• Glädje och frustration

    9 November, 2017

    Victor, han är extra allt. Har gått in i någon tidig "trotsålder" (vad nu det innebär) där han liksom äter playdo och smålego - inte för att han egentligen vill utan bara för att han vet att han inte får. Han kollar bestämt på mig samtidigt som han sätter sakerna till munnen. Han blir superarg om han inte får som han vill, alltså "jag lägger mig på golvet och sparkar och skriker som att ingen människa i hela världen bryr sig om mig"-arg.

    Samtidigt är han också världens charmigaste gladfis. Han springer runt och ler ett leende stort som solen. Glittrar med ögonen och skrattar sitt kluckande skratt. Bjuder på gos och mys och en massa kroppskontakt.

    För att nästa stund vara jättearg igen.

    Han vill så mycket! Jag fattar det. Fattar bara inte alltid vad det är han vill. Och det är ju såklart där skon klämmer, när han väl får grepp om språket - så att vi äntligen förstår vad det är han försöker säga - kommer antagligen frustrationen ebba ut. Nu är det mycket kroppspråk, ljud och visa, och vi vuxna är inte alltid så snabba på att fatta. Snart Victor!


    Superglad på Bullerbyn.


    Alltså, verkligen superglad. Det här är liksom Victor. Tokgosen.


    Men ganska ofta just nu ser det ut såhär också.


    Men fattar du inte vad jag menar mamma (och sluta ta kort). 

  • Och lekhelg

    8 November, 2017

    Som sagt, när vi spaade var barnen ute och busade med mormor och Åke. Vi började redan på torsdagkvällen med fest! Det älskar ju framför allt Felix (men vem älskar inte en fest å andra sidan).

    Sedan blev det ju lekland och annat bus. Verkar som att rutschkanan och kanonerna båda var en riktig hit!


    Fest! På Bullegumman.


    Rutsch i lekstan.


    Och mellisstund på samma ställe.


    Följt av rutsch.


    Och kanoners.

    En Kommentar
  • Spahelg

    8 November, 2017

    Förra året fick jag en spahelg i julklapp av Jonas, ett riktigt dunderpaket med all tänkbar lyx på Varbergs Kusthotell. Vi har inte fått tillfälle att boka in det förrän nu, men i fredags när vi båda slutade tidigare passade vi på att dra iväg. Mamma och Åke kom redan i torsdags (Victor blev så glad att han sprang ungefär 100 varv runt köksbordet och skrattade hysteriskt) och det var alltså de som hämtade barnen från förskolan på eftermiddagen.

    Jonas och jag checkade in i en jättefin svit och dök sedan direkt in i de fluffiga badrockarna och gick på behandling. Jag fick en rejäl ansiktsbehandling i en massa steg som även inkluderade rygginpackning, massage av händer/fötter/överkropp/ansikte och fix av ögonbryn. Jonas han tångbadade i ett stort träkar och masserades och piffades.

    Själva Thalassospaområdet med bassänger och bastuar var ganska litet och ganska knökat, såklart eftersom det ju var höstlov och dessutom öppet för barn vissa timmar - så vi gjorde bara ett kort besök där. Istället tog vi det lugnt i de fina relaxområdena och sedan gick vi ner till kallbadhuset för en omgång bastu med en bastumästare som viftade handduk för att förflytta ånga, scrub med tång plockad från havet utanför och sedan ett dopp i samma hav (som var 11 grader, med andra ord inte så illa - men det var mörkt och lite läskigt av den anledningen). Man kände sig väldigt levande efteråt.

    På det blev det bubbel, korsord och fix på rummet innan vi satte oss till bords för vår supé. Mycket härligt! Och dagen efter blev det morgonpromenad längs med havet följt av världens längsta frukost och lite mer spa innan vi åkte hemåt igen och återförenades med grabbarna och mormor/Åke.

    Som sagt, en riktig lyxhelg!

    Barnen hade såklart haft det jättebra hemma med mormor och Åke. Varit på lekland och ätit glass och kakor (en del mat också, sägs det) och lekt på lekplats. De var jätteglada, och det gör det ju extra enkelt att njuta av att åka iväg.

    Tack för hjälpen mamma och Åke! Och tack för julklappen Jonas!


    Utsikt från vårt sovrumsfönster.


    Skön säng! Men framför allt vacker dörröppning.


    Tångbastad och kallbadad.


    Bästa hänget, korsord och bubbel.


    Förrätt, en väldigt fräsch laxtartar (Jonas åt fläskterrin).


    Huvudrätt, en kungsflundra som smälte på tungan (Jonas åt anka).
    Efterrätten var inte lika god/snygg (vi klagade faktiskt på den) så den
    fotade jag aldrig. 


    Morgonpromenad förbi kallbadhuset och ner mot Apelviken. Många
    snabba joggare sprang förbi, och jag med min onda rygg kände
    rejäl löparlängtan. Men för stunden var det perfekt med promenad.


    En massa havsskum.


    Två nyvakna.


    Gillade inredningen mycket. Här bara ett litet bord vid entrén men
    den var väldigt genomtänkt genom hela hotellet. Snygg! Ville ta med
    mig nästan allt hem, drabbades av kleptomanikänslor. Men lät bli att
    stjäla.


    Frukost. Måste alltid börja med äggrör, chark och kaffe.


    Sen gick jag in på det nyttigare. Spirulinayoghurt mm.


    En helt otrolig frukostbuffé. Den hade ärligt talat allt. Inklusive varm
    mjölk till kaffet vilket jag tycker är en tydlig mätare av vilka ambitioner
    de har.


    Mera mat.


    Vårt fina rum.


    Och fina Jonas. Vi avslutade långfrukosten på rummet för att njuta
    fullständigt av
    lugnet och utsikten. Världsbäst! Hade kunnat sitta där
    än idag om det inte vore för att det var utcheckning 11.00.

    En Kommentar
  • Betong

    6 November, 2017

    Jonas senaste projekt, som vi väntar med spänning på. En betongskiva till vardagsrumsbordet (vars träskiva sett bättre dagar ett bra tag). Han satte den igår och på onsdag får vi se hur det gått. Mycket spännande, håll tummarna.

    Två Kommentarer
  • Ruggigt

    6 November, 2017

    Igår eftermiddags behövde vi rasta barnen, och kanske själva få lite frisk luft också. Så då fick det bli en promenad till lekplatsen. Inte det roligaste jag vet, i ärlighetens namn. Men vi hade ingen ork till något påhittigare och lekplatsen vid Påvelundsskolan har dessutom blivit riktigt fin efter renoveringen.

    Victor och jag tyckte nog att utflykten var ungefär lika mysig tror jag, det vill säga vi var ruggiga och ville bara hem. Det var så rått och kallt, och det var egentligen inte det att vi inte var klädda för det (jag tog till och med på mig min tjockaste dunjacka). Men vi var nog trötta. Novembergråheten hjälpte inte till. Så efter lite lagom lek travade vi hemåt igen, han hela vägen själv med sina stabila pyttesteg. Plutten. 

    Trots trötthet, idag är vi båda i farten och ingen som är sjuk. Ännu. Skönt det!

    Mitt ryggskott, förresten, är på väg att gå över. Känns som att det kommer vara helt bra om bara några dagar och imorgon ska jag dansa så då får vi se vad ryggen går för.


    Pyttesteg till lekplatsen.


    Klätter (mest för storebror) och lite grävande i sandlådan. Sedan fick
    det vara nog. Vi pyttestegade hem igen.

    Två Kommentarer