Att välja namn

8 Mars, 2013

Det här med att välja namn var ingen lätt uppgift. När lillen kom till världen hade vi bara en vag aning om vad han skulle heta. Vi hade bollat en rad släktnamn (för vi tänkte att vi ville återanvända ett sådant) men utan att kunna bestämma oss. När vi sedan fick träffa honom var det inget av de tilltänkta namnen som liksom passade och i flera dagar var han alltså namnlös - gossebarnet Nydén, prinsen, plutten, lillgrodan.

Sedan introducerade Jonas namnet Felix i diskussionen, och vi kände nog ganska snabbt båda två att det passade perfekt på vår fina, pigga, glada, gosiga och coola kille.

När vi väl hade bestämt oss svallade känslorna över mig (de gör ju det titt som tätt just nu). På något vis gick det upp för mig att den lilla, underbara bebisen som kommit till oss ska växa upp och bli en egen person. En ny familjemedlem som kommer vara med oss från och med nu, som hela familjen ska lära känna och glädjas med (och oroa oss för). Ganska självklart, men på något vis har poletten trillat ner i omgångar för mig. Det var likadant när han föddes, då var jag initialt mest lättad över att smärtan var över och att allt gått bra. Sedan efter några timmar fylldes jag av en enorm kärlek som nästan gjorde ont i mig. Och så här kommer det säkert att vara ett tag framöver, misstänker jag.

När jag tänker på namnet Felix ser jag färgen gul framför mig (min favoritfärg), jag tänker på solen, energi och glädje. Och med tanke på vad namnet betyder (jag tycker sådant är lite viktigt) kan inget namn vara mer passande än just Felix:

Felix är ett manligt namn som har sitt ursprung i latinets Felix, Felicis och betyder "lycka", "den lycklige" eller "den som gynnas av lycka".

Felixar har det funnits i många länder under hundratals år, och namnet är inte jättestarkt knutet till ett särskilt årtionde (även om det väl hade en liten boom i Sverige på 1990-talet).

Någorlunda kända personer som burit namnet genom historien är bland andra en rad tidiga martyrer, biskopar och påvar, några prinsar och politiker, ett par vetenskapsmän, ett gäng musiker, journalister och atleter - och en clown. Känns som en bra, brokig skara föregångare.

Solsken och sovmorgon

7 Mars, 2013

Vi är lite trötta idag efter en ganska stökig natt fylld av amning, hicka och blöjbyten. Morgonen har å andra sidan varit väldigt lugn och solens strålar letar sig in i sovrummet och ger ny energi. En promenad i det vackra vädret kommer att göra mig, och förhoppningsvis även lillkillen, gott.

Dagen före

6 Mars, 2013

Söndagen den 17 februari, en söndag som många andra - trodde vi. Det blev en ganska tidig start med frukost i soffan framför vinterstudion. Magen var i vägen när jag lutade mig framåt så jag satte mig ner på vardagsrumsmattan och åt.

Söndagens mage i vecka 35 (34+6).

Efter frukost tog vi bussen ut till Utby för att hämta ett Blocketköp, en ihopfällbar bäbisbadbalja.

Sedan försökte vi oss på lite shopping på Nordstan, men jag tappade ganska snabbt orken och då satte vi oss på sexans spårvagn hemåt.

När vi klev av vagnen gick vattnet och förvånade staplade vi hemåt för att ringa förlossningen. Det var starten på ett omtumlande, smärtsamt, magiskt och fantastiskt dygn som slutade med att Felix kom till världen.

Och ingenting blir någonsin sig likt... <3

Avvvenyyyn

5 Mars, 2013

Idag kände jag att det var dags att Felix fick träffa Poseidon, så vid lunchtid gav vi oss ut i det vackra vädret och spatserade Vasagatan ner och Avenyn upp.

Hej Poseidon!

Jag njuter verkligen av att gå genom stan vid lunchtid på vardagar (det kan jag sakna med att jobba ute i Långedrag). Det är då och i morgonrusningen som Göteborgs innerstad är som bäst.

2785 gram

4 Mars, 2013

Nu har Felix passerat födelsevikten, lagom till tvåveckorsdagen. 2785 gram (vi startade på 2565) på dagens invägning och sköterskan tyckte att han var i fin form i övrigt också. Det firade vi med en omgång amning och några minuters vila i BVCs lugna rum innan vi promenerade hemåt igen.

Finklädd i present från mormor och Åke, dagen till ära.