Nio månader!

12 November, 2016

Igår fyllde vår gosiga lillkorv 9 månader!

Grattis din lilla buse!

Hur han är som person just nu kan ni läsa på ett ungefär här, med några undantag: 

Till exempel att han inte äter välling alls och allra helst pillar i sig maten själv, det blir med andra ord gröt och klämgröt istället för välling och väldigt många små babymackor på vitt bröd och smör och annat man kan plocka och äta själv (potatisbitar, ärtor, avocadobitar, bananbitar). Och det blir vääääldigt kladdigt. Vi kör ca 4 ombyten per dag här, trots haklappar.

Han sover ungefär som Felix gjorde, men eftersom han inte äter välling vaknar han inte för nattamat. Vaknar gör han däremot men då får vi buffa lite på honom och/eller sätta på dammsugaren på lägsta effekt så att han sövs av ljudet (där är de lika också, det där med dammsugarljudet).

Victor tar inte napp heller, men suger på sin lilla tumme när det väl är dags att sova och han har två snuttar som han gärna vill ha nära ansiktet då också.

Han sitter heller inte och snurrar på händerna sådär som Felix gjorde, däremot klappar han händer väldigt mycket - speciellt om det kommer musik eller rytm eller när han tror att det är dags för sångstund (dvs om många människor sätter sig ner på golvet samtidigt). Och så gillar han att banka hälarna i marken, hårt och väldigt rytmiskt. Han gör det både sittandes och liggandes men han får bättre feeling om han ligger ner och då brukar han gunga huvudet fram och tillbaka så att han svänger med hela kroppen samtidigt.

Sedan är den här unge herrn är väldigt mobil också, han kryper/ålar (börjar allt mer prova på att krypa med rumpan uppe, men det är lite svårt så då väljer han att åla för det går fortare), han sätter sig upp själv från liggande position och han reser sig upp mot låga saker (den utfällda diskmaskinen, nedersta hyllan på vårt sideboard) osv. Han kan gå några steg om man håller i honom under armarna och peppar honom lite, men det är inte särskilt stabilt och ibland går han på tårna - så han är inte riktigt i gåstadiet ännu.

Och så älskar att sitta mitt i ett hav av barn och leksaker (som på öppna förskolan eller när Felix leker med kompisar) och kryper runt helt obrytt mitt i allt stoj som en liten ångvält och stoppar allt som kommer i hans väg i munnen. Han vill vara med där det händer och kunna precis lika mycket som Felix kan. Det är en bit kvar till det, men han är i alla fall en liten bit på väg!

På väg in i tvättmaskinen bara, inga konstigheter.

Var snäll

9 November, 2016

Råkade av en slump hitta den här gamla bilden idag:

Känns som att den passar ganska bra.

Tyckte förrsten av Clintons "förlorartal" idag (när det väl kom) var fantastiskt, jag grät till och med en skvätt (men ni som känner mig vet ju i och för sig att jag gärna gör det...). Det går ju inte svara på om hon skulle göra jobbet som president bra eller inte, men talet där hon konstaterade att hon inte skulle vara den som tog sig an jobbet var i alla fall grymt!

Tidig konstig start

9 November, 2016

USA-valet har ju varit en minst sagt rafflande historia den här gången och jag har följt det ganska mycket under senare tid, bland annat genom Sveriges Radios USA-valpodden som är väldigt underhållande och samtidigt upplysande lyssning.

Jag har däremot inte vakat inatt utan gick och lade mig i vanlig tid igår, men jag vaknade flera gånger under natten och kollade till ställningarna och när jag vid femtiden förstod att det mer eller mindre var färdigt - men på helt fel sätt - kunde jag bara inte somna om, jag var tvungen att följa rapporteringen för att försöka förstå vad som egentligen hänt. Det känns så absurdt och ofattbart, men på något himla hemskt vis ändå inte oväntat. Med tanke på att det redan gått såhär långt så fattade man ju innerst inne att vad som helst kan hända.

Det är hur som helst ett tydligt kvitto på att det finns väldigt många människor over there som är väldigt arga och som inte har ett vidare bra liv. Hörde någon expert som sade att ett av Trumps vinnande argument i debatten (mot vissa väljargrupper) var "What have you got to lose?". Det känns så sorgligt och oroväckande.

Här på Gullegumman är det i alla fall soligt idag, vi ska snart iväg till dagis med Felix och sedan vidare på babysång med Lise-Lotte och efter det babylunch med några mammor i kvarteret.

Så det blir säkert en bra dag ändå här i lilla Påvelund, men jag känner mig ärligt talat lite skakad och det är nog inget mot vad USA gör (och även om det är långt ifrån det största frågetecknet med läget kan jag inte låta bli att undra över vad Hilary Clinton egentligen gör i detta nu).

Bild från GP.

Succé på Younglife

8 November, 2016

Utöver den otippade hajvinsten bjöd dagen på en storsuccé till, nämligen att Felix och Victor trivdes så pass bra i gymets barnpassning så att jag kunde riva av 5 kilometer på löpandet

Här har jag precis lyckat genomföra ett helt svettigt löppass utan
avbrott från ledsna barn. Inombords jublar jag! 

Inte ledsna alls, utan tvärtom. När jag kom in i barnrummet hörde jag
Victors muntra babblande innan jag såg honom och blev så himla glad.
Fast när han sedan såg mig kom han på att det var bäst att bli lite
ledsen för säkerhets skull och jag fick plocka upp honom snabbt. Felix
hade hittat en cool liten robot på hjul och var supernöjd, och efter tre
extra omgångar på rutschen var han redo att gå hem.

Storvinst

8 November, 2016

I eftermiddags när jag låg och vilade med Victor (brukar faktiskt alltför sällan göra det, men idag klaffade alla tider och jag passade på) ringde det på min telefon, och eftersom det var ett icke inlagt telefonnummer och det tidigare under dagen ringt både från Malta (svarade inte) och från "Microsoft" (bluffare från ett okänt nummer troligen från Indien, varpå jag sa "Nooo" och slängde på luren) tvekade jag en stund innan jag svarade. Men något i mig sa "ta det" så det gjorde jag. Och tur var det för det var från Ikea Kållered och de hade nöjet att meddela att Felix vunnit pris i ugglejakten! 

Så, det var en trött och lite ledsen kille som jag hämtade på dagis, men en desto gladare som klev ut på Ikea Kållereds parkering. Väldigt nöjd och stolt över sin storvinst.

Så får jag väl passa på att tacka pappa för bra uggleletande och mamma för bra rimmande till motiveringen av önskevinst, och när vi ändå håller på - Victor för att du höll humöret uppe och följde med hela rundan runt övervåningen. En riktigt bra laginsats, kan man säga.