27 Maj, 2016
En sådan LYX är det, att ha havet så nära oss. Vilken livskvalitet att kunna strosa (eller i dagens fall power walka...) ner til havet och sitta på en sten nere vid Hinsholmen och plumsa stenar i vattnet med den store medan den lille sover i vagnen. Tacksam!
Annars har vi en lugn dag idag, och det behövs - för imorgon gäller det att vara på topp. Då ska vi nämligen på road trip till Skövde och fira moster som fyller år (på måndag). Jippie!
En Kommentar27 Maj, 2016
Det är cykeln som gäller till och från dagis nuförtiden. Felix stylar och svänger, kör i förväg men stannar upp och väntar in lillebrorsan och mig och vid gatukorsningarna för att hålla utkik efter bilar. När han fått upp bra fart håller han upp båda fötterna samtidigt med bra balans. Och det går faktiskt undan emellanåt!
Igår hade vi första riktiga ramlet i fart, men det gick jättebra. Lite ledsen var han förstås, och ville sitta ner och vila med Lill-Mu ett tag, men sedan krävdes det bara pyttelite övertalning för att han skulle våga sig upp i sadeln igen.
Och det var en nöjd Felix som svängde in på dagisparkeringen (med några extra coola svängar), och parkerade cykeln så nära ingången som möjligt. Jag anar att han är ganska stolt över gröna faran och sin eleganta framfart på den.
På't igen bara.
27 Maj, 2016
Kommer ni ihåg damboutiqen Fabia, på hörnet på Nordenskiöldsgatan/Alfhemsgatan? Den där det ena osannolikt beiga plagget efter det andra radades upp upp och salufördes med små handskrivna lappar bredvid varje plagg: "Din dräkt finns här". Jag skriver i dåtid, men faktum är att butiken fortfarande finns kvar (kollade senast förra helgen) och ser likadan ut.
Jag gick ju hur som helst förbi där i princip varje dag i flera år och läste på de där skyltarna och funderade, och av någon anledning kom jag att tänka på den härom helgen när vi besökte nya "Sport"-shopen vid Sisjön.
Där har de verkligen har tagit det här med rutiga, kortärmade skjortor på största allvar och hängt upp dem i massor på ett så totalt oinspirerat vis. Det var lika beige som hos Fabia, även om skjortorna i sig hade färg. Och butikerna som sådana är väl egentligen varandras motsats, men det var ändå något med den helt livlösa synen som fick en liten röst i mig att viska "Din skjorta finns här".
Något underligt förresten, att man öppnar en ny gigantisk sportaffär, och låter hela infartssträckan (vi snackar många, långa meter nu) prydas av herrskjortor.
Långt därinne gömde sig i alla fall en hel del äkta sportgrejer också - en del riktigt bra grejer (bland annat Felix fina sommarskor). Man var bara tvungen att vara ganska vältränad för att orka dit.
Kul, i alla fall, men en ny sport(och skjort-)jätte i stan!
27 Maj, 2016
Igår var det som sagt fest, och vilken mysig sådan. Felix blev så glad när jag och Victor kom (kalaset började 15.30 och Jonas var tvungen att jobba) och rusade fram och sa "Välkomna till vålfest!" och sedan tog han med oss in och pekade på fröken Johanna "De häl äl Johanna", som att han liksom ville visa oss runt och presentera oss - fastän att vi är där och träffar Johanna flera gånger i veckan. Väldigt gulligt.
Efter det var det dags att köpa lotter. Felix ville betala själv ur sin lilla börs och köpte två lotter för en guldpeng, fastän jag erbjöd mig att betala kalaset. Och sedan blev det sång, fika och vernissage av grejer de gjort innan självaste lottdragningen ägde rum ute på gården i solen.
Jag hade garderat mig och köpt en massa lotter, så att vi skulle vinna något. Det brukar i och för sig vara frikostigt med priser (det är vi föräldrar som skänker och det brukar vara fina saker, vi bidrog i år med två olika pussel och lite sandleksaker), så jag var inte så orolig. Men den här gången satt det faktiskt lite hårt inne och det tog en bra stund innan Felix fick välja paket.
I den första vinsten var det micropopcorn och jag tror inte riktigt att han kunde upskatta den bruna lilla påsen (vi brukar ju poppa på spisen så han kunde nog inte riktigt se framför sig vad detta skulle bli) men sedan vann vi en till och då valde han ett litet paket med hjärtan på - som innehöll en liten grävskopa. Sedan var han så otroligt nöjd. "Nu vill inte jag ha mel plesentel mamma" sa han och drog iväg och lekte med Julie och sin grävskopa.
Och vi vann inget mer i lotteriet, däremot prickade vi nästan helt rätt (sånär som en bit ifrån) på hur många godisbitar det var i en glasburk och fick därmed med oss en sådan hem. Det var Felix också ganska nöjd med, en helt egen "silvelbulk med godis" (den var inslagen i folie). Och med tanke på att han brukar få ca tre bitar varje lördag har vi nu lördagsgodis så att det räcker till oktober eller något.
Victor klarade sig bra på sin första dagisfest i stimet och stojet. Det var många barn som ville klappa på honom och gosa, men vi försökte hålla det på en lagom nivå och han tog det väldigt bra.
Sången, förresten, var inge succé för Felix del. Han följde glatt med Julie och fröknarna när det var dags att samla ihop gruppen - men när de sedan klev ut "på scenen" fick han rampfeber och när jag vinkade åt honom började han gråta. Vem kan klandra honom egentligen? Helt plötsligt fanns det en stor vägg av föräldrar och mor-/farföräldrar och syskon inne i dagis inte alltför stora rum. Så efter ungefär en halv sång fick han komma till mig och Victor och vi satte oss längst bak i rummet på golvet i lugn och ro och drack vatten. Det var nog en liten pärs för Filledutten. Men strax efteråt var han sitt vanliga glada jag igen.
Efter denna vilda fest (det var rätt intensiva 1,5 timmar) cyklade vi hemåt i solen och tände grillen. En bättre torsdagkväll, får man lov att säga.
Festprissar.
Matchande vårkalasklädda bröder i dagis mysrum.
Felix första vinst, popcorn.
Men bäst var grävskopan, här demonstrerad för lillebror (a.k.a godisbiten),
som fick stå på hedersplats på Felix "skrivbord" bredvid sängen inatt.
Grillmaestro is back! Veggoburgare direkt från frysen blev gårdagens
delikata middag.
26 Maj, 2016
Det börjar gå upp för den här lille krabaten att han har händer och fötter och att han kan styra dem och göra roliga saker med dem. Det skapar viss frustration, när han till exempel vill vända sig från rygg till mage men inte riktigt vet hur han ska göra, och större utmaningar för mig i form av att han gärna vill att det händer något alla vakna stunder (där är det väldigt bra när Felix är hemma, för då händer det minsann grejer hela tiden).
Men framför allt är det såklart väldigt spännande och kul!
Önskar att jag kunde vända på mig... provar att sparka lite på gymet.
Vet i alla fall hur jag ska göra för att komma ur babysittern.
Och leksaker är kul, och gott.