Bollskola

Förra veckan började bollskolan i Önneredshallen för barn födda 12 och 13. Äntligen! Det här har jag längtat så mycket efter. Jag knallade iväg med fyra små killar - Felix, Victor (som fick följa med som åskådare) och två kompisar till dem. De stora killarna hade med sig gympapåsar med handbollskläder och bytte om så duktigt i herrarnas omklädningsrum. Sedan gick vi in i hallen där två A-pojkar hade äran att leda kvällens övningar. Det var full fart, kan man säga. Skulle tippa på runt 40-50 barn som lyssnade och följde efter bästa förmåga. Ett strukturerat kaos. Det var ett par lekar (kom alla mina kycklingar och "linjejage" - dvs en form av kull där man bara fick springa på linjerna). Sedan blev det lite passning och studsar och skjuta på mål - det var lite ostrukturerat - och så slutade det med match på två planer (de delade av halva planen och ställde mål på långsidorna). Det var typ ingen ordning alls, men väldigt gulligt. Några av de stora barnen har ju lite koll på vad man ska göra, de andra sprang och höll varandra i handen och stod på rad 5 stycken i målet och sånt. Gulligt!

Felix tyckte det var jobbigt med alla nya barn som han inte känner, så han satt på bänken och kollade på. Det hade jag helt räknat med och pressade inte på alls. Först var han lite ledsen/överrumplad av alla barn och den nya miljön, men sen blev han glad och tyckte det var kul att kolla. Jag tänker att det får ta sin tid, när han känner sig trygg kan han börja vara med. Om han vill! Jag är glad över att han kom med och bytte om och var med i gänget - om än på bänken. Det är stort bara det.

En som däremot hade ungefär sitt livs bästa dag var Victor. Han förstod ju att han inte riktigt skulle vara med, så första tjugo minutrarna stod han och iakttog vid sidlinjen. Men när bollarna kom fram blev det helt oemotståndligt. Han körde loss på sin egen planhalva och sparkade, kastade sig, slängde bollar och körde loss. Så otroligt glad!

Desto tråkigare var det när timmen var slut och A-laget skulle börja sin träning. Victor kunde helt enkelt inte förstå att han inte fick fortsätta att vara med, vid det laget var han ju en i laget och skulle kunna hållt på hur länge som helst.

Så under stor gråt och tandagnisslan släpade jag hem honom, han slutade gråta när han landade i soffan med Uffe (snutte).

Idag är det dags igen! Felix gympapåse är packad, han tycker det ska bli kul att gå dit. Vad Victor tycker har jag inte förhört mig om men är ganska säker på ändå.


Bollen i spel.


Lite fotboll.


Och lite handboll.


En i laget.

gerdan

gerdan 27 september, 2018 klockan 13:11

Att Victor skulle gilla lira med boll är inte förvånande. Hoppas nu att Felix också kommer på hur kul det är. Men han kanske blir cyklist el alpinist i stället.

Åsa

Åsa 27 september, 2018 klockan 14:50

Precis, eller matlagare eller skådespelare eller sångare eller pysselproffs eller scout! Vem vet, möjligheterna är oändliga. Han får göra vad han vill, såklart - men tills han bestämt något annat får han prova på lite handbollshallshäng :)

Tomas

Tomas 29 september, 2018 klockan 18:06

Ja, ge det ett par gånger till så kanske Felix hoppar in och ger järnet!

Tomas

Tomas 29 september, 2018 klockan 18:07

Fast Victor är ju speciell - en kommande handbollspelare?