11 Oktober, 2016
Idag blir vår lille Victor 8 månader!
Gosekorven.
Ibland känns det som att jag inte minns så mycket praktiskt från när Felix var i samma ålder. Alltså jag har många minnen, men om någon frågar mig hur han sov eller vad han åt är jag helt nollad. Men jag minns däremot att jag tyckte att åtta månader var någon sorts magisk gräns. Kanske har den tiden inträffat lite tidigare med Victor för jag tycker att vi den senaste tiden har nått en ny fas i bebislivet.
Det är verkligen inte bara guld och gröna skogar, och allt kommer ju och går i faser. Men på det stora hela börjar det mesta kännas väldigt mycket enklare. Dels handlar det kanske för min del om att jag har börjat komma tillbaka till mig själv lite; alltså jag är inte nyförlöst och ammande längre. Och dels handlar det väl om om att en åttamånaders bebis är mer stabil än en spädis, och att den börjar komma in i lite vanor vad gäller mat och sömn (men sömnvanor vågar jag egentligen inte riktigt uttala mig om, de kan ju när som helst vändas upp och ner).
Men ett är säkert och det är att vi har lärt känna mer av den här lilla bebisens - Victors - personlighet. Det är underbart!
Victor, han är mycket av allt. Rör sig kraftfullt, äter friskt och det ska gärna vara mat överallt när han är färdig, skrattar mycket, gosar intensivt och nära, kränger och slänger när man håller honom i famnen (ligger gärna upp och ner), älskar att bli pruttad på magen och busad med (Felix står för massa bus), babblar mycket, blåser luftbubblor och gör konstiga ljud, bankar med händer och fötter, kan omöjligt ligga stil på skötbordet, har sex stycken rejäla tänder, sitter stabillt, kryper snabbt ("militärkryper" får man väl säga, eftersom han har en något hasande stil).
Intressemässigt är han väldigt lik sin bror vid samma ålder, ser jag när jag läser detta. Men han är nog aningen mer "all in" och mer obrydd (och konstigt vore ju annars, med tanke på att han från dag ett har fått busa med brorsan och vara med överallt).
Jätterolig, jättesöt - hela familjens gosegris.
