Lill-Mu
27 Juli, 2016
Den här sommaren har varit den stora "tappa-bort-grejer"-sommaren. Felix har tappat minst en kär sak (han har ganska många kära saker) varenda utflyktsdag. Till viss del beror det på att han envisas med att ta med aningen för många små prylar ut, men till viss del beror det också på att vi har kört med den lilla resesulkyn till honom och när han somnar ramlar grejerna ut (eftersom den inte har någon rejäl sittyta).
Hur som haver, vi har gått tilllbaka och letat grejer varje dag (bra motion) med ungefär 50/50-resultat. Nallis försvann tidigt, och kom aldrig åter - men annars gick det väl ändå helt okej.
Så en dag på Hven försvann den allra käraste av ägodelar, eller vänner får man nästan lov att säga, Lill-Mu. Klockan var mycket och vi hade varit ute hela dagen, vi hittade inte kon och orkade inte leta runt särskilt länge heller för det kändes helt fruktlöst.
Vi pratade om det och jag förklarade att Lill-Mu var borta nu (fruktansvärt) och Felix förstod, tror jag. Men kanske ändå inte vidden av det hela - det vill säga att den lilla smutsiga saken var borta för gott liksom.
Den natten var det lite svårt att somna för Felix, men han fick låna Victors snutte och bet ihop. Och han bet ihop i Köpenhamn och han bet ihop första natten hemma och första natten i Örebro. Visst var han glad på dagarna och så, men så fort han satt i bilen eller var trött och skulle mysa satt han och tittade tomt ut och såg så himla ledsen ut. Han provsnuttade på pappersbitar och andra gosedjur, men det märktes att det var något som gnagde honom. Frågade man sa han att han inte var ledsen. Han hade ju paddan och stor-mu (de andra snuttarna) så det fungerade någorlunda.
Men sedan tillslut, andra dagen i Örebro kom det fram:
"Ja viiiiilll haaaa Liiiiiill-Muuuuuuu."
Och så förklarade han att Paddan och Stor-Mu var bra, men att de inte har lika bra lapp att snutta med som Lill-Mu.
Förtvivlat och hemskt. Då bestämde vi oss tillsammans för att gå till affären och försöka hitta en ny Lill-Mu. Blir du glad då, frågade jag Felix. Och ja, det blev han sade han - och såg så lättad ut.
Så en regning morgon gick jag och Felix på jakt i Örebro och hittade ner till Babyproffsen, där de hade en hel snurra med Diinglisar och diverse djur. Felix val denna gången föll på en liten kanin, av Lill-Mu-karaktär.
Får jag lov att presentera: Lill-Mu Kaninen.
Kärlek och lättnad.
Men om någon befinner sig på Hven och hittar en smutsig liten ko, lägg henne på brevlådan adresserad till Felix på Gullegumman.
Tre Kommentarer