Ett halvt jordsnurr

11 Augusti, 2016

Vår allra finaste och gladaste lille Victor fyller ett halvår idag. Hurra hurra hurra hurra!

Köttbullen, godisbiten, gosekorven (eller Snuffe, enligt morfar). Från februari till nu.

Det var ju egentligen en helt vanlig torsdag i februari när vi åkte in till Östra för att "plocka ut" lillebror. 14.27 kom han till världen och redan första stunden i livet gav han ifrån sig ett klart och tydligt, och alldeles underbart, skrik. Pigg och glad och superfin. En helt magisk upplevelse. Även om förberedelserna var många gick ju självaste ingreppet så himla snabbt (tog tre minuter) och jag mådde så bra hela tiden. Lite skillnad mot en helt oväntad och för tidig vattenavgång och långvarigt värkarbete, som sist. Båda sätten funkade ju alldeles utmärkt, men Victors var aningen behagligare.

Till en början var han så lik sin storebror att det var nästan kusligt, men nu tycker jag att de börjar skilja sig åt allt mer både till utseende och beteende. Men såklart, lika ändå.

Victor är en kraftfull liten krabat, väldigt fysisk på alla vis. Han kryper och hasar och rullar och jobbar på.

Ända sedan dag ett har han också tyckt väldigt mycket om att gosa. När han var liten spädis blev han lugn av att hålla handen, och nu när man ska lägga honom brukar han gilla att man pussar på kinderna och gosar in sig i honom. Han älskar kramar och pussar och all sorts kroppskontakt. En liten kelgris.

Mat är en annan grej han tycker väldigt mycket om. Puréer, gröt och majskrokar är ju det hittills mest beprövade, men något säger mig att han kommer att gilla det mesta.

Det är troligen inte konstigt med tanke på att han är andra barnet, men han är inte särskilt rädd för ljud och oväntade händelser. Det ska mycket till för att få hans underläpp att darra, jag tror jag kan räkna antalet gånger på en hand (och där skiljer han sig väldigt från Felix, som bröt ihop om man snöt sig eller bläddrade för snabbt i en tidning). Som sagt, som andra barn har man inte mycket val - Felix är runt omkring honom så mycket han hinner med och låter och viftar och gosar och drar. Man blir väl härdad.

Några ord om storebror också, när vi ändå håller på. Felix har verkligen tagit Victor till sitt hjärta och inkluderar honom i allt. Han gillar att vara storebror och tar hand om leker med lillebror så mycket han kan. Gångerna han har ens yttrat ett ord om att Victor skriker kan jag räkna på ena handen. Han klagar inte på det, eller på att Victor får uppmärksamhet. Jag är faktiskt förvånad över att han vill ha med Victor på allting än så länge, jag tänker att en liten bebis är mer hämmande än givande. Men Felix tycker att det är roligt, och de har så fin kontakt och gillar att skratta tillsammans. Det räcker långt. Sedan kan ju storebror bli lite väl intensiv och oförsiktig ibland, mitt i leken. Han glömmer så lätt bort att bebisar inte klarar samma tempo som stora killar. Men det är en annan femma, man får ju se till att vara med och övervaka leken en aning.

Victor gillar att:
Gosa, speciellt när man gosar in sig i hans kinder och pussas massor massor
Prata och skratta tillsammans med andra (ja han gillar nästan vad som helst som innebär att någon tittar på honom och rör vid honom)
Vara med storebror
Äta
Röra på sig
Upptäcka saker med munnen
Kolla på Babblarna
Ligga på skötbordet (en favorit från dag ett, men nu har han lite svårt att ligga still)
Lyssna på sång och musik

Victor kan:
Förflytta sig flera meter på golvet medelst rullning/hasning
Äta en stor skål gröt på nolltid
Göra jättehöga ljud

Victor vill:
Krypa
Äta ännu mer mat
Vara med överallt

Victor gillar inte:
När det blir alldeles för stojigt, då blir han trött och arg och ledsen
Att få tänder, han brukar aldrig gnälla men det här med tänderna verkar irritera honom enormt. 

