22 December, 2018
I år slog vi till på en rödgran (efter några år med ädelgran) - mycket nöjd med det köpet.
Den barrar mer, ja. Men luktar mer, och är liksom lite mer klassiskt svensk.
Och en väldigt fin sådan, såklart. Eftersom Jonas handplockade den nere vid gransäljaren vid Käringberget.
Victor pyntar upp sig själv, i väntan på.
Nu är det jul igen!
Här kommer granen.
Dags för uppsprättning.
Och på det pynt!
22 December, 2018
Lusse, en av årets finaste stunder. I år läste Felix sin krångliga vers, helt utan nerver och med fin och klar stämma, så stolt! Stolt över alla Bullerbyns femåringar som fixade det så fint.
Felix sjöng och gjorde rörelser som ett proffs, och Victor stog där ihop med Julie och sjöng med så gott han kunde. Väldigt väldigt fint.
Märkligt nog grät jag inte en tår. Hann liksom inte med, bara gladdes åt barnen och deras stolta och fina stund.
Halva tåget.
Victor hade luvan i handen.
Och så några bilder från preppet innan.
Lilltomten på äventyr.
Och stortomten förbereder sig så glatt.
22 December, 2018
Förra helgen skulle syster och familj ha kommit hit och hälsat på, men på grund av feber blev det inte så. Så här satt vi med höga förhoppningar och två kilo högrev mm som behövde tillagas. Vilket antiklimax. Men då drog Jonas igång spontanmiddag med vänner, och så blev det väldigt mycket bra ändå.
Dukat för 14.
Jazzig chili på spisen.
Fullsatt bord.
Och fullsatt i biosoffan.
22 December, 2018
En magisk afton låter såklart klyschigt, men det var faktiskt det vi hade på operan i söndags Felix och jag när vi var och såg på En Julsaga. Det började så fint redan när vi anlände vid entrén för där stod huvudrollsinnehavarna och tog emot och en av dem kollade rakt på Felix och sade "Nej men, är du här nu!? Jag har längtat efter dig!" och sedan fick han en high five.
Efter det var ju kvällen en självklar succé hur det än hade gått. Men det gick vidare med glögg och pepparkakor, en biljettkollare som snackade norska och sa att vi skulle upp till våning tre och B. "Tre, banan." Det gillade Felix
Sedan var det en kör som sjöng julesånger i trappen, och en väldigt vänlig garderobiär som torkade spilld glögg.
Och sedan började själva föreställningen, och den vara bara så, så, så fin. Jag grät en skvätt och Felix var också otroligt nöjd.
"Mamma, det här gör vi varje år när det är jul. Eller hur!?".
Mys!
Glöggstart.
Bänkade.
Högt upp, men mitt på balkongen och väldigt bra sikt.
Scrooge träffade ett antal spöken, väldigt spännande.
Det slutade lyckligt <3.
22 December, 2018
En fin tradition, har det blivit kan man säga (även om det faktiskt bara vara andra året som barnen var med). är att vi går till jobbet och lämnar klappar under granen. Där samlar vi in klappar till barn som inte får några. En viktig tankeställare i dessa tider tycker jag. Utöver att det givetvis är viktigt för barnen som får klapparna. Vi lämnade ett spel och ett pussel.
Dessutom fick barnen kolla in mitt kontor, rulla runt i korridorerna och mysa med deras favorit Birgitta i receptionen. Felix tog med sig den pysslade lucia/tomtehunden (se tidigare inlägg) och fick i gengäld med sig en hel låda skumtomtar hem.
Den lukrativa utgången kanske motverkar själva poängen med att "det är viktigt att dela med sig". Å andra sidan kan man ju tänka sig att det blir lite karma av det hela, den som ger får. Typ. Och en låda skumtomtar tackar man ju bara inte nej till!
En Kommentar