16 Februari, 2018
Vi firade ju Victor som hastigast i packningskaoset i Sälen på söndag morgon, och ungefär lika hastigt i uppackningskaoset när vi kom hem i söndags kväll. Vi hade nämligen en present som det inte var någon större idé att släpa med till Sälen (som om den ens hade fått plats i bilen).
Nämligen..
... ett rosa vrålåk.
Som redan kört många varv runt i huset.
15 Februari, 2018
Och här kommer fler härliga Sälenbilder, alla signerade pappa/morfar Tomas:
Tagis födelsedag - Viggo är förste paketfixare! Och Victor även han
väldigt engagerad.
Lite födelsedagsgrädde på kinden.
Vad är det som häääänder?
Kul kort, med musik. Ett sådant skulle man ha - tänker Victor.
Storkillarna med mammorna på äventyr.
Tuffing 1.
Tuffing 2.
Tuffing 3.
Felix kör Valles slalombana.
Och Viggo tar täten framför mamma.
Stabilt.
Och kul!
Tage, han var jordens bästa och nöjdaste pulkaåkare.
Och "hänga i backen"-hängare.
Och så var det återigen, den där efterlängtade Valle-träffen.
Kram!
Hej kompis!
High five!
Kalas igen. En något hetsigare paketöppnare.
Ge mig!!
15 Februari, 2018
Nu blir det bildbomb, nummer ett!
Inpackade i bilen, nu kör vi. Vi hade med paddan som sista utväg,
när det blev alldeles för långtråkigt. Behövde inte använda den så
himla mycket, men det var ändå en bra räddare. Här spelar han
Alfons-spelet (Valle-spelet är annars populärt).
I Torsby blev det oundvikligt att stanna, det var ingen av de små som
orkade sitta still längre. Så vi hamnade på Volvohandlarrestaurangen
som serverade stabbig husmanskost. Inget vidare. Men vi fick i alla
fall rasta oss lite.
Anslagstavlan på Ica. Only in Torsby.
Vintervitt och vackert.
Strax söder om Malung hamnade vi bakom ett par ekipage med
gamla motorcyklar med hemmabyggda sidovagnar. De åkte i 90 km
i timmen i typ vanliga kläder i 10 minus. Stenhårt.
Framme på Jossivägen i Tandådalen. Och där väntade en hel massa
snö och inte minst - Viggo med familj. Och morfar!
Lite snöröjning.
Torsdag och skiddag nummer ett. Vi provade på minsta backen
(lutningen, sluttningen, slänten) i Tandådalen. Gick ganska bra, Felix
visade prov på lite plogning och ett par svängar. Men under viss protest.
Fika i solskenet. Inte dumt! Men strax därefter ballade Victor ur, han
frös och ville hem. Så så fick det bli.
På lunchen firade vi Tages ettårsdag. Hurra hurra hurra hurra.
Efter lunch, snölek utanför huset. Vet inte hur tjock snön var. Ett par
meter? Viggos farfar hade gjort en snögrotta och Bosse och killarna
byggde på och gjorde räserbana. Själv höll jag mig inne och stekte
falukorv.
Efter middagen, jacuzzi. Fyra killar i en jättebalja.
Fredag och då var det dags för skidskola för Felix. Han var laddad!
Men väldigt staplande på uppvärmningen som vi körde innan start.
Fyra barn i gruppen med fröken Johanna.
Och där var de iväg. En mäktig känsla. Mycket eftersom vi inte riktigt
trodde på att han bara skulle dra iväg utan oss och utan protest, men
det gjorde han - stora killen. Fick svälja ett par tårar.
Och sen gav jag mig själv upp i liften. En ankarlift som gick högt upp
på berget åt helt oväntat/fel håll visade det sig. Men jag tog mig ner igen.
Och höll mig sen i närheten av skidskoleområdet.
Skidskolan klar. Dags för dragkamp.
Med alla barns stora idol. Valle!!
En kram.
Sedan drog Viggo upp mammorna i sittliften.
Hej hej!
Vi tog oss ner till Trollskogen. Bosse fick jobba hårt med benen.
Och efter det drog systrarna Nydén upp i liften på egen hand. Yes!
Hemma igen, mys med Tagis. Ettåringen!
Och nu är det lördag och vi är först i backen. Felix drog iväg med
Johanna och de andra barnen i skidskolan, och Jonas och jag fick
några åk på egen hand. Victor, den lille gosen, var hemma med morfar.
Han fick nämligen feber på torsdagen och behövde kurera sig lite.
Tage anslöt senare och poserade villigt för kameran. Men le ville han
inte, han hade nämligen tänkt ut en alldeles egen pose.
