska mycket mellan allt skrik) eller om han var väldigt tjock i halsen. Kanske en kombination. Kunde riktigt känna hur det kliade och tjocknade i min egen hals bara jag såg honom.
Så idag höll vi oss hemma den lille snorgrisen och jag (med undantag för en kortare utflykt till jobbet för att hämta min dator). Han hade ingen feber, men allmäntillståndet var väldigt risigt och han var så snorig och rosslig och narig och förkylningstung. Och det visade sig såklart vara helt rätt beslut att vara hemma.
Vi har haft det så mysigt. Tagit det lugnt, lekt lite, myst mycket och har liksom hunnit med att snacka med varandra. Inte för att han kan så många riktiga ord ännu, men han har ju ett väldigt rikt kroppsspråk och en massa ljud och bus för sig. Han hoppsastegar sig runt i livet och dansar, idag förvisso mellan alla trötta stunder. Så vi har faktiskt haft det helt toppen (och jag har dessutom hunnit med att jobba en hel del när han sov).
Apropå ord förresten - idag var han så överlyckligt glad när han lyckades säga till mig att han ville ha en "babna". Banan alltså. Den lyckligaste bananätaren någonsin.
24 Oktober, 2017
I torsdags var jag med jobb i Lindholmen. Lite jobbigt med den tidiga starten, men väldigt fint att ta morgonbåten över. Så fint att man nästan blev sugen på att jobba därute.
23 Oktober, 2017
Morfar var här nästan hela förra veckan - eller i alla fall halva. Och det var såklart jättekul!!
Morfar!
Nu kör vi!
Upp upp upp!
På toppen!
Och ner igen!
Och upp igen! Hur kul som helst - hur många gånger som helst!!
Och såklart. Utöver klättringt och bus - en väldig massa legolek!