Kontraster på muséet

12 Februari, 2014

Idag styrde vi kosan mot Majorna och Sjöfartsmuséet, som även de har en lekavdelning (vitsigt kallad Knattegatt). Där var det fullständigt knôkat med barn, ännu fler än igår på Stadsmuséet men kontrasten var stor. Här fanns det nämligen vuxna som gav barnen uppmärksamhet, och jag märkte inte en enda rejäl urspårning. Ändå var det folk precis överallt.

Vi åt lunch tillsammans med en grupp 6-7-åringar varav en insisterade på att få sitta bredvid Felix. Jag tänkte först att han ville väl bara sitta just på den platsen, men det verkade efter ett tag som att det faktiskt var Felix han ville komma nära. Han hade en lillebror i Felix ålder, berättade han, så han hade full koll på hur man charmar en liten. Och Felix blev helt betagen, givetvis. Han blev inte ens ängslig när killen klappade honom i håret och gjorde grimaser nära hans ansikte och han var till och med så upptagen med att socialisera att han inte hade tid att ge ifrån sig de vanliga protesterna när jag torkade honom runt munnen efter maten.

För min del kändes det, efter gårdagens "katastrof", gott i hjärtat att se att det verkar som att de flesta barn faktiskt beter sig som helt vanliga, glada, spralliga, nyfikna, omtänksamma varelser. Och att det faktiskt också finns gott om vuxna som orkar ta ansvar och engagera sig.

Du där, jag tycker om dig! 

Kryper lite närmre den där stora killen, tror jag.

Att tugga på en gammal skeppsråtta är ju aldrig fel.

Undrar om man kan klättra upp kanske?

Det verkar ju vara fullt möjligt.

Invasion på stadsmuséet

11 Februari, 2014

Vi tog en promenad i något som nästan liknade vårväder idag och passade på att stanna till på Stadsmuséet och äta lunch och leka lite.

Det är ju, som sagt, sportlov och det märktes även här. Själva lekavdelningen var relativt lugn när vi kom och Felix kunde upptäcka andra barn och omgivningen i egen takt. Men precis efter vår lunch fullständigt invaderades lokalen av ett gäng vildar som sprang runt och skrek och kastade grejer. Omöjligt att säga hur många de var, men de var överallt. De kom från ingenstans, vi andra var helt chanslösa.

En tuffing sa till Felix "Sluta glo bebis!" och sprang som ett spjut tätt förbi honom, en annan rusade in till hörnet dit vi snabbt retirerat i hopp om att få lite lugn och ro och skjöt iväg klossar (mjuka, som tur var) rätt på honom. "Kolla här då!!!" skrek han stolt till mig precis innan, i någon sorts tro om att jag skulle bli imponerad av hans färdigheter (verkade det som).

Till saken hör att det var inga småbarn. Skulle tro att de gick på mellanstadiet. Så man kan ju tycka att de borde veta bättre.

Jag kan bara konstatera att halvstora barn i stor grupp och helt utan styrning (jo det fanns eventuellt en eller två fritidsledare som hörde till gruppen, tyckte jag mig utröna, men av förklarliga skäl strök de liksom ljudlöst längs med väggarna och stirrade i taket) kan vara hur jobbiga som helst (vissa jobbigare än andra). Och även om det liksom hör till så hoppas jag i alla fall att det inte är just Felix som skriker till och kastar klossar på bebisar när han väl kommer upp i den åldern...

Jag och ett helt gäng föräldrar med små barn flydde sålunda fältet ungefär samtidigt. Men innan dess hade vi en jättemysig, lugn och rolig lekstund. Så på det stora hela var det en väldigt postiv upplevelse.

Felix fick en kompis också, en liten tjej som han vinkade hej då till flera gånger. Kan tro att "vi-mot-dom"-känslan sammansvetsade dem lite extra där på slutet...

Hallå därborta, får man vara med?

Jag vet inte riktigt vad alla de här grejerna ska föreställa. Men det här
måste väl i alla fall vara en jättestor köttbulle som sitter fast i golvet?!

Klossar är kul (när man slipper få dem i huvudet).

Ny stol

10 Februari, 2014

Vi köpte en ny bilstol till Felix förra veckan, en Britax Hi-Way II. Den har fått bra betyg i säkerhetstester, är ganska lätt att lyfta och relativt enkel att montera (viktigt eftersom vi troligen kommer att flytta den mellan olika bilar och många av stolarna för större barn är ganska stora och omständiga att hantera). Nackdelen är att den inte går att använda framåtvänd (när Felix väl blir så gammal) men då får vi skaffa någon annan variant. Den här ska han i alla fall kunna använda till han är fyra år. 

Felix teståkte till Skövde (och runt i Skövde) och den verkade hålla måttet även vad det gällde komforten.

Nu köööör vi!

Sportlov

10 Februari, 2014

Det är visst sportlovsvecka den här veckan, blev vi varse på Lek- och buslandet idag. Men i 0-3 åringarnas fålla var det ganska lugnt. Förutom precis när vi skulle gå för då drösade det in ett gäng icke 0-3 åringar (snarare 12-åringar) och satte igång att bygga kojor och kasta grejer.

Nu när Felix kan krypa och klättra är behållningen av leklandet ännu större. Dessutom har han tuffat till sig lite gentemot andra barn (känns väl lite bättre nu när han vet att han kan krypa iväg) och han söker kontakt hela tiden. Roligt att se!

Krypa, krypa, krypa.

Jag tror jag sätter mig ett tag och njuter lite av utsikten.

Tittut, därnere.

Smyger lite på de andra barnen.

Men bollarna är ändå bäst!

Heeeelt oemotståndliga.

Söndagsmiddag

10 Februari, 2014

Vi åt söndagsmiddag på Köttbullekällarn på Kungstorget igår. Felix fick visserligen barnmatsburk (kyckling/couscous) och fruktklämmis men smakade också med god aptit på både mos, kötbullar, pasta, kyckling, broccoli och tomatsås. Faktum är att han ätit massor de senaste dagarna. Skönt att han tar viktuppgångsuppgiften på största allvar.

Och innan söndagsmiddagen fikade vi hemma hos vänner och efter det fikade jag med andra vänner. Det blev en väldigt lugn dag i matens och fikats tecken, med andra ord.