Några sidor av Victor

18 Augusti, 2016

Bjuder på några blandade bilder från telefonen, tagna de senaste dagarna:

Nymatad.

Påbylsad.

Ledsen.

"Tänker inte sova om du trodde det"-ig. "Men visst är jag söt"-ig.

Däckad.

Glad.

Cool. 

Kladdig.

Företagsam.

Grönsakstankar

18 Augusti, 2016

Igår, när det var dags att trolla ihop något läckert och närande till middag, frågade jag Felix om han ville hjälpa till att riva ost och skära grönsaker (någon slags köttfärswraps tänkte jag mig), helt säker på att han hellre skulle kolla barn-tv och ta det lugnt. Men icke. Jag tror det var det där med "men det är lite vasst, du måste vara försiktig" som triggade honom. Vasst? Lite farligt till och med? Jag vill! (inbillar jag mig i alla fall att tankegången i hans lilla huvud var).

Och detta är väl inget att skriva om egentligen, men grejen var att han sedan tog sig an sina tomater och gurkbitar med en sådan finess att jag blev helt chockad. Små fina bitar och skivor och helt utan blodvite. Jag stod där med min ostbit och häpnade.

Men det fina i den här lilla historien är inte att vi fick fram mat på bordet, utan att jag mitt i detta insåg det som egentligen är helt självklart. Nämligen att den där lille killen klarar av så mycket mer än vad jag hinner med att fatta. Och att ännu mer kommer det bli.

Tomatskivor och gurkbitar. Det fixar jag! 

Och sallad i alldeles lagom tjocka strimlor.

Et voilà! Smaklig spis.

Kämpa

17 Augusti, 2016

Det har varit en kämpig dag för vår minste gosegris.  Han har varit halvmissnöjd eller riktigt ledsen nästan all (eller i alla fall ovanligt mycket) vaken tid. Tänder eller djupt inne i en utvecklingsfas? Något är det som skaver. Kanske både tänder och en fas. Han tuggar frenetiskt på allt och han försöker febrilt att krypa men får inte riktigt till det.

Mellan varven är han riktigt glad, såklart. Men det har ändå varit mestadels jämmer och elände. Det är svårt för honom att komma till ro och sova också, även när han är helt kalastrött. Men så på eftermiddagen, när jag lade honom i soffan och satte mig bredvid, bara slocknade han. Helt oväntat (med tanke på hur vi båda kämpat) men väldigt välkommet.

Typiskt nog var det ju lagom till att det började dra ihop sig för att gå till dagis och hämta yrvädret. Men ändå, han fick en skön stund och det var otroligt gott för både honom och mig.

Imorgon är det dags för sexmånaderskontroll på BVC med läkarbesök och två vaccinationssprutor. Det ska bli spännande att se hur hans kurvor ser ut och vad läkaren säger. Och på eftermiddagen kommer vänner från Örebro, med barn i nästan samma ålder som våra, så då blir det härligt stökigt och livat - och jättekul - här på Bullegumman (kan jag tro).

Förråden fulla

17 Augusti, 2016

Maten kom. I tid. Kylskåpskall och välpackad i många låga papperskassar. Äggen varsamt nedlagda i en egen påse, smörgåsrånen fint på toppen av en stabilt packad dito. Allt var perfekt.

Och efter en vända till Willys för att köpa frukt och grönt är kylen och skåpen fulla igen. Kanske att vi låter mat.se sköta även den leveransen framöver, men å andra sidan var inte den i jämförelse lilla shoppingturen så himla betungande heller, så vi får se.

Hur som helst känns det här som en stor lättnad i vardagen. Mycket nöjd och snudd på chockad över hur enkelt det kan vara.

Lycka, är vad jag känner när jag tänker på att jag sluppit köra iväg,
springa runt, följa lista, lassa i, lassa upp, packa ner, stuva om i bilen
och släpa fram de här små godingarna till ytterdörren.

Roller

17 Augusti, 2016

Just nu är det mycket rollekar som gäller för Felix. De senaste dagarna (sedan han fick Spidermangubben) har han spelat Spiderman och Batman och jag har fått anta personligheterna av Lill-Mu Kanin och Lill-Lill Kanin.

De fyra gör det mesta tillsammans. Jobbar, går i skolan och till dagis, sover, äter, leker, osv. De gör ungefär det som Felix gör, med andra ord. I måndags tog till exempel Spiderman en spruta (vad då för spruta? undrade Lill-Lill Kanin, "en spajdämänspluta" såklart). 

Det är både rätt så spännande (Lill-Mu och Lill-lill kan nämligen få intressanta svar på de flesta frågor) men även aningen tjatigt. Vilken vuxen som helst kan väl bli lite trött i huvudet av att behöva prata och tänka som en liten kanin hela dagarna?

Spiderman sover.