27 Augusti, 2018
I helgen åkte vi till Ven för att fira farfar Sven och hans tvillingbror på 140, eller ja 70-årsdagarna. En väldigt skön helg på ett Ven som nästan bjöd på vårkänslor. Det var så grönskande och ljust och så mild värme. Kul att träffa stora delar av släkten som jag inte träffat förut. Och väldigt lyxig övernattning på farfar Svens brors Anders piratskepp. Och som vanligt bara härligt att vara på Ven, världens bästa ö.
Tack för en fantastisk helg med god mat och gott umgänge och gott allt!
Vi höll på att missa färjan. Eller ja, vi missade den egentligen, men
Jonas ringde och förvarnade och de bemödade sig verkligen för att
vänta på oss. Så när vi slirade in ca 4 minuter sent, och jag sprang
med Victor på ena armen och några resväskor i andra - och Felix
kom flåsandes efter med ryggsäck och rullväska - då stog faktiskt
färjan still och de snälla skepparna väntade in oss och hjälpte oss
ombord med packning och allt. "Det är bara lite vardagsstress" sa
han snällt. Och så var det inte mer med det. Men för oss betydde
det att vi slapp vänta i 2,5 timmar på fredagkvällen på nästa färja.
Inte så bara!
Åka båååt.
Och klättra runt på båt. Bra grejer.
Vår boning, "piratskeppet" Anna. Så fint!
Vaknade upp till glittrande klart hav på lördagen.
Cyklade bort för att få se alpackorna.
Och den här gången ville de träffa oss.
Victor var eld och lågor, ville flytta in.
Som ni ser.
Sedan cyklade vi ner till Camp Ven. Åt pizza, drack öl och åt glass.
Precis, glass!
De skulle visst ha bröllop på camp.
Men vi cyklade vidare. Med full fart.
Längs med stigar och backar och stock och sten.
Och stup och hav.
Hem till piratbåten där Jonas och Victor däckade hårt.
Men de vaknade igen och vi begav oss ner till Agnes tapas i Bäckviken,
för en mycket god och trevlig kväll för att fira Sven och Anders på
deras 70-årsdagar. Härligt!
Dagen efter, frukostutsikt.
Och ett vädligt gott sällskap på det.
