Hej då Såpbubblan

13 Januari, 2015

Jo, det blev som befarat en lite känslosam hämtning idag (mest för oss vuxna, mig i synnerhet). Men det verkar ha varit en väldigt bra dag för Felix, med extra mycket gos. Han hade skickat slängpussar till en fröken och fått sällskap under sovstunden av en annan. Dessutom hade en liten skara barn lekt med polenta en lång stund och haft jättekul, och sedan hade de ätit fisk och smörgås med leverpastej. En toppendag helt enkelt.

När vi gick fick vi, utöver hans täcke och kudde och trygghetsbox, en fin liten bok med foton från Felix tid på Såpbubblan och en hälsning från alla. Jag blir, såklart, väldigt rörd och alldeles varm inombords.

Bokens baksida hade Felix själv ritat, yviga streck i gult och lila på ett mintgrönt papper.

Det har varit så fantastiskt bra och utvecklande för honom på Såpbubblan och det är onekligen lite jobbigt att släppa taget. Men det ska samtidigt, som jag redan konstaterat, på det stora hela bli jättekul med ett nytt steg också. Vi byter ju dagis för, när allt är på plats, få en mycket lugnare och enklare vardag, och det kommer att vara bra för alla.

Imorgon klockan 9.00 är det dags för inskolning på Junibacken. Nya tag. Nytt kapitel. Ska bli spännande! 

Tack för allt Såpis <3

Jättekallt

13 Januari, 2015

Igår när Felix och Jonas kom hem sprang Felix fram till mig och klämde ur sig ett klockrent "De va dettekallt uute", och kände på sina rosiga kinder. En hel lång mening alltså. Nog för att han pratar mycket men det är mest tvåords-meningar och en och annan längre harang av en massa ord, så det där var nog nytt rekord i sammanhängande mening.

Så jättekallt är det iofs inte här, men det är ju inte sommar direkt heller.

Men i söndags på Plikta, var det DETTEkallt! Här illustrerat av bild
som hamnade på snedden och som jag inte orkar rätta till...

78e lådan och (snart) hej då till Såpis

11 Januari, 2015

Sjuttioåttonde lådan packade vi igår!

Det liksom bara fortsätter och fortsätter det här, fastän vi hållt på sedan i slutet av oktober och fastän vi egentligen inte har så mycket grejer (?). Det har sett rätt bra ut ett tag nu, men igår tog vi tag i förrådet och då var det en enda röra igen.

Prydligt packat blir det i alla fall, tillslut, och nu står det mesta fint staplat i förrådet på Shurgard (utan det hade det varit kaos här hemma). Förhoppningsvis bäddar allt förarbete med rensning, packning och organisering för att det blir en enkel flytt om ganska exakt en månad. 

Vi fyndade faktiskt 25 begagnade flyttlådor igår. Nu när det börjar närma
sig hundra börjar det nämligen kännas som en rätt tråkig utgift m nya lådor.

Felix hjälper, i vanlig ordning, till. Han var helt slut igår kväll. När jag
frågade "vill du gå och lägga dig" svarade han "ja" (!?) och somnade
sedan utan en endaste protest (!?).

Och så var det söndag igen, och det är med lite blandade känslor jag ser fram emot veckan.

Dels ska Felix gå sista dagen på Såpis, och det är ju helt omöjligt att förbereda honom på det (även om vi försöker förklara). Jobbigt, eftersom Felix (och vi) trivs så bra med allt där.

Och dels ska vi alltså skola in på nytt dagis. Spännande, och vi har stora förhoppningar om att det kommer bli jättebra det med.

Men, när jag kommit in på Såpis de senaste dagarna har jag fått en klump i halsen och blivit väldigt blödig. På en av väggarna sitter till exempel en hel serie av bilder på Felix när han trummar, uppsatta i form av ett hjärta runt en text om barns lärande. Det är svårt att förklara, men det gör mig så rörd.

