Blött värre

I söndags var jag ute på en sjukt blöt springrunda. Den blötaste sedan Stockholm Marathon 2012 (slapp dock snön denna gången).

Morgