31 Augusti, 2016
Jamen hörrni. Likheten:
Folk säger ju det till oss hela tiden, att de är så lika alltså, men Jonas och jag börjar tycka att de blir alltmer olika. Nu börjar jag tro att det är för att vi faktiskt letar efter olikheter.
För kollar man fotot ovan så ser man ju. Om det inte vore för att man skytar en napp på snöre (och för att Jonas bytt glasögon) skulle det kunna vara Victor på bilden.
En Kommentar31 Augusti, 2016
Nu är arbetet på Bullerbyn i full gång igen. Den här terminen ska de bekanta sig lite mer med ord och bokstäver och en ganska avancerad följetongslek startade igång igår. Från Bullerbybloggen:
I dag var den spännande dagen då vi fann en herrelös fågel i ett ägg som hade blivit rånad av bokstavstrollet på sina bokstäver och därför hade den inget namn. Självklart ville Bullebybarnen hjälpa till och då blev vi bokstavdetektiverna...
Vi ska försöka reda ut allt detta.
Vi föräldrar fick i hemuppgift att se till att barnen kunde hitta en valfri bokstav hemma hos sig, och ta med bokstaven till fågeln på dagis. Jag gick igång totalt och började fundera på vad jag skulle hitta på till Felix, projektet fick alldeles för stora proportioner. Men tillslut lugnade jag ner mig och tänkte att han gillar ju gosedjur och han gillar rosa så jag drog fram symaskinen och sydde lite snabbt ihop ett F av en gammal bit tyg och stoppning. Alltmedan Victor låg på golvet i kontoret och kände sig negligerad och gnällde (han hade ingen vidare bra dag igår, lille V).
Sedan gömde jag bokstaven under kuddarna i Felix lektält och när Felix kom hem berättade jag att jag hade hört någon som studsade i studsmattan och som sedan hade sprungit jättehårt uppför trappen för att hoppa i Felix säng. Ett troll kanske!? Och sedan, när jag gått upp på övervåningen för att lägga Victor hade trollet fått jättebråttom iväg och då hörde jag bara någon som fnissade och sa "Ånej, jag tappade min rosa bokstav".
Kunde Felix hitta den?
Jag kan hitta den!
Hade gömt den aningen mer dolt under en kudde. Måste ju bli lite sport.
Typ sista stället han letade på, men skam den som ger sig. Hittad!
"Victol, de häl äl min bokstav." Och igår kunde Felix äntligen lära sig
att hans bokstav heter F. Jag kan i och för sig inte påstå att vi tränat
särskilt mycket på detta, men när jag tidigare frågat har han ändå oftast
dragit till med att det är ett E.
Felix sov med F:et inatt, så att trollet inte skulle komma och ta tillbaka det. Och väl på dagis sprang han in med bokstaven i högsta hugg och drog hela storyn om studsmattan och trollet och vindsluckan i en sådan takt att han knappt hängde med själv (och då hade han redan hunnit med att berätta den en gång för en pappa på gården också).
Kul lek, som verkligen engagerar. Den fortsätter idag på dagis (ska bli spännande att se alla andra bokstäver) och kommer att nystas vidare på under hela terminen. Bullerbyn är bara bäst alltså!
Två Kommentarer30 Augusti, 2016
Efter tre nätters oavbruten sömn (mer om det senare) kände jag mig så pass energisk att jag bestämde mig för att ta med killarna till öppna förskolan igår förmiddag. Det var säsongsstart och jag tänkte att det var lika bra att haka på, och det var faktiskt en succé på alla sätt och vis.
Mycket nya leksaker att utforska (Felix förälskade sig i en Captain America-docka i Barbie-storlek och Victor i en knapptelefon med härligt trasslig sladd), barn att bevaka, vuxna att prata med, sånger att sjunga och fika att äta.
Det var fullt med barn i alla möjliga åldrar så det var klart att det var hålligång, men ändå inte särsklit urspårat. Victor tog det med ro, som den coola bebis han är. Felix lekte med alla möjliga grejer runtom i lokalerna och glömde stundtals bort att hålla koll på mig. Själv satt jag på golvet och bara njöt av att inte behöva göra någonting. Jag lekte inte, jag medlade inte. Jag växlade några enstaka ord med några av de andra föräldrarna, men de flesta verkade precis som jag rätt nöjda med att bara sitta ner och ta det lugnt. Skönt.
När det var dags för sångstund samlades vi alla i en ring på golvet och Victor, som hade turen att hamna precis mitt emot fröknarna och gitarren, skrattade med i alla sånger och charmade järnet. Felix var lite avvaktande men sjöng och tecknade med i Krokodilen med bilen och Imse vimse. Jag var mest imponerad av att personalen körde igenom namnvisan i en rasande fart och satte namnet på vartenda barn, inklusive Felix och Victor (Felix blev så glad när de sjöng Victors namn och kollade stolt på honom) som ju aldrig varit där tidigare.
Full pott för Furåsens ÖF!
Victor ringer till pappa på jobbet, och Felix och Captain America
kastar grejer i sopbilen.
Experimenterande med cykeln på väg hem.
Och ett litet stopp på lekplatsen, för att njuta av ett äpple som vi
hittade i en "Varsågod"-korg utanför ett av husen på vägen hem.
29 Augusti, 2016
Den här lille herrn blir allt stabilare i kroppen. Här sitter han helt utan stöd faktiskt, men väl uppbackad av barnvagnsinsatsens alla väggar förstås så jag tror inte att han själv var medveten om vad han gjorde. Helt platt på golvet kan han inte alls sitta ännu.
Här sitter jag å sitter.
29 Augusti, 2016
Gårdagen började ganska bra på väderfronten. Det var visserligen mycket gråare och kallare än de senaste dagarna, men ändå helt okej, och på min söndagsrunda (11,5 kilometer!) var det uppehåll. Framåt eftermiddagen, när vi gav oss in till stan för att kolla efter nya jobbskor till Jonas, började det dock regna och skurarna kom och gick men tillslut kom de mest och ville inte ge sig. Det blev en shoppingrunda som mest präglades av ett evigt av och på med blöta barnvagnsskydd och småtrötta barn (men vi hittade nog ett par skor så helt bortkastat var det inte).
Så efter en helg full av fix och röj kändes det som att den regniga söndagskvällen var som gjord för hemmabiomys. Sune i Fjällen och popcorn. Supermysigt! Felix var dock lite för exalterad (och trött) så han hade myror i brallan och sprang runt mellan soffan och Victor och fram och tillbaka överallt. Dels för att han var så himla glad, tror jag, men också för att hålla sig vaken.
Filmen fick med andra ord pausas och operation läggning påbörjas, och sedan fick Jonas och jag kolla färdigt i lugn och ro när alla somnat (vilket inte tog många minuter). Långfilms-Sune kan ju för mig aldrig bli lika rolig som den gamla julkalendern, med Peter Haber som Rudolf, och jag har lite svårt att ta till mig den nya Sune-skådisen (karaktären är nästan inte ens sympatisk). Men Håkan är bra! Och Sunefilmerna är trots allt perfekta familjefilmer.
Victor i egen biofåtölj.
Övertänd (och övertrött) söndagsmyskille i bilpyjamas.