• Skön syn

    15 Maj, 2012


    Det var trångt i hallen i helgen.

    Fyra Kommentarer

  • Den coolaste löpartävlingen

    15 Maj, 2012

    I söndags fortsatte solen skina och när pappa åkt hem tog jag och syster en lätt jogg i Slottskogen för att mjuka upp musklerna. Efter det anslöt Jonas och vi drog direkt vidare till Slottskogsvallen igen, där mina favorit-3,5:åringar Calle och Hugo skulle springa minivarvet, 250 meter på gräs med kontinuerliga starter under hela eftermiddagen.

    Det tog en timme för oss vuxna att köa för att köpa startavgift och ungefär två minuter för killarna att springa själva loppet. Men det var värt varenda minut av köande. De sprang allt vad de orkade (riktigt pigg start, men de var något sega sista 20 meterna) och var jätteglada vinnare i mål där de fick medalj, banan, kexchoklad och ballong. Duktiga killar!

     

     

    Foto: Jonas

    Fyra Kommentarer

  • Göteborgsvarvet 2012

    14 Maj, 2012

    Sitter här och försöker samla tankarna efter loppet. En kort sammanfattning skulle kunna vara njutning, glädje, svett och styrka. Men nedan följer även en lite längre version.

    Jag tror nog att jag kan säga att det var mitt roligaste lopp hittills rent löpmässigt (men alla lopp har ju haft sin speciella charm). Jag hittade ett sånt skönt flyt, jag kände mig stark och jag visste liksom att det skulle bära hela vägen även om det brände lite. Man får tacka och ta emot när kroppen samarbetar på det här sättet. Det är ju som bekant inte varje gång...

    Efter lasagnefesten på fredagen, en god natts sömn och sedan rejält med kaffe och frukost (bestående av ostkaka med grädde och jordgubbssylt) på lördagen vilade vi hemma och åt lite lätt igen innan vi promenerade ner till Slottskogsvallen.

    Vädret var nästintill perfekt och nästan ofattbart bra med tanke på det fruktansvärda väder som passerade Göteborg under torsdag-fredag. Ca 12 grader, klar luft, lite blåsigt (men helt hanterbart) och uppehåll. Lagom till min start sprack solen igenom molntäcket och jag tvekade in i sista sekund om huruvida jag skulle springa i långärmat eller inte. Det blev till slut min rehbandtröja (som är som ett andra skinn) under mitt gröna löparlinne (som jag egentligen köpte till London), matchat med rosa halvlånga shorts och mina lätta Lunarglide Elite-skor från Nike. Det visade sig vara en lagom kombo, men jag hade nog kunnat skippa den långärmade också.

    Nytt för det här loppet var att jag hade musik i ena örat (en peppig lista som Jonas hjälpte mig fixa i lördags morse) och två flaskor sportdryck i nävarna. Nytt var även att jag hade med mig min Garmin-klocka som ger bra stöd i farthållningen. Och så, som sagt, en lättare sko än vanligt.

    Innan starten gick hann jag och pappa precis med att se vinnaren Victor Kipchirchir (på storbildsskärm och samtidigt live förbi oss) gå i mål på nytt banrekord (1.00.25). Alla löpare som väntade i startfållan (det var väl ca 15 stargrupper kvar) och såklart alla åskådare applåderade fram honom mot mållinjen. Jag rös i hela kroppen och klämde nästan fram en tår.

    Sen var det dags för mig att kliva in i fållan. Jag var lite småstressad och höll nästan på att missa min grupp. Värmde inte upp alls (det var heller inte planen) men laddade mentalt. Han uppfatta att bästa dam gick in (Hilda Kibet, 1.09.27). Och i sista sekund innan jag skulle springa över startlinjen ställde jag mig och började stressfixa med kardborrebandet till tidtagningschippet. Lite lagom nervig sådär.

    Sen bar det iväg. Genom Slottskogen (där syrran och Jonas hejade på)... 

     
    ... och Majorna (där jag såg ett par kollegor) och upp över bron (där jag tog rygg på en lång och bred kille för att slippa blåsten) och ner på Hisingsidan (där jag kunde driva upp tempot lite stundtals, men hamnade i täta klungor då och då)...

    ... och sen upp över Göta Älv-bron (där jag plockade många trötta löpare) och ner på Avenyn (där jag sprang på i den sega uppförsbacken och nästan trillade framför Joe Farrellis) och upp på Götaplatsen (där jag sträckte armarna i luften och tjoade till kameran) och nerför Avenyn (där jag fick ny energi) och sen bara resten kvar, Vasagatan - Övre Husargatan - Slottskogen. Där är det alltid jobbigt men det gick bra. Jag såg att jag hade en bra tid på gång men visste att jag inte skulle kunna komma ner under 1.50 så jag kunde ändå låta bli att stressa. Letade lagom snabba ryggar att följa för att hålla farten.

    Och sen den sista sega spurtsträckan där syrran och Jonas hejade på igen.

    Underbart!

    Jag var stum i benen när jag gick i mål, men på ett bra sätt. Jätteglad. Och så staplade jag bort till vår vanliga uppsamlingsplats där jag fick kramar, en välförtjänt öl, choklad och en glad, gul ballong.
     

    Sen började den nervösa väntan på pappa. SMS-rapporteringen funkade inget vidare och vi fick istället chansa på när han borde komma in. Lyckan när hans urtvättade Barca-keps uppenbarade sig över slutspurtskrönet var stor. Han såg stark ut och klarade tretimmarsgränsen men flera minuters marginal.

     


    Så himla skönt! Tack hela gänget för en supermysig löparhelg.

    Foto: Jonas (utom Hisingenfotot som jag snott från marathonfoto).

    Tre Kommentarer