Några fina rundor

20 Januari, 2018

Jamen, när vi ändå pratar klocka och uppladdning. Jag har ju haft en ganska lugn träningstillvaro på det senaste. Det började med diverse problem med höften i somras, som jag rehabade och det blev bra och jag tränade på rätt bra med lite löpning, lite dans och en hel del "challenge" (pt-cirkelträning på gymet). Sedan kom ett ryggskott på det. Och en otroligt seg förkylning med vansinnig hosta.

Men nu! Nu är jag igång igen. Hostan gav sig inte så den har jag tillslut nästan tränat bort. Ryggen mår fint och hur höften mår - det visar sig.

Här är den senaste veckans fina rundor:

Min klocka! Här visar den ansträngningszoner på min första runda.

En klassiker, hemifrån till Klippan och via Tångudden och hem.

Ganska bra tempo ändå, med tanke på det långa uppehållet.

Men tydligen lite överdrivet. Kändes dock inte så.

Tempo.

Puls.

Höjdmetrar.

Och, nu börjar det bli intressant, kadens. Alltså hur snabbt fotarbete
jag har, och där kan man väl slarvigt säga att det är önskvärt att ligga
på ungefär 180 steg i minuten (här tror jag att jag snittade 176).

Tisdagens runda från kontoret och ner till Tångudden.

Också en trevlig klassiker.

Och igår sprang jag istället åt andra hållet, ner mot Fiskebäck.

Inte så sceniskt, men en ganska effektiv och lättsprungen runda.

Skidlördag

20 Januari, 2018

Lördag morgon, och idag står skidåkning på schemat igen. Vi ska testa Ulricehamn, ca 1 timme och en kvart härifrån.

Jonas har preppat hallen. Bara att hoppa i och dra!

Löparklocka, med mera

19 Januari, 2018

Ojoj, nu har jag fått mycket statistik att bita i - i julklapp av Jonas i form av en Garmin 735. Tack! Den är ju till för löpningens skull (yes, uppladdningen för Köpenhamn Marathon har börjat!) men, visar det sig, har även intressant information om livet i stort.

Ta till exempel det här med sömnen. Så otroligt intressant:

I söndags (första bilden, sov jag bra). Vaknade till - som jag alltid gör -
men ändå, 3 timmar och 25 minuters djup sömn. Då mår man bra. I måndags
sov jag inte alls bra, vaknade och tänkte på en massa saker, och även om
jag "sov lätt" (dvs låg nästanvaken och funderade) i många timmar sov jag
bara 1 timme och 3 minuter. Alldeles otillräckligt, och ganska nedbrytande
med all den vakentiden. Typiskt obra. 


I tisdags, lite bättre. Ganska ok, 2 timmar och 41 minuter djup sömn. I
onsdags ännu bättre, 3 timmar och 14 minuters djup sömn.


Och så igår, typisk torsdag - däckade jag i soffan 19.32 och fick mig en
ganska god stunds djup sömn! Natten som helhet blev sådär, men en
får ändå tacka för den där härliga timmen på tidiga kvällkvisten.

Såhär ska det ju såklart inte se ut, den här veckan har varit ett typexempel på för mycket tankar och för dålig sömn. Bot och bättring!

Mellominnen

18 Januari, 2018

Vi har botaniserat lite i SVTs Öppet arkiv på sistone. Det började med Sunes jul och sedan har vi som jag nämnde kollat Trazan och Banarne (eller servetten och bananen som Felix sa tills han kopplade rätt) och härom dagen drog jag på Melodifestivalen 1988.

Året då Stad i ljus vann (rätt låt, stark ännu) och Om igen med Lena Philipsson var en riktig hit. Jag kan fortfarande varenda åt utantill märkte jag, även de allra sämsta. Jag var ju 11 år när den sändes och melodifestivalen var nog ganska stort för mig. Jag vet till exempel att jag arrangerade melodifestival-playback uppträdanden och tävlingar på roliga timmen i skolan och så. Och låtarna har tydligen etsat sig fast.

Felix och Victor lyssnade faktiskt på låtarna som bakgrundsljud när vi satt och pysslade, och när det var dags för Siwans (ärligt talat bedrövliga) låt började Victor dansa loss lite. Hoppas det var en tillfällighet, annars har han väldigt udda musiksmak. Han gillade ju i och för sig Boogieman med Owe T förra året, så man kan ana en röd tråd.

Men det som slår mig mest med hela programmet (mer än de otroligt stora frisyrerna) är ändå hur otroligt mycket produktionen förändrats, det har liksom hänt en del på 30 år. Hade varit intressant att ställa en lokalkändis som presenterar låtar och svamlar lite på en scen och sedan filma mellanklipp med stelt skrattande, vinterbleka och ostylade artister vid lika bleka och ostylade miljöer från Malmö. Nästan ingen kan dansa eller röra sig naturligt på scenen, och de flesta verkar inte fått så mycket tips om kameror och sånt. Talangjaktsfaktorn är väldigt stor. Något som är väldigt fint är ju livekänslan med orkestern och allt, men visst är det lite annan klass nu.

Vackra vyer över Malmö. Den här låten var en av mina favoriter det året.

Det verkar för övrigt som att några försöker rymma där i bakgrunden?

Lena, en sån pangpingla. Om igen - fortfarande en favoritschlager. 

Nyårsdag i Änggårdsbergen

17 Januari, 2018

På nyårsdagen ska vi till Änggårdsbergen och promenera. Och vädret ska vara lite mulet/dimmigt och råkallt. Det ska hänga regn i luften utan att det blir något av det.

2018 började med andra ord precis som det skulle.

Killarna kokade egen varm choklad.

Vi började med fika i vindskyddet.

Gott!

Victor gick på skogsäventyr.

Och jagade änder.

Vått i luften.

Nöjd skogsmulle och slutkörda barn.

Nyårsdagsbilder från Jonas Instagram.