Så jag bävar lite inför tisdag eftermiddag, när det är dags för sista hämntningen på Såpis. Vilken konstig känsla det kommer att vara, och vad jobbigt att säga hej då. Mycket eftersom det för Felix blir som vilken dag som helst, men dagen efter ska vi till ett helt annat ställe.

Med det sagt får jag väl också tillägga att jag såklart ändå ser fram emot veckan, och att ta nästa steg vidare mot en flytt vi längtar efter.

Ett uns av vemod, och mycken förväntan.

Det börjar närma sig

5 Januari, 2015

Igår var vi och hälsade på Patrik, Camilla och Maria - som bor på Bullegummans nu. Vi fikade och gick igenom grejer i hela huset och trädgården. Känns overkligt att det snart är dags för flytt. Mycket kvar att fixa innan dess. Packning, pappersarbete, försäkrings/tv/el/bredbandsval etc. Planering och fix.

Och så en inskolning på nytt dagis, inte minst. Nästa vecka börjar Felix på Junibacken på Redegatan 15. Det kommer säkert att bli jättebra, men vi kommer såklart att sakna Såpis.

Utöver all flyttstress känns det otroligt bra. Vår Bullegumma är så fin! Kolla bara:

Ska försöka lägga upp mer bilder innifrån, när/om jag får tid.

Gott slut

5 Januari, 2015

Det blev ett gott slut på ett gott år. Felix andra jul var full av stora intryck.

Ett så gott som fullständigt blogginlägg som av misstag råkade publiceras innan det var färdigt för ett par dag sedan (för er som undrat). Jag skyller allt på Felix, han vaknade nämligen innan jag hann klart och när väl han är i farten finns ingen tid för datande... Men nu så!

Julen började med att farfar kom och hälsade på här i Göteborg och
med sig hade han ett stort paket, som innehöll en... cykel! En trehjuling
alltså, fin och blå och i klassisk modell. Felix älskar den. Han cyklar
runt i lägenheten med gosarna på flaket, och pratar ofta om hur faffa
och pappa hjälpte till att skruva ihop den ("faffa äppa, kuuuva, pappa").

Sedan tog Felix och jag tåget till Örebro (Jonas kom efter i bil dagen
innan julafton) och åkte vidare med "mommu" och "Åka" upp till Bergslagen.

 
Alltid lika mysigt att vakna upp till den här vyn.

Dagen innan julafton kom snön! Felix utforskar med nallekompis från
Polisen, numera Bergslagsbo.

Oväntat vintrigt blev det, med tanke på förra årets gröna jul.


Mysigare än såhär blir det nästan inte. När ska de börja göra vagnar
i vuxenstorlek liksom?

Julförberedelser. Härna!

Julförberedelser. Dega bülla.

Uppesittarkväll och mys med tomtemor och popcornchippa!

Mommu, smaka!

På julafton kom sedan pappa/offa också, och vi tog en promenad.

Rar vy över Usken.

Hej tomtegubbar!


Jag tar en sån där ost tack!

Nämen... titta vem som också kom - den riktiga (?) Tomten!

Välkommen, spännade, snäll och lite otäck på en och samma gång.

En, av många, fina klappar.

På juldagen åkte vi vidare mot Örebro. Gott med egen bil!.

Och i Örebro packade vi, efter en övernattning hos pappa, in både
honom och en hel del paket i bilen.

Och på Annandagen styrde vi kosan mot Skövde och den här lille herrn.

Bäsen Giggi (Viggo), och hans mamma Bosse (moster Karin) och
såklart pappa Gustav (osäker på om det är han som är Kicki?).

<3

Vi åt korv i tomtens stuga, som alltså ligger på Bukettvägen i Skövde, om ni undrar.

Familjebild vid granen. En familj lyckades aningen bättre än...

 
... en annan.


Och så kom tomten igen! Det blev ingen kram den här gången heller.

Bäst att sitta bakom pappa och kamma in paket.

Hmm, undrar om Viggo ska få en boll?

Och såklart, en massa god mat. Här en liten lätt frukost i Skövde.