20 Juni, 2011
Sprang idag för första gången på en vecka, skönt skönt. Hela kroppen och huvudet rensades och det var välbehövligt!
Bryderierna då. Det första är att min Nike+ slutade funka idag. Alltså kunde jag inte mäta sträckan (även om jag just idag vet att den är 8 km) eller ta tid och logga rundan. Trist, måste fixa den på något vis.
Det andra är att de nya skorna, som ju medvetet är en halvstorlek större än vanligt, känns konstiga. De är verkligen bara aningen större än mina tidigare - men på foten är de båtaktiga, klumpiga och tunga. Jag hoppas fortfarande att det är en inkörningsgrej. Annars får jag köpa ett par till som jag har på korta pass och bara ha de här på längre pass när fötterna sväller.
Det tredje och sista bryderiet är det här med Lidingöloppet. Jag är redan trött på terränglöpning och skog. Visst, det är skönt och fräscht i grönskan. Men jag älskar asfalt och att springa i lite befolkning, och jag vill ha den här frihetskänslan som det innebär att bara snöra på mig skorna och ge mig ut på lite olika rundor - oavsett om det är hemifrån eller från jobbet. Inte behöva åka en halvtimme bil för att komma till en slinga - eller harva runt oändligt antal varv på 1,7 kilometersslingan vid jobbet (fruktansvärt oinspirerande).
Det börjar ta bort all lust från löpningen när det blir så krångligt och monotont och så får det bara inte bli. Jag tror inte riktigt heller på att träna asfalt och sen gå in och göra 30 km terräng bara sådär, det känns inte seriöst.
Så - efter min runda idag kom jag till slut fram till att det lutar åt en icke-start i stockholm i september. Istället kan jag satsa hårt på de två milloppen (stadslopp) som väntar i höst. Det är vad det lutar åt, men har inte bestämt mig helt än.