Victor vill inte:
Bli torkad i vecken under halsen, inte så gärna i alla fall

Alltså, saken är att det mesta funkar med Victor. Allt utom det där med för mycket höga ljud, typ en middag med många personer som pratar hela tiden är inte hans grej. Annars tycker jag att han är glad i de flesta lägen så här långt (undantaget det där med tänderna då). Han är en riktig liten gosekorv och hela familjens godisbit och älsklingsbebis.

Äventyr på E20

10 Augusti, 2016

Resan till Skövde bjöd på ett par extra äventyr. Det var min första lite längre biltur ensam med båda killarna och resan upp gick väl på det stora hela ganska bra. Det värsta som hände var att Victor vaknade och var otröstlig (vi brukar annars klara oss hela vägen till Skövde i ett svep) så vi fick göra ett aningen längre stopp på McDonald's i Vårgårda. Det blir ju så när man åker själv, allt tar längre tid och även den enklaste sak som ett toalettbesök är knöligare med två små. När vi sedan till slut kom fram var det svårt för lillen att komma till ro så han gallskrek i ett par timmar innan han till slut somnade strax innan tolv. Så dags var jag inte helt nöjd med mitt upplägg att åka sent på kvällen i hopp om att båda killarna skulle kunna komma till ro i bilen för att sedan somna snabbt i Skövde. Helt fel. Victor behövde tid för att anpassa sig på ny plats och Felix ville såklart vara uppe och leka ett tag när han väl kommit fram till Bosse och co (Viggo hade tack och lov lagt sig, annars hade det varit ännu mer kaos).

Så - "äventyr" nummer ett får jag helt och hållet skylla mig själv för. Det var väl mer ett vardagslogistikproblem än äventyr egentligen.

Men äventyr nummer två däremot kunde jag inte ha planerat mig ur. Tvärtom tyckte jag att planeringen var perfekt när vi skulle åka från Skövde hem till Göteborg igen. Alla var mätta och glada, kaffe hade vi fått och sedan åkte vi alldeles i lagom tid för att hinna hem strax innan den värsta rusningstrafiken.

Vi rullade på i godan ro, båda killarna sov och jag och mamma satt och småpratade i bilen. Vi hade precis passerat Skara när vi hörde ett pysande ljud, som oroväckande nog tycktes komma från bilen. Punktering?

Lägligt nog hamnade vi strax efteråt vid en liten grusinfart till en gård, så vi kunde köra in där och kolla. Och mycket riktigt, punktering på vänster bak. Aj aj.

Tack och lov svarade Jonas snabbt på telefonen och kunde hjälpa oss ringa Trygg Hansa. Tack och lov var båda killarna vid gott mod (Felix tyckte det var jättekul). Tack och lov var vädret helt okej. Tack och lov fanns det gott om plats för oss att packa ur bilen och sätta oss i gröngräset och vänta på Assistanskåren och äta vinbär. Och tack och lov var jag inte ensam vuxen i eländet utan hade mamma till hjälp.

Assistanskåren kom förhållandevis snabbt (tog ca 30 minuter) och kunde sätta på vårt reserdäck. Dessvärre hade han en ny och tydligen otestad bil och kunde inte fylla däcket med tillräckligt med luft så vi fick i 40 km i timmen rulla till motet vid Vara där det finns ett stort JohnDeere-maskingarage och vi hann dit precis innan fem (då de stängde) och de var snälla nog att hjälpa oss pumpa luft i däcket.

Sedan rullade vi utan vidare mankemang hela vägen hem till Göteborg (i hela 80 km i timmen) och var hemma strax innan åtta. Och dagen efter kunde Mekonomen hjälpa oss att laga däcket (det var slitage runt ventien som gjorde att luften pyst ut) och sätta på det igen innan dagen var slut.

Så på det stora hela klarade vi oss bra ur äventyr nummer två också!

Punka!!

Lite desperata packade vi ut allt (och allt innebär en hel del när man
reser med två små) och plockade fram reservdäcket.

Felix hjälpte till!

Och i väntan på Assistanskåren kunde vi sätta oss i gräset och vila.

Äntligen här!

Spännande när killen lyfte bilen.

Felix fixade lite såklart. 

Dagen efter på Mekonomen, däcket snart på plats igen.

På besök hos Viggo

10 Augusti, 2016

Förra veckan tillbringade vi alltså till hälften i Skövde. Mamma var där för att hjälpa till och ta hand om Viggo eftersom både syster och Gustav jobbade och dagis fortfarande var stängt, och vi kom för att jag skulle få sällskap i samma sits och för att Viggo och Felix skulle få leka med varandra.

Intensivt är ett ord jag rätt ofta använder, och jag tänker använda samma igen. Det är det bästa för att beskriva tillvaron när man sammanför två killar i den åldern + en bebis. Väldigt mysigt och väldigt krävande på en och samma gång.

Viggo är inne i en spännande fas nu för han pratar mer och mer och bygger meningar av upp till tre ord nu. Det är med andra ord lättare att förstå honom och frustrationen för hans del minskar ju då såklart. Samtidigt är det en ny utmaning med två starka viljor som båda vill ha samma saker samtidigt, givetvis, så det blev mycket medlande den här gången. Men för det mesta lekte de väldigt bra tillsammans, buskusinerna.

Victor hängde på och hängde med, i vanlig ordning. Men han kan minsann också låta mycket och högljutt när han vill, och speciellt när det blir mycket ljud och prat runtomkring honom brukar han ta i så mycket han kan med sin nu ganska kraftfulla stämma, och göra en massa prat och skrikljud som en liten papegoja eller vild apunge.

Mycket hålligång, mycket tjat och trumhinnorna behöver nog en semester efter några sådana här dagar. Men själen fylls ändå på med bra saker när familjen ses och umgås på det här sättet.

Spriiing! På måndagen gick dagens längsta utflykt nerför berget till
Ica Kvantum. Vi hade bara med oss två enkelvagnar och en ståbräda
så det tog sin tid att komma ner och sedan uppför hemåt igen.

Full fart framåt Viggo! Älskar springstilen. 

Alla på mormor!

Vi hittade en jättebra lekplats och Felix förvånade mig genom att
glatt susa nerför den stora och övertäckta rutschkanan. Som sagt,
han har tuffat till sig den här sommaren.

Sagostund med mormor. Man kunde tro att Viggo pokemonar, men
han ville helst bara skriva på telefonen hela tiden.

"De e ju jag!" sa Felix förtjust när han fick sin middag serverad i form
av en gubbe. Viggo fick en skog och åt i vanlig ordning dubbelt så
mycket, dubbelt så snabbt som sin äldre kusin.

Lagom stökigt efter en kort stunds lek inomhus.

På tisdag dag var Bosse ledig. Häng i Heléneparken.

Där det i övrigt mest hängde pokemonare (vi tror de var på "gymet").

Strike a pose Viggo!

Hela högen.

Även på onsdag var moster ledig, så då fick vi tid att umgås lite mer.
Victor nöjd i Bosses knä, och Viggo möjligen lite sotis...

Men han hade det förstås rätt okej hos mormor också.

Premiärer

9 Augusti, 2016

Två väldigt lyckade premiärer den senaste tiden:

1. Den gamla goda gåstolen:

2. Gunga i lekparken (odokumenterat).

Spjälsängspremiären som jag pratade om väntar vi nog ett litet tag med dock. Han sover ju faktiskt bra i sin lilla crib än så länge, och så länge den funkar är den helt klart mer praktiskt.

Grattis Viggo!

9 Augusti, 2016

Idag fyller bukettvägens allra finaste buseprins två år! Hipp hipp hurra och grattis på din dag, Viggogosen!! Må den fyllas med traktorer, rutschkanor, såpbubblor, spring, bollar, kanske lite skrivande på mobiltelefonen och hoppande i soffan och definitivt en massa mys med mamma och pappa.

Fullt fokus på paketöppningen, på systers födelsedag i maj i år.

Och till helgen är det kalasdags i Skövde igen, det ser vi fram emot!