Det sitter i huvudet
8 November, 2010
Att det mesta här i livet sitter mest i huvudet är inget nytt förstås - men jag kan ändå återigen konstatera att det här med löpning definitivt är en attitydfråga. Idag körde jag fartlek, dvs 3 km uppvärmning + 31 min lite hårdare löpning i varierad fart (ca 6 km) + 3 km nedvarvning. Efter typ 2 km av uppvärmingen kände jag liksom att jag inte hade någon större lust, det kändes inget roligt och kroppen var lite stum. Men jag knatade på i mina 3 sega kilometer. Sedan kom fartleken och den gick bra, men jag hade faktiskt god lust att sluta efter någon km där med. Att variera tempot gör ju i alla fall att tiden går lite fortare - och sen när jag liksom var klar med passet var det alltså dags att varva ner i 3 km. Det är ju inte direkt fysiskt påfrestande att lufsa runt i 3 km - men det är så jäkla långtråkigt ibland (och idag var det en sådan dag). Men det är också sådana här pass som känns så extra sköna efteråt, när jag lyckats stå emot alla anledningar som min hjärna hittar på för att få sluta springa - och istället bara köra på och få jobbet gjort!
Fyra Kommentarer
