Massa snack

Nu har det lossnat rejält med talet för Victor. Han är sällan tyst, skulle jag vilja påstå. Om han inte pratar så sjunger/låter han i olika melodier, eller så skriker  han (han har nämligen ett väldigt temperament nu, om han tror han blir missförstådd) eller skrattar. Gosgubben!

Det började i våras/tidigt i somras med att han verkligen ville formulera sig (vilket han faktiskt inte varit så himla intresserad av tidigare, han har haft fullt upp med att skutta och springa).

Då var det mycket:
"Och och och" (när han menade att han ville säga något mer, men inte rikgtigt hann med att formulera sig, i vår familj får man ligga i för att få en syl i vädret stundtals nämligen)
"Jaaaa" (med väldigt lång, böljande a-ton för att understryka ja-et)

Men nu i augusti/september har det lossnat rejält. Han slänger ur sig långa meningar. Som när vi gick hem från föris i veckan:
"Hej då Nils. Vi ses imolon skolan!"

Eller när de hade badat (i hink) på altanen härom eftermiddagen, och han sprang till matbordet och sa:
"Ja ha badat jättemycket!"

Så nu går det liksom inte längre att lista ord eller så, snart kommer de underfundiga formuleringarnas tid. Så mysigt!


Han kan inte bara prata, han är en hejare på att måla prickar också
(det är något med just prickar han gillar nämligen). Bild Bullerbybloggen.

 

Tomas

Tomas 6 september, 2018 klockan 10:47

Jättekul med Victor-snack!