Portugal - några rader om resan
15 Juni, 2011
Att det var supermysigt har jag ju redan sagt, och hur kunde det bli annat när man är på semester med mamma och syster.
Men mer då?
Vi flög ju ut från Skavsta med Ryan, funkade helt perfekt. Trots systers kryckor och nyopererade knä. Planet var inte särskilt fullt så vi roffade åt oss en hel rad med 6 säten. Urskönt. Annars är det lite på gränsen att flyga nästan fyra timmar med Ryan, det finns ju liksom inte så mycket mer att göra än att stirra på de gula skyltarna och lyssna på de eviga utropen om vad man ska köpa. Plan B är att dricka vin och lösa korsord såklart, och det sysselsatte vi oss med en liten bit av resan i alla fall.
Vi hade bokat lägenhet via internet, ingen förmedling direkt utan via någon sida där privatpersoner lägger ut sina lägenheter. Känns halvbra att maila någon som lagt ut lite bilder och sen betala hela summan och hoppas på det bästa. Men det funkade verkligen helt perfekt. Vi blev upphämtade vid flygplatsen som bestämt, och när vi kom fram till lägenheten var det en engelsk kvinna som mötte upp oss och visade alla praktiska grejer och gick igenom lite bra ställen på kartan så att vi typ skulle hitta affären och så. Kändes väldigt proffsigt, och enklare än charter.
Kvällsutsikt från balkongen.
Och skymningsutsikt från takterassen.
Vi bodde helt perfekt, i gamla stan (Albufeiras nya stad är inget att rekommendera för folk över 19) med utsikt över byn och havet och med bara ett par minuter ner till huvudgatan och stranden. Det kändes lite tursamt att det blev så bra med allt, men det brukar vara ett säkert kort att rikta in sig på gamla stan om man vill uppleva något som liknar en riktig stad istället för bara ändlösa barer och hotell. I det här fallet var väl gamla stan rätt turistig också - typ samma meny på alla restauranger, en hel del souveniraffärer och inkastare överallt - men det var ändå på en lagom nivå. Stan var riktigt fin på sina håll, och strandpromenaden mysig.
Utsikt över Albufeiras gamla stad och Fisherman's beach.
Och nerifrån vattnet, vyn upp mot vår lägenhet.
För att vara helt ärlig tillbringade vi en hel del tid vid poolen (som hade grym havsutsikt) och på balkongen där vi liksom bara vegeterade och njöt av utsikten. De första dagarna gjorde vi inte mycket annat. Sen åkte vi turisttåget en dag (en riktig flopp, och egentligen var det nog mer av en turistshuttle mellan gamla och nya stan än en riktig attraktion i sig - insåg vi för sent). Vi försökte även åka på utflykt med lokalbussen men det visade sig vara rätt långa transportsträckor med kollektivtrafik, så vi iddes inte gå upp tidigt nog för att hinna med (+ att vi kom på det lite sent och då var det helt plötsligt helgdag med ännu sämre förbindelser).
Helskönt poolområde, som vi var nästan ensamma om att använda.
Däremot var vi ute och promenerade en del. Och jag joggade som sagt några gånger. Och framför allt lärde vi oss efter några dagar (när chocken från överrumplingen av alla horder med brittiska svensexor och möhippor hade lagt sig) att uppskatta "röjet" på den lilla bargatan i gamla stan - där halvslajmiga trubadurer och fulla engelsmän stog för underhållningen. Väldigt trevligt och festligt, inte så överdrivet och äckligt som det kan bli utan mest glada människor som bjöd på sig själva. Mest bara roligt.
From Sweden - the dancing queens.
Maten då - den var väl helt okej, men inte fantastisk. Kanske gav vi den inte en riktig chans, men jag vet inte - vi provade runt på några restauranger och allt smakade ungefär samma sak. Bäst var fisken och grönsakerna. Oftast helt ok. Vi åt gott italienskt ett par gånger (och även riktigt dålig pizza/pasta en annan gång).
Inte förrän sista dagen vågade vi oss ner till havet. Jag skyller fortfarande på syrrans knä (som kanske var en liten liten anledning) men egentligen tycker vi alla att det är jobbigt med sand överallt... Å andra sidan, när vi väl tog ett dopp i atlanten kändes det fantastiskt - och inte alls så kallt som vi hade befarat.
Inte direkt högsäsong + Första - och enda - doppet i Atlanten för den här gången.
Ja det var det, efter en vecka bar det av hemåt igen med en okristligt tidig avgång från Faro kl 6.45 på morgonen. Det är inte mänskligt att gå upp kvart i fyra på morgonen, verkligen inte.
Men - det var det självklart alla gånger värt!
The end
