4 November, 2015
I fredags var vi på nya stadsbibliotekets barnavdelning med Felix, de har ju haft öppet ett bra tag men det har liksom inte blivit av förrän nu. En riktig höjdare faktiskt, det får vi göra om snart igen.
Väldigt fin läsavdelning med mjuk heltäckningsmatta (skofritt) och låga bokhyllor som dignade av böcker och gosedjur i form av karaktärer som Alfons, Mamma-Mu osv. Given succé. Det fanns även en riktigt fin pysselhörna (med gott om bra material) och en liten scen med utklädningskläder.
Den senare fick Felix att släppa loss totalt. Han fick på sig en hög hatt och gick helt in i karaktär när han ställde sig och slog ut med armen och sa högt och tydligt "Mina damer och herrar!".
Jonas och jag stog helt paffa och tittade på. Var fick han det ifrån?
Sedan fick jag ta på mig en mantel och blev kung. Showen utvecklades till "Mina damer och herrar, här kommer en kung!". Efter det rev direktören av en "Ja må du leva" och gjorde lite snurrar med mera ("Det här var roligt!"). Och var väldigt svår att få honom därifrån när det väl var dags.
"Vilket ställe!" Studsade han runt och sade om och om igen (antar att han plockat upp vad jag eller Jonas sagt) medan han rymde från våra försök att gå vidare. Tillslut slog han huvudet i en hylla och då var det ändå perfekt dags att gå därifrån.
Vi fortsatte (efter en vilostund och lugn fika för de vuxna) vidare till Liseberg, där Felix sprang direkt in i kaninhuset och lade beslag på mikrofonen i discorummet. Där stod han och dansade och mimade till "Hooked on a feeling", "Jump" och andra monsterhits medan de stora barnen röjde runt. Det var ingen annan som hade en chans att ta scenen. Men å andra sidan rusade de flesta barn mot dj-båset eller vidare så snabbt att de troligen inte stördes allvarligt av att en 2.5-åring totalt lagt beslag på scenen.
Efter detta gick han ut och tog kontakt med en av de stora Lisebergskaninerna, till och med så pass att han gav kaninen sina gosedjur (Räven, Lill-Mu och Nallis). Så totalt otippat. Felix gillar kaninerna, men har endast observerat de stora djuren på distans tidigare. Och han lämnar ju knappast ifrån sig gosarna självmant (bara Viggo har fått låna tidigare). Jag stog bara och gapade av förvåning. När kaninen sedan lämnat tillbaka djuren lät Felix Räven klappa kaninens öra en stund, innan han sprang in och showade lite på scenen igen.
Vet inte vad som hänt med vår försiktiga lillkille. Jag tycker i och för sig att det är rätt sunt att vara försiktig när det gäller nya saker, men är samtidigt väldigt glad att se honom så obrytt och självsäkert ta för sig lite mer.
Han hängde även längst framme vid scenen när det var Kaninteater
(ja Felix är den lilla vita mössan mitt emellan två andra barn därborta).
Men det var svårt att ta sig in, vid den första föreställningen kom vi
ens in utan fick hänga på staketet utanför.