Häng i backen med mamma Bosse-Karin.
Efter skidskolan fick Felix medalj, eftersom han åkt i Valles VM-bana.
Full fart framåt med hjälp av pappa.
Och vi tog sittliften upp till Trollskogen.
Felix körde helt plötsligt självsäkert ner genom hela Trollskogen.
Heja skidskolan!
På eftermiddag hängde morfar med ut också. Hela gänget (minus
Jonas och Victor som var hemma och sov) på väg mot barnområdet
i Hundfjället.
Helt plötsligt dök Valle upp igen. High five!
Och morfar agerade lyxlift för barnen.
På kvällen drog Jonas, VIctor och jag till vårdcentralen i Sälenbyn -
eftersom Victor spräckt läppen i soffbordet och det börjat svullna
och såg lite varigt ut.
Väldigt tveksam till vårdinrättningar den lille. Men vi fick i alla fall ganska
snabb hjälp och doktor Gunnar kunde intyga att det såg bra ut.
Söndag, hemfärdsdag. Men framför allt - Victors tvåårsdag.
Ett spelande grattiskort gjorde succé.
Alltid kul att öppna paket.
Och den här bilboken med tut och pling och räserljud och musik -
gjorde även den stor succé!!
Hemväg. Snöklädda granar och soldis. Tacksamhet. Vilken härlig helg!
Tack hela familjen - helt underbart att hänga i snön med er!
15 Februari, 2018
Två jordsnurr och en ganska stor kille som kan en hel del själv. Tar för sig och är framåt, precis som han alltid har gjort och varit. När jag hämtar honom på förskolan hittar jag honom oftast i färd med något spännande projekt. Han börjar bekanta sig med de andra barnen på ett lite mer "leka tillsammans"-plan.
Väldigt motorisk och älskar att röra på sig, fortsätter det på det här viset måste han bli typ tiokampare tänker jag (eller en alldeles utmärkt handbollsspelare...!). Han kommunicerar fortsatt mest med kroppen, lite med teckenspråk men nu även alltmer med riktiga ord. Börjar bli rejält frustrerad när vi inte fattar (eller när han tror att vi inte fattar) men för det mesta gör han sig förstådd och känner sig väldigt nöjd med det.
Älskar att bada ("båååda" säger han förväntansfullt så fort det är dags att byta kläder eller blöja).
Är över lag en väldigt nyfiken och glad kille - som också kan bli väldigt arg (och tar i så att tårarna sprutar) på en tvåårings dramatiska vis. Han smyger inte runt och gömmer sig, kan man lugnt säga, vår lille gullklimp. Han tar alltid plats och ser till att höras och synas. Ja när Victor brakar in i ett rum, då vet man om det!
Hurra för Victor! Vår fina, busiga, glada, bestämda, sprudlande, hoppiga tvååring!
Februari 2016
Han gick redan tidigt sin egen väg och lade sig i säte, såg därför
dagens ljus med hjälp av kejsarsnitt. Och här är han - nyss utplockad
av den fantastiska personalen på Östra. Väldigt pigg och glad från
första stund. En sådan märklig och fantastisk upplevelse, ena stunden
låg han inne i min mage och nästa stund på mitt bröst. Inte ett uns
av smärta däremellan. Bara en enorm kärlek och glädje. Magiskt.
Kastanjefärgad "kalufs" på den tiden. Och uppspärrade ögon - för
att inte missa något?
Februari 2017
Ett år. Oooooooo! Favorituttrycket när det händer något spännande.
Oooooooo. En spännande hund (djur gillar han fortfarande, helst
levande - inte lika intresserad av gosedjur).
Då som nu, allra helst ett leende på läpparna.
Februari 2018
Den där snutten är oumbärlig, det här är nog nummer fyra i raden av
hemmasydda trasor (har fortfarande material till ett par till, men jag
hoppas att jag slipper sy fler). Och älskar att gosa, som han alltid
gjort. Han kommer och sätter sig i knät och bara kräver sin gostid.
Myser och burrar in sig rejält.
Springer, hoppar, busar. Älskar fordon, låtsasverktyg (som man kan
banka med), instrument, bollar och hinderbanor. Bryr sig mindre om
gosedjur, låtsasköket, dockorna och att sitta still. Studs i benen och
full fart framåt med ett stort skratt - det är vår Victor det!
15 Februari, 2018
Apropå snutt, fick den här smutsstela snutten åka direkt i tvättmaskinen efter Sälenresan (där bland annat ett extra stort snorflöde och en liten fallolycka* med blodvite gjorde den alldeles specialhärlig).
*Det gick bra, Victor trillade från soffan och slog läppen i vardagsrumsbordet - men nu är det läkt.