Lillmuarna

I år, som andra jular, lämnar vi julklappar under granen på jobbet till barn i familjer som behöver. Det är en del av ett samarbete vi har med Göteborgs Räddningsmission sedan många år tillbaka. Förra året var Felix och Victor för första gången stora nog för att få lämna klapparna själva, och så tänkte jag att vi skulle göra i år med. Jag har köpt ett Frost-pussel och ett MixMax-spel. Det är verkligen ingen stor grej, men i alla fall något.

Felix är väldigt engagerad i det hela, och har funderat på vad han ska lämna mer. Det har stannat vid hans tre Lill-muar - för de behöver han inte längre. Det är fint.

Det markerar också slutet på en era. Eran av oändliga lillmuar som burits runt, tappats, letats efter, ersatts, gråtits efter och tröstat tusentals gråt och fixat lika många läggningar. Men nu behövs de inte mer!

Sedan kan jag tänka att det antagligen inte är så många barn som vill ha tre gamla lillmuar i julklapp, men jag tänker att vi får skriva tydligt på paketet att det är begagnade men vältvättade och högt älskade bebisgosar som nu söker ny bebis att hänga med. Så kanske någon vill ha dem, och om inte så får Felix leva i tron om att det är så.

Övriga klappar är i alla fall nya och fräscha (men inte lika älskade).


Två av tre lillmuar, en måste vi leta reda på innan vi kan slå in paket.

gerdan

gerdan 3 december, 2018 klockan 19:39

Men va rart av Frlix att ge bort sina allra käraste gosar även om han klarar sig utan dem nu. Hoppas de kan trösta andra fortsättningsvis.

Tomas

Tomas 4 december, 2018 klockan 19:57

Tänk att de till sist inte behövdes, dessa konstiga kor! En fas har fasats ut - dags för en ny!