10 Oktober, 2016
Nu har årets dagisbilder (som fotades förra måndagen) kommit. Jättefina blev de, såklart!
Jamen kolla bara så välkammad och glad Felix var när han knallade iväg till dagis i måndags:
Stora killen Felix.
Resultatet:
Och såhär såg förra årets Felix ut:
10 Oktober, 2016
Hurra för operans fina barnföreställningar! Lördagens besök bjöd alltså på "Min låtsasvän - en danssaga med ord" (och sång och musik, skulle jag vilja tillägga). Dans är en sådan fin uttrycksform, och i den här föreställningen passade det perfekt eftersom den innehöll mycket lek. Huvudpersonen och låtsasvännen var pirater, spelade dataspel, åkte luftballong, spelade fotboll mm. Full action på scenen, och barnen drogs med och kiknade av skratt. Härligt!
Det var en fin berättelse också. Handlade om en liten kille som bara hade en låtasvän i hela världen, men en morgon vaknar han och låtasvännen är borta och det var precis som meningen för istället träffar han en riktig kompis.
Felix och jag satt längst fram på golvet och Jonas och Victor höll sig lite i bakgrunden och på sidan, så att Victor kunde kräla runt lite fritt. Men båda killarna trivdes och hade kul.
Det är en så skön "kulturinjektion" (i brist på bättre ord) för både små och stora att sitta där i publiken. Man (pratar för hela familjen nu) blir liksom helt uppfylld och upprymd och vill egentligen inte att det ska ta slut. Men trettio minuter är ju precis lagom för alla barn ändå, det ska slutas när alla är på topp såklart!
Man får såklart inte fota under föreställningen, men jag smygfotade
oss i publiken när den precis var slut.
I operans foajé står förresten en mycket spännande varmkorv gömd
bakom en hylla... Felix kunde såklart inte låta bli att smita in en stund.
7 Oktober, 2016
Kanel och kanin var en jättefin dockteater, väldigt bra anpassad för barn i Felix ålder. Skådespelarna kom nära och dockorna var så välkonstruerade. Man kunde alltså se både de två skådisarna och Kanel- och Kanindockorna (så det var inte alls som gamla tiders handdockor bakom ett skynke). Väldigt livligt och medryckande och tankvärt för de små.
Victor och jag var bara med den första minuten, sedan slog Kanin sig i tån och blev ledsen och då blev Victor panikledsen och jag fick gå ut. Med Felix i släptåg tyvärr, han ville såklart inte sitta själv. Men i valet mellan att missa teatern och sitta med Victor och mig i tamburen eller att gå in och kolla själv valde han, efter någon halv minuts eftertanke (man riktigt såg hur han vägde alternativen i huvudet) att försiktigt gå in och sätta sig längst fram invid scenen igen. Stora killen! Det gjorde min dag.
Och så fick jag lära mig att vi har tjugotvå olika känslor. Har faktiskt aldrig funderat så mycket på att man kan definiera och räkna dem så specifikt, men det är klart att man kan det. Tjugotvå låter spontant som väldigt många i mina öron, men det förklarar ju väl varför det kan vara ett enda virrvarr stundtals.
Så, Kanel och Kanin fick fem hjärtan av fem möjliga av Felix. Victor gillade utflykten och musiken och lamporna, men inte att man inte fick känna och äta på allt och inte alla känslorna som svallade. Slutbetyget från honom kan inte bli fler än två hjärtan. Max.
Men teater på biblioteket får såklart toppbetyg av mig också, trots lillens tveksamhet. En så otroligt fin fredagsförmiddag alltså!
Felix, du hoppar ur bild... Taggad för teater (han har pratat om detta
i två dagar).
När Victor lugnat ner sig kunde jag närma mig scenen igen och
lyssna in innehållet och hålla koll på Felix lilla huvudknopp på första
raden (ser ni den?). Jag visade bilden för Felix och sa att jag hade hållt
koll på honom lite. Hans svar "ja mamma, ja satt bredvid en annan
mamma så då kände jag mig inte så ensam". Gullis.
Och där är Kanin och Kanel också!
Små ljus, smygfotade genom en bokhylla...
Victor höll sig inte särskilt lugn (han är ett yrväder, redan nu) men
ganska glad så länge han fick röja runt (nästan) som han ville.
7 Oktober, 2016
Vi har haft några riktigt vackra, men kyliga och blåsiga, höstdagar i Göteborg den här veckan. Det har varit mössa på på väg till dagis på morgonen. Men igår var Felix ledig, eftersom det var dagisfotografering i måndags och han var där då istället.
Vi passade på att stöka hemma, full fräs med köttbullestekning och bullbakning, innan vi gav oss ut på en långpromenad med dubbelvagnen (Victor sitter numera i sittdelen) till Frölunda torg för att hämta ut ett paket på Panduro. Inspirerade av vårat nya favoritprogram, Pyssellördag, ska vi nämligen ha egen pyssellördag hemma har Felix bestämt (under starkt påhejande av mig, inte helt oväntat). Projekt nummer ett blir att tillverka en hajkeps som Felix ska ha på sig på nästa veckas hattparad på dagis. Önska oss lycka till!
Mysigt att sitta bredvid varandra och spana.
Efter att vi hämtat paketet och köpt en del Halloweengrejer, fick Felix
och Victor gå loss lite inne på BR. Felix hittade ungefär en miljard
grejer som han önskar sig (inget tjat om att köpa direkt däremot, det
hade vi kommit överens om och det höll han) och Victor förälskade
sig i den här fina plastsaken. Han tyckte framför allt om att öppna och
stänga en lucka som sa "Tittut!".
Apropå pyssel förresten, kolla in vilken fin koja barnen har byggt i
skogsdungen vid cykelbanan framför vårt hus.
Med gungor och allt.
Älskar vårt stora köksbord, och när det ser ut såhär. Pärlplattor, bulldeg,
barnmat, robotar, pyssel - redo att dra igång det mesta när som helst.
Däremellan vill jag ju såklart gärna att det är undanstädat och snyggt, men
det är skönt att kunna ha en massa projekt igång samtidigt utan platspanik.
7 Oktober, 2016
Vi hade en strålande helg förra helgen, solen sken över Göteborg och vi fick gäster i form av Johan, Kristin, Leo och Angelo. Vi sågs på Liseberg på lördagen och vi var där in till sena kvällen (tror vi satte oss i bilen vid halv nio). Felix och Leo premiäråkte Flumeriden och tyckte den var jätterolig - inte för läskig och vi blev inte så blöta heller faktiskt (även om vi tog det säkra före det osäkra och avslutade med den). På söndagen lekte vi hemma på Bullegummeberget och fiskade jättekrabbor nere vid ett nästintill folktomt Fiskebäcksbad.
Trevligt på alla sätt och vis, men bäst var att alla småkillar var så glada och att de trivdes så bra och hade kul tillsammans. Då blir man ju så himla glad.
Felix bytte lördagsgodiset mot sitt livs första sockervadd.
Trodde att han skulle inse att det mest är sött och kladdigt. Men icke
- han älskade det...
Fyllda med socker och i väntan på att Örebroarna skulle anlända
klättrade vi runt uppe vid nya lekplatsen i barnens paradis.
Den är utformad som en jättefågelbur med rutschkanor.
Högt och härligt. Jag fick nästan lite svindel.
Men Felix var cool.
Körde på utan att vara alltför brydd om mig (snart springer han
Ifrån mig).
Och rutschade runt som aldrig förr.
Jonas och Victor tog det lugnt och spanade på utsikten. En sådan
otrolig höstdag! Varenda höstdag som ter sig på det här viset känns
verkligen som en härlig bonus och tacksam förlänging av sommaren.
Efter rutschen gick vi ner och åkte "båtarna som går långsamt". Felix
styrde (till skillnad mot farfarsbilarna måste man faktiskt styra de här)
och jag skötte gasen.
Och sen kom gänget från Örebro! Vi åkte karuseller i barnområdet
och hamnade på kaninteaterns utomhusdisco. Victor dansade mest
och bäst.
Angelo dominerade i fiskdammen.
Och när mörkret fallit vandrade vi genom parken, nöjda och glada.
Felix smög upp till Johan och tog hans hand.
Dagen efter inledde de mellanstora killarna dagen där gårdagkvällen
slutade, nämligen med att skjuta "mitt i prick" på Leos fiskdammsfynd.
Och sedan gick vi ut på berget. Angelo hittade de minsta sniglarna
jag sett.
Efter det ner till Fiskebäcksbadet för att fiska krabbor.
Om sniglarna var rekordsmå var krabborna däremot rekordstora. De
har verkligen ätit upp sig under sommaren. 
Och så byggde vi ett par slott och vallgravar med dekoration. Behöver
jag säga att killarna inte var ett dugg intresserade av att avsluta och
åka hem? Men äta bör man, osv. Och sedan vände Örebroarna åter.