11 Januari, 2016
Veckorna rusar på, nu är vi redan inne i vecka 35 (34+6 till och med idag) och härom dagen packade jag faktiskt delar av förlossningsväskan (något som vi aldrig hann med sist).
Jag har liksom kommit ikapp rent mentalt i insikten om att jag faktiskt börjar bli riktigt gravid och tycker därför inte att det är så jobbigt eller konstigt att det till exempel är tungt för mig att gå i uppförsbackar eller resa mig upp ur soffan osv, det är liksom bara så det är när kroppen är tyngre och magmusklerna inte sitter där de ska. Och att inga kläder passar sådär 100% är ju inte heller så konstigt längre.
I veckan var jag på MVC igen. Barnmorskan ville ha lite extra koll på tillväxten av magen eftersom den tydligen inte växt lika mycket som tidigare när vi sist kollade. Men nu tyckte hon att det såg bra ut och nästa besök är på torsdag igen.
När jag nämnde för henne att jag inte riktigt känt lika mycket rörelser i magen de senaste dagarna tyckte hon att jag för säkerhets skull skulle åka in till Östra och kolla upp det om jag kände att det fortsatte så, därför åkte Jonas och jag in för kontroll i torsdags kväll (passade på när pappa var här och kunde stanna hemma med sovande Felix). De analyserade bebisens hjärtslag och rörelser och mätte mina sammandragningar - allt såg bra ut och bebisen var jättepigg. Barnmorskan på Östra (som titulerade sig "jordemor" enligt namnskylten) kände en massa rörelser som jag inte ens märkte. Att jag själv inte känt lika mycket som tidigare kan nog bero på att jag har hållt igång rätt mycket, dessutom har jag ibland svårt att riktigt känna vad som är vad när jag har så mycket sammandragningar hela tiden.
Vi var aldrig direkt oroliga, kände ju hela tiden rörelse om än inte lika ofta eller kraftiga. Men uppskattar såklart en extra koll när det erbjuds.
Så har vi alltså fått bekanta oss lite med Östras förlossningsavdelning också, i alla fall den del de kallar specialförlossningen (Felix föddes ju på Mölndals). Vi var jättenöjda med vården i torsdags, precis som vi var på Mölndal. Men lokalerna var lite deppiga om jag ska var helt ärlig, och hela Östra-området är större och omysigare än Mölndal. Förlossningsbyggnaden ligger inklämd i ett jättekomplex av sjukhusbyggnader (ganska långt ner i huset) och det vi såg av innandömet i torsdags var rätt slitet och murrigt. Säkert rent och bra, men allt annat än charmigt.
Man kan inte i förhand bestämma var man vill föda (det bestämmer koordinatorn beroende på hur beläggningen ser ut för stunden) men får vi välja blir det ändå Mölndal. Därifrån har vi goda minnen och det känns mysigare, mindre och luftigare. Det ligger ju dessutom närmre hem.
Här är jag och bulan tidigare i veckan:
I vecka 35 (34+1).
Och såhär såg Felix och jag ut i vecka 35.
Om barnet i vecka 35
Barnet väger ungefär 2,4 kilogram. Det har blivit knappt 47 centimeter långt och har oftast lagt sig med huvudet nedåt. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen.
Bebisen har lagt på sig mer fett. Nu börjar armar och ben bli knubbiga och fina. Huden är tjockare, mindre genomskinlig och slätare. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett.
Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som förds i denna vecka överlever utan några allvarliga men. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern.
Bebisen trycker på överallt och det kan vara svårt att andas, sitta, stå och sova. Nu står magen som högst, för att snart sjunka ner lite. Då blir det lite lättare att andas igen.
