3 Maj, 2018
Har så smått börjat funderat på race-strategi. Starten går ju alldeles bredvid vår lägenhet (det tar väl 5-10 minuter att ta sig ner), så vad det gäller den biten är det inte mycket att planera. Det gäller att gå upp i tid och få i sig frukost och hinna smälta den. Starten går vid 9.30.
Men resten då?
Tänker dela in loppet i ett antal mentala delar. Först tänkte jag fyra delar om en mil, en mil kan man ju alltid springa. Och sedan om det blir jättejobbigt - dela in det i femkilometare. En femma kan man ju alltid ta (även om jag faktiskt inte tillslut kunde det på min träningsrunda för ett tag sedan...fast jag kunde ju gå/springa även om det såklart inte är så jag helst vill ta mig fram). Men sedan har jag kollat lite närmare på bansträckningen och tror att jag har hittat några mer naturliga mentala indelningar:
1-3 km (3 kilometer) - uppvärmning (ev står "supporterklubben" vid 3 km och hejar på mig).
3-14 km (11 kilometer) - första milen. Vätska!
14-21 km (7 kilometer) - andra milen, glöm ej att dricka vätska och äta dextrosol.
28 km (7 kilometer) - Förhoppningsvis står supporterklubben även här. Ny vätska! Dextrosol såklart.
28-36 (8 kilometer) - Tredje (in mot fjärde) milen - och här kommer det säkerligen vara tungt. Ta det lugnt och försöka få energi av omgivningen (och glöm inte vatten och dextrosol).
36-41 km (5) - sluttampen, kämpa på. Snart i mål! Njut av stunden!!
Eftersom jag har svårt att dricka kallvatten ur mugg tänkte jag ha med mig 1-2 småflaskor från start och förhoppningsvis kan mitt supportergäng alltså stå vid 3/28 km och heja på och langa lite vätska i nya plastflaskor. Känns som en bra plats för dem att vara på, där får de se två passeringar och sedan kan de hinna in till målet. Fler ställen kommer de nog inte att hinna med.
Jag pratade även med en kollega i veckan, som sprang loppet 2014. Han sa att det var "faaaaantastiskt". Så det kommer jag ha med mig och hoppas att min upplevelse blir densamma. Han fick visserligen runners high mot slutet och lade energi på att springa ner till den lille havfrue och ta en selfie. Det tror jag inte jag kommer våga, och runners high kan man ju inte räkna med.
Men ett maraton blir väl alltid fantastiskt på sitt sätt tänker jag, så länge man kommer i mål.
Och just ja, tid och målsättning och så. Framför allt tänker jag just på det att jag vill komma i mål och må bra. Det betyder inte att jag inte tror att det kommer vara jobbigt och jättejobbigt, det är ju en del av det hela. Att utmana kroppen och pusha den lite. Men jag vill liksom kunna känna mig stark i huvudet och njuta av stunden även mitt i det jobbiga. Ha närvaro i det jag håller på med och känna glädjen.
Tidmässigt satsar jag nog på att gå ut i ett tempo av ungefär 5.45, då skulle jag komma in på en tid strax över fyra timmar. Och jag ska stå emot att dras med i ett snabbare tempo, fastän jag såklart kommer vilja det i början. Om det går bra kommer jag kunna öka lite, men det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är det där jag nämnde ovan.