Första maj

1 Maj, 2013

Sköna maj välkommen!

Idag gav jag mig ut på en långrunda.

Trögstartad. Redan efter några hundra meter kände jag att ryggen var ovanligt stel, så jag stannade och stretchade lite. Fortsatte långsamt mot Slottsskogen och stannade nere vid Villa Belparc och stretchade lite till. Blev omsprungen av en plattfotad, medelålders man iklädd overall av sweatshirttyg (tung). Hade god lust att vända hem.

Men sen bestämde jag mig. Ryggen må vara lite stel och öm men springa kan jag faktiskt ändå. Mitt psyke behöver det. Det får gå lite långsammare än vanligt bara.

Istället för att skava runt bland alla helgfirare i Slottis gav jag mig ut på upptäcksfärd i Högsbo och Majorna och gjorde en poäng av att ta det lugnt, välja gator där jag aldrig tidigare sprungit och gärna ta uppförsbacken istället för att välja den enkla vägen. En rolig runda! 

Hade bestämt mig för att försöka nå 18 så de sista snurrarna fick jag göra i Linné. Och det märks att det är första maj, kan jag säga. Jag möttes av folkmassor på Masthuggstorget och Järntorget och avspärrningar i kvarteren runt om. Fast som löpare tar man sig ju fram med enkelhet överallt.

Såg inte några plakat, men om jag själv skulle haft ett skulle jag inte ha protesterat och heller inte valt något av alternativen från igår utan bara konstaterat:

Asics

Nu är Jonas ute på sin långrunda på cykel (som går mot Kungälv idag) och jag och Felix myser hemma. Han är på riktigt gott humör idag, lillgubben (ta i trä...) och en ren fröjd att umgås med. Han sprattlar och bubblar och ler. Härmar ansiktsuttryck och provar på nya ljud.

Snart ska vi kolla handboll på tv, Kristianstad - Sävehof. Heja Skåne!
Update: Och ser man på,  Skuru - Lugi också. Heja Stockholm!

Lik mamma

1 Maj, 2013

Den här bilden, som jag tog igår morse, är den första där Felix faktiskt liknar mig (som bebis då).

Annars är han nog mest lik Jonas, det är i alla fall vad folk säger. Jag har faktiskt lite svårt att se några likheter med någon av oss alls, än så länge. Man kan väl ana att (de obefintliga) ögonbrynen och den rödblonda hårfärgen kan ha gått i arv från mig förstås. Men sånt där ändras väl en hel del med tiden också.

Tröttheten slog till

30 April, 2013

Idag slog den stora tröttheten till i både kropp och knopp. Att då ha sällskap av en liten bebis med magont som slagit någon sorts rekord i hunger, blöjnedsmutsning och vakentid (mestadels gnällig) är inte perfekt.

Tack och lov slutade Jonas tidigt, Valborgsmässoaftonen till ära, och med sig hade han lunch som jag kunde mumsa i mig efter att jag fått sova en stund.

Så trots att solen skiner och jag borde vara ute och fira in våren har jag valt att stanna hemma när killarna tar en promenad. Jag gjorde faktiskt ett tappert försök, men vände hemåt igen redan vid ingången till Slottsskogen. Hur mycket jag än sett framför mig att jag skulle strosa runt och vara strålande glad i folkvimlet idag är det bara att inse att verkligheten och mina behov ser annorlunda ut.

Så nu sitter jag här hemma i lugnet istället. Äter choklad, tittar på tv (En plats på landet, tv 8 - ett av de bästa programmen när man vill ha något lugnt och mysigt och inte orkar tänka) och surfar runt på nätet. Har bland annat hittat några uppslag på vad man skulle kunna skriva på sitt första maj-plakat:

Eller varför inte, en stilla påminnelse om att allt inte är åt skogen:

Den sista påminner mig för övrigt lite om den här Stenmarkarn, som är en gammal favorit:

Måndag

29 April, 2013

Vi peakade tidigt idag. Uppe samtidigt som Jonas och ut på en promenad och uträttade lite ärenden. Sedan har det gått sakta men säkert utför.

Himlen är grå och regnet öser ner. Den planerade barnvagnspromenaden med föräldragruppen blev inställd. Felix har haft ont i magen hela förmiddagen.

Och nu är både han och jag trötta, trötta.

Då är det inte dumt med en eftermiddagslur.

I rosa tröja idag, syrrans gamla från 80-talet (tror jag). Han är så fin och gosig i den och sina vita velourbyxor. Men jag ska vara helt ärlig och erkänna att jag nog hade valt en pojkigare färg om vi skulle iväg och träffa folk, så slipper man rätta alltför många "åh, vilken söt liten tjej". Konstigt det där, ändå. Eller?

Run for your life

29 April, 2013

Igår kväll hade vi filmkväll här hemma. Jonas hade nosat upp en dokumentär om NYC Marathon, Run for your life. Snyggt ihopsatt med gamla klipp från 70-talet och nya intervjuer med nyckelpersoner. Storyn byggdes utifrån grundaren Fred Lebow och hur hans dröm om ett lopp genom New Yorks fem stadsdelar, mot alla odds, blev sann. Klart sevärd!

Det är ju snudd på självplågeri att kolla en dokumentär om NYC Marathon i det här läget. Men om jag kan (och har råd) ska jag också springa i New York en dag!