Mera monster

18 November, 2015

Igår efter dagis tog Felix och jag vagnen in till stan för att gå på knattebio (från 2 år) på Biopalatset. Premiär för vår lille knatte.

Mera monster, Alfons och två andra korta Alfonsfilmer.

Men först, ett besök på "restaurang" för att äta middag. Det brukar inte alltid gå så bra med maten på denna förträffliga inrättning (juice och äppelskivor går först och sedan tappar han intresset) men igår gjorde jag det smarta draget att beställa en hamburgare utan någonting på och då gick det faktiskt. Alltid lika skönt när maten slinker ner!

Äppelbitar, morötter, en ren hamburgare, pommes, juice och en bok.
Dagens Happy Meal är inte så tokiga ändå.

Och aldrig fel med en ballong!

Och hur gick det på bion då? Jo tack, mycket bra!

Felix var laddad och glad och vi köpte popcorn och satte oss på helt rätt platser (vilket inte var så himla viktigt egentligen, eftersom vi bara var 4 personer i salongen) och i 34 minuter av 40 satt han helt still och kollade och småknaprade på sina popcorn. Sedan blev det blå ljuset i trappen lite intressant, och det lockade att stå upp i stolen. Men det hann aldrig spåra ur.

God film, goda popcorn.

Inte förrän filmen var slut och lamporna tänts bad han snällt (!) om att
få springa på upptäcksfärd högst upp i salongen.

Min första biofilm var Dumbo (om jag inte glömt någon ännu tidigare film). Det var en stor händelse för mig i alla fall, och även om jag inte kommer så mycket av handligen minns jag att pappa och jag den gången var helt ensamma i hela salongen (och att jag fick äta tablettask).

Det där med att vara helt ensam i salongen har för övrigt bara hänt mig en enda gång sedan dess. Det var någon gång när jag skulle vara lite finkulturell och såg en smal film (finsk) på Hagabion. Filmen var absolut inte pjåkig, men jag kan samtidigt förstå att det bara var jag där för jag kan också tänka mig mycket annat som skulle kunna ha placerat sig högre upp på roliga-att-göra-listan.

Förberett för belysning

18 November, 2015

Igår var elektrikern hos oss ett par timmar och satte upp innertak och förberedde för spotlights.

Resultatet:

Och i eftermiddag ska själva belysningen upp. Kanske får vi även se lite plattsättning under dagen, men det vet vi inte med säkerhet ännu.

Morgonkaffet

18 November, 2015

"E du vaken mamma!?" hörde jag Felix ropa med glad stämma nerifrån vardagsrummet när jag släpat mig upp i morse och börjat röra mig mot trappen.
"Vill du ha kaffe?" sa han sedan, likt en flygvärdinna, när jag väl tagit mig ner.

Gosegubben. Han vet då precis vad det är som gäller.

"Du ska få en rosa mugg!" sa han och stegade ut mot köket för att leta reda på min favoritkopp, men kom sedan på att han faktiskt inte når upp till porslinet. Snabbt uppfanns plan B.
"Du ska få låna min mugg!".

Nästa problem var att det faktiskt inte fanns något kaffe, men det fixade vi snabbt tillsammans och kollade sedan på när vattnet droppade igenom filtret och ner i kannan, som Felix höll i med stadig hand under hela bryggeriet.

Et voilà! Kaffe med mjölk à la Felix. Sämre start på dagen kan man få.

Dagens första. Den bästa. Speciellt när den är Felixbryggd.

Klipp klipp

17 November, 2015

Vi hann förresten med att pyssla lite i söndags morse också (medan pappa Jonas fick sova ut). Man hinner med så mycket på en dag när man är uppe i ottan!

Felix klippte bitar av presentpapper och skrev spännande saker på baksidan.

Och jag ritade ut en massa rundlar och klippte till. Tänkte så småningom försöka återskapa detta, men i lite juligare färger:

Tips från pysselmästaren Kreativa Karin.

Forfarande lite (men bara lite) besatt

16 November, 2015

Apropå detta, så har husletandet satt sina spår. Även om det var ett år sedan kan jag inte låta bli att hålla lite koll då och då. I vissa fall kan jag till och med följa budgivningar, och nästan våndas lite ikapp med budgivare (som jag inte ens vet vilka de är) när de hamnat i det där läget när man har hållt på ett par dagar och nog tror att det börjar närma sig ett avslut, och så plötsligt dyker en ny "Budgivare 12" upp med en massa fräscha pengar på fickan.

Det har vi ju varit med om några gånger. Såhär i efterhand var ju det väldigt bra, men det visste vi förstås inte då.

Men det är inget intresse som slukar någon större tid, för faktum är att det inte kommer ut så mycket av intresse. Av allt som synts på Hemnet det senaste halvåret är det max en handfull objekt (inom ett rimligt prisspann) som jag har gillat och de hade vi ändå inte haft råd med i slutänden.

Råd eller inte, spelar egentligen ingen roll för inget av husen vi sett det senaste året har fått mig att känna på samma sätt som när jag såg annonsen för Bullegumman och när vi var här på den där första visningen och gick runt och trängdes med en strid ström av människor som mätte, knackade i väggarna och kommenterade.

Jag känner mig tvungen att citera kungen:
"Det sa bara klick! Och sen har det fortsatt att klicka."