7 September, 2016
Ikväll åkte vi till passcentralen i Mölndal för att ansöka om Victor Nydén Leanders första pass. Lika bra att vara ute i relativt god tid, med tanke på att vi åker till Spanien om bara ungefär en månad.
Cool stol, tänker Victor. Kan man äta den?
Felix hade med sig sitt eget pass som han visade för alla, däribland polisen som hanterade Victors ansökan: "De e jätteviktigt!!" informerade han. Så här såg det förresten ut när vi fixade det.
Två Kommentarer7 September, 2016
Idag efter dagis åkte vi ut till Ikea för att köpa lakan till Felix och lite annat smått och gott från barnavdelningen. Vi började med "fika" i form av köttbullar, ett par toa-/blöjbytes-/klädebytes-besök på den helt eminenta familjetoaletten (med barntoalettstol, vuxendito, skötbord, potta, tre handfat och plats för barnvagn mm) och sedan lek i barnavdelningen innan vi till slut betalade och åkte hemåt igen.
Vem behöver lekland när Ikea finns?
"Mellis"-dags.
Köttbullar med potatis och lingon. Inga ärtor. Inget mos. Ingen sås.
Lekdags.
Ännu en matta att utforska.
Och så fick han äntligen ohämmat ägna sig åt sin favoritsyssla; Att dra i
gardiner. Det, och att äta sladdar, är det bästa som finns just nu.
Tandborstdags.
7 September, 2016
Lite kopplat till mitt senaste inlägg faktiskt. I veckan har våra små treåringar pratat känslor på dagis.
Från Bullerbybloggen:
Efter räknandet tog jag med 13-gruppen och hade första startlektionen. Start är ett material som tar upp känslor. Det är anpassat för förskolebarn och man pratar och arbetar utifrån en bild. Vi tittar på hur man visa med ansiktet hur man känner sig och lär kompisen känna igen känslor hos varandra. I dag började vi med Glädjen!
Flickan på bilden är glad för hon ska äta pannkakor. Vi pratade om vad som gjorde barnen glada och hur dom då såg ut. Vi tittade på skillnader i ansiktet och man är glad eller arg. Vad händer med ögon och mun.
Det som gjorde våra barn glada var mamma, syskon och lördagsgodis (sorry pappor, hehe).
Bilder från Bullerbybloggen.
Ja stackars pappor, men jag är ganska övertygad om att de egentligen är rätt poppis också. Kanske inte lika poppis som lördagsgodis, men säg vem som är det?
Så väldigt bra hur som helst, att de jobbar med det där på dagis. Vi kunde prata vidare om det hemma och diskutera det här med att vara arg (som vi ju blir på varandra några gånger om dagen) och leka att vi var lite arga på varandra när Felix låtsastappade bort sina gosedjur (vanlig källa till ledsamhet och små utbrott - framför allt från mig eftersom han ständigt tappar bort dem). Detta tog faktiskt udden av några små känslostormar under eftermiddagen (en eftermiddag som för övrigt var mest glad) och dessutom fick jag höra "Ja bli glad av att va me dej mamma" ett par gånger.
Jag blir glad av att vara med dig också, Felix.
Och apropå pannkakor. Så mycket roligare att laga (vilket vi gjorde igår)
med vår nya pannkakspanna och -spade. Små glädjeämnen i vardagen
ska inte förringas.
7 September, 2016
Råkade på en tänkvärd liten film på Facebook i förrgår (jo jag har återuppstått så smått där, mest för att kunna svara på evenemangsförfrågningar och kolla Billdalsblocket).
Läraren Jonas Harrysson menar att det finns tre saker som barn generellt blir allt sämre på, även om vi drillar dem till att kunna läsa redan när de går i förskolan. Dessa är i korthet: att ha tråkigt, att bry sig om andra och att säga tack istället för typ "får man bara..." och har summerat det hela i tre saker som han kommer att lära sina barn:
Att leka
Att vara en bra vän
Att visa tacksamhet
Mycket bra, tycker jag, och det summerar väl nästan precis vad Jonas (Leander alltså) och jag brukar prata om och sträva efter (tillsammans med lite annat smått och gott).
En Kommentar6 September, 2016
Jag chockade mig själv ikväll, och kom iväg på Göteborgsvarvets löparkväll i Mölndal som jag hade förutsatt mig. Chockade därför att natten med Victor var helt horribel (han var vaken och skrek mellan 02 och 05 ungefär, trots alla möjliga nattningsförsök - till slut gick jag upp med honom och ner i vardagsrummet för att leka, men då var han jättegrinig och en halvtimme senare kunde jag äntligen lägga honom i sängen igen och tilslut få någon halvtimme själv i soffan innan dagen drog igång) och eftersom jag ändå alltid brukar bli så trött och osugen de där timmarna runt 18.00 när passet började.
Hur som helst var det det skönaste passet på länge. Fokus denna gången var distanslöpning och vi körde från Mölndals friidrottsplats upp i skogen ända bort till Änggårdsbergen. Jag hakade på den snabba gruppen för i början gick det rätt kontrollerat och de lovade att "det blir inte värre". Men det blev det, mycket värre. Uppför och snabbare. Men jag klarade det med. Bra att någon pushar mig till att inte bara myslöpa, nu känner jag mig sjukt nöjd. Förhoppningsvis kommer jag iväg på så många som möjligt av de sex tisdagarna som är planerade framöver.
Men nu får det bli vila fram till helgens Jubileumslopp.
