Morfar Kalle

4 Februari, 2016

I tisdags gick morfar Kalle bort, i lugn och ro och snart 94 år gammal.

Eftersom jag inte bor i Örebro blir det hela abstrakt, det sjunker in långsamt och kanske är det egentligen först nu när jag sätter mig ner för att skriva om det som jag riktigt fattar. Det känns underligt att både mormor och morfar är borta, även om det är livets gång och de båda levde långa liv.

När jag tänker på morfar tänker jag på salta pinnar (vad många vi har bakat åt honom under åren), hans alltid så prydligt kammade frisyr, hans skånska prat och hans stora händer som kunde snickra de finaste sakerna.

Jag önskar att du får sova gott morfar. Tack för allt!

Helgen som gick

2 Februari, 2016

Helgen som gått har varit lugn men händelserik på samma gång. Precis som det ska vara när helgen är som bäst.

I lördags var ju, som sagt, farfar Sven här och hälsade på. Med sig hade han jättemånga presenter och dessutom både mat och fika. Lyxigt, tack! Så vi öppnade (och lekte med) presenterna, åt lunch (slottsstek med alla tillbehör), tog en ganska lång promenad ner till Hinsholmen och tillbaka (vädret var riktigt bra) och hann sedan med att fika också (rulltårta) innan Sven åkte hemåt igen.

Felix har ju pratat om att min farfar Sven ska komma i flera veckor och var superladdad, men så precis när det ringde på dörren drabbades han av lite blyghet - som dock gick över relativt snabbt. Tillslut ville han till och med personligen framföra det största vänskapsintyget man kan få från en snart treåring: "du får låna mina leksaker farfar".

Tack så mycket för besöket, alla presenterna och den goda maten! Felix hoppas på återbesök snart igen. 

Farfar bjöd på smarrig lördagslunch, som Vappu hade lagat. 

Och Felix fick bland annat en massa verktyg till sina konstruktioner.

I söndags startade vi som vanligt tidigt och var ute och storhandlade på Maxi direkt på morgonen. Vi har kommit på att det är en helt fantastisk taktik. Frukost och sedan iväg, då är man nästan ensam på plats där och veckohandlingen går som en dans. Den är till och med nästan rolig faktiskt. 

Efter det åkte vi till Högsbo för att kolla in en syskonvagn. Vi bestämde oss ju för ett tag sedan att avvakta och se, men vi har märkt att Felix fortfarande gillar att åka vagn och gärna sover i vagnen när vi är ute och går - så då behövs det ju en vagn där både han och bebisen får plats. Problemet med många modeller, har det visat sig, är att sittdelen är gjord för mindre barn. Men i söndags slog vi till på en riktig arbetshäst, pansarvagnen kallar vi den för närvarande, där det finns plats för både sittande Felix och liggande bebis. Ett Blocketfynd (1000 kr!). Verkligen ingen skönhet, men väldigt funktionsduglig och det känns helt rätt till att dra runt med till öppna förskolan och sånt. Den går precis in i bilen och kan passera genom garagedörren hemma.

Felix ser fram emot att åka tillsammans och meddelade (enligt Jonas) igår vid läggning att han ska pussa på bebisen när den ligger i vagnen och han sitter bredvid.

Efter vagnköp åkte vi in till stan och fikade med Lisa och Greta på Espresso House på Järntorget (bästa Espresso Houset) och gick sedan vidare till en gammal kär favorit i Haga och åt vegetarisk lunch. Felix fick i sig både linssoppa och pinjenötter och rödbetor (det verkar gå aningen bättre med maten igen! ta i trä...). Han insisterade även på att mata mig med rödbeta och torkade mig runt munnen med servett efteråt... Storebror är redo!

Efter det åkte vi hem igen. Medan Felix sov sin eftermiddagssömn (vilket han för övrigt nästan slutat med på dagis) lagade jag återigen ett par kilo köttbullar och en stor biff stroganoff (nu är frysen snart fylld) medan Jonas gav sig iväg på racercykeln. Vet inte när det skedde sist, men det var alldeles för länge sedan. Gott att han är igång igen! Nu väntar Göteborgsgirot i maj, heja heja.

Rejäl uppladdning inför storhandling på Maxi.

En arbetshäst i en annan.

Veggolunch.

Och en kopp te på det. 

Februari

1 Februari, 2016

Redan februari! Men vad hände egentligen med januari?

Jo nu vet jag, vi var förkylda och jättetrötta... Men nu börjar det nog (ta i trä) ordna upp sig och vi får hoppas att vabruari i år bytte plats med januari.

Hur som helst går vi en spännande månad till mötes. Tre födelsedagar (blir det ju faktiskt) och ett ettårsjubileum i huset. Här finns inte tid för några fler förkylningar, influensor eller krämpor!

För snart ett år sedan, firar tvåårsdag helt nyinflyttad på Bullegumman.

Vecka 38 och vändningsförsök

1 Februari, 2016

Nu är vi inne i, och snart igenom, vecka 38 (37+6 idag) och på förra måndagens MVC-besök kunde barnmorskan konstatera att bebisen fortfarande låg åt fel håll. Med andra ord var vi på Östra sjukhuset i förra veckan på ett vändningsförsök, som i korthet går ut på att en läkare försöker trycka på magen så att bebisen självmant ska rotera ner åt rätt håll.

Jag kunde ju såklart inte hålla mig från att läsa lite på nätet innan, och i vanlig ordning får man ju upp den ena skräckhistorien efter den andra. Främst om hur plågsamt och hemskt det är (de som är nöjda håller väl inte på och skriver av sig på samma sätt). Men den mer sakliga förhandsinfon sa i alla fall att statistiken för att det skulle lyckas var 60%. Mellan raderna förstod jag ändå av min barnmorska att det sällan är en helt behaglig upplevelse och att de behöver ta i rätt så rejält för att det ska hända något. Såklart.

Jag var med andra ord inställd på att det skulle vara rätt olustigt, men så illa tycker jag faktiskt inte att det var. Onsdagens besök (där Jonas gjorde mig sällskap) tog totalt sett några timmar, med förkontroller och efterkontroller och avslutande fikabricka, men själva vändingsförsöket pågick bara i några minuter. Klart att det gjorde väldigt ont i vissa lägen, det var absolut ingen mysig upplevelse, men det hela gick så tryggt och säkert till så olustigt var det inte.

I snygg vinkel på ett av de fyra rum vi hann med att besöka under
vistelsen på Östra (de hade lite problem med den lediga ultraljuds-
utrustningen, som var flådig men tydligen nästintill oanvändbar).

Trots tappert försök från läkaren (Jonas sa att hon tog i så att venerna pumpade i pannan på henne) ville bebisen inte alls göra en framåtkullerbytta, och med det konstateradet planerar vi för kejsarsnitt istället. Det är inget jag någonsin har funderat på tidigare, precis som att jag när Felix kom till världen aldrig hade trott att han skulle komma tidigt. Så det känns såklart lite märkligt och oväntat. Men i vanlig ordning är det ingen idé att ha några fasta föreställningar om hur det ska bli. Jag är bara glad att vi är i goda händer på sjukhuset och jag känner mig helt trygg i att de gör det som är bäst för bebisen.

I övrigt är det inga konstigheter och vi mår bra båda två. Jag har lite svårt att böja mig framåt för att till exempel knyta skorna eller tömma diskmaskinens nedre hylla bara, men det senare är ju inte direkt något att vara ledsen för. Ska tillbaka till MVC idag på rutinkontroll.

Här är vi i onsdags morse:

V 38 (37+1).

Om barnet i vecka 38:
Från och med nu betraktas barnet som fullgånget, det vill säga att det är färdigt att födas. I den här veckan väger det drygt 3 kilogram, och är omkring 49 cm långt. Barnets vikt ökar snabbt. Det kan växa med upp till 28 g om dagen. Barnet rör sig mindre nu. De stora kroppsrörelser du kände tidigare är små stötar från fötter och knän. Alla inre organ är färdigbildade De allra flesta ligger med huvudet nedåt.

Färdigflätat

31 Januari, 2016

Om någon minns det här projektet kan jag meddela att det på intet vis är nedlagt: Jag har flätat på då och då när andan fallit på och så tillslut, lite tidigare i veckan, nådde jag den punkt att alla trasorna var slut. Så nu sitter jag här med en gigantisk, vit/grå/svart flätad boll - som väntar på att på något vis formas till en matta så småningom.

Återigen, när andan faller på.

Boll.