• På vift i Örebro

    22 November, 2018

    I månadsskiftet oktober- november tog jag tåget upp till Örebro för att äta middag, snacka och se på No more fucks to give (m Mia Skäringer) på Conventum. Tillsammans med mina allra äldsta vänner som jag fortfarande har kontakt med. Carro och Linda - friends since '97. Och förhoppningsvis för alltid.


    Piffad för fest, hemma i mamma och Åkes nya fina lägenhet.


    Supergod mat på Sobi.


    Och efter det "No more fucks to give". En allt annat än lättsmält show.
    Rolig ibland, men med skrattet i halsen. VIktig, men inte kul.

    Två Kommentarer
  • I Angered

    21 November, 2018

    En, av många, spännande grejer på jobbet på sistone är att jag är klasscoach för en klass ungdomar i Angered som läser upp betygen för att kunna söka in till gymnasiet. Jag råkade på MyDreamNow, som organisationen heter, för ett tag sedan via ett CSR-nätverk och tyckte bara de verkade så bra. Så nu är vi partners och jag projektleder och är därmed även klasscoach. Jättekul!

    Nyttigt för mig! Det är jättekul att förhoppningsvis kunna få någon att tänka att det vore kul att läsa vidare och fullfölja en dröm. Och därtill väldigt intressant att tvinga tänka till om varför jag är där jag är och vad jag själv drömmer om. Helt plötsligt hörde jag mig själv säga att jag hade velat arbeta inom FN och gärna i New York. Alltså, det är en liten dröm jag närt sedan jag och Martin besökte FN-huvudkvarteret när vi var där och semestrade. Sedan dess har jag ju gjort på sätt och vis helt andra grejer, men nu när jag jobbar med hållbarhetsfrågor är det såklart inte helt orimligt. Väldigt långt från var jag är idag, men jag kände någonstans att jag kunde bjuda på den inneboende drömmen. Som är just det, en dröm. Jag är väldigt nöjd med så mycket annat - till exempel allt det jag har idag.

    Men det var ändå så fint med eleverna. De lyssnade och delade med sig, och när jag sa det där om FN och att jag nog inte trodde att det skulle bli så men att det ändå är en dröm, så sa en kille som hade placerat sig längst fram: "Du kan göra det!".Helt utan ironi, skall tilläggas, utan med värme och eftertryck.

    Applåd på det, från hela klassen. Och stort skratt från mig. Vad kan man säga. Tack!!

    Själva drömde de om sportbilar och lyxhus, familjer och kärlek, att bli barnmorska, egenföretagare eller fotbollsproffs. Ja ni vet, sådär som det är mest. Den 11 december är det dags för träff två och då ska vi prata vidare om hur man når sina drömmar. Det ska bli kul!

    Två Kommentarer
  • Det lackar mot jul

    21 November, 2018

    Tiden går alldeles för fort, jag känner därför att det är lika bra att börja i tid. Därför drog vi igång julpysslet förra veckan. Pepparkaksbak blev det då. Victor ville mest äta deg, men lyckades under gråt och förtvivlan att grädda det mesta av degen ändå. Till tveksam nytta, visade det sig sedan. För Jonas har redan ätit upp alla kakor. Men men, kul att de går ner!

    Utöver pepparkakor har vi ägnat oss åt pärlpyssel, silkespapperpyssel och papp-pyssel. Det här kan bil ett riktigt rekordår!


    Baka baka.


    Äta äta. Om Victor själv får välja.

    En Kommentar
  • Mässmöte

    20 November, 2018

    Härom veckan var det Logistik- och transportmässan (i år inklusive truck, för den hugade) här i Göteborg. Jag åkte ner och drog runt ett varv, och stötte på ingen mindre än Jonas Leander i Hamnens mässmonter. Trevligt!


    Suddig papparazzibild på paret Leander i mässmonter.

    En Kommentar