20 Juni, 2016
Här har jag gått i veckor (ja egentligen ända sedan förra sommaren) och väntat på årets pioner. Och sedan när de väl slår ut har vi haft så fullt upp med baksidan att jag glömt bort dem där de står längst bort i trädgården.
Men i fredags kväll kom jag på dem och skyndade ut för att skörda. För även om de är vackra där de står ger de oss mer glädje inomhus där vi kan se dem flera gånger om dagen. Dessutom doftar de helt fantastiskt.
19 Juni, 2016
Som en väldigt trevlig överraskning visade det sig att farfar Sven och Vappu hade seglat norröver och anlänt i våra trakter lagom till helgen, så igår kunde vi kliva ombord på deras båt nere vid GKSS och bryggsegla lite (det var för blåsigt och allmänt dåligt väder för att gå ut på en skön sightseeing-tur).
Väldigt trevligt att ses och ett spännande äventyr för Felix bara att gå ombord. Han hade sin flytväst på och klättrade runt överallt i och utanpå båten, inventerade skrymslen och vrår och åt upp i princip hela Ballerinapaketet (som sagt - ibland arbetar han snabbt).
Victor, farfar och Jonas.
Kapten sabeltand till er tjänst.
Med flamingoparaply som sabel...
19 Juni, 2016
Godmorgon söndag! Jag vaknade lite extra tidigt idag, faktiskt före hela familjen, så jag har satt mig i soffan med min balja kaffe och kollar ikapp på lite fotbolls em-snack och surfar runt. Sedan tänkte jag springa en kort runda (väntar såklart till kaffet sjunkit ner och resten av familjen vaknat så att Victor kan få sin morgonmat) och efter det väntar roliga saker som storhandling och återvinning innan vi kan göra något mer av dagen.
Tänkte passa på att bjuda på den här bilden, från sommaren 2014, på ett litet gosegryn till Felix. Det är så galet att se honom så liten och bebisaktig och fjunig, men ändå precis sig lik.
Älsklingsgosegrynet på glasögonjakt.
18 Juni, 2016
För några kvällar sedan fick vi stifta bekantskap med ett nytillskott i den rådjursklan som har (o-)vanan att besöka vår trädgård allt som oftast. Ett helt bedårande sött kid som på smala ben trevade runt i trädgården, med mamma vakandes från sidlinjen.
Ikväll var det inte bara en utan tre bebisar som försiktigt staplade runt utanför vårt vardagsrumsfönster i jakt på något att tugga på.
Tack och lov verkar de inte gilla örter. I alla fall har de hittills hållt sig borta från allt vad persilja, gräslök, oregano, rosmarin och timjan heter. De rosa blommorna som Felix köpte häromdagen (vi tänkte plantera dem vid hans glasskiosk) var däremot poppis, märkte vi i morse när jag fick jaga väck ett rådjur modell större från dem. Det kan bli en ganska kortvarig blomsterplantering det där, men vi ska väl i alla fall försöka.
Det är alltså dubbelt det där med rådjuren. Helst skulle vi såklart vilja att de höll sig borta och stannade kvar lite längre upp i skogen där de hör hemma. De äter ju upp saker och kommer med fästingar. Men det är samtidigt något så fridfullt och vackert med dem, och när nu kiden uppenbarade sig är det så söta att man bara måste stanna upp och försiktigt betrakta och oja sig över sötheten. De är ju liksom som små Victorar, men på fyra ben.
Mamma putsar en av de små, och de två syskonen gömmer sig lite
bakom vår nyponbuske (de kan nog anas på bilden till höger precis
ovanför ormbunken).
18 Juni, 2016
Härom dagen kom Felix på att han älskar flamingos. Härom dagen kom han också - under gråt och tandagnisslan - på att paraplyet han fick av morfar i present en gång hade försvunnit. Puts väck, som tyvärr så ofta händer med paraplyer.
Ett nytt paraply utlovades "vid tillfälle", och tillfället skulle visa sig var idag. För inte bara hittade vi ett paraply - vi hittade Paraplyet. Ett rosa. Med flamingos.
Singing before the rain på Avenyn.
För när regnet verkligen kom ville Felix inte fälla upp paraplyet. Då
kunde det nämligen bli blött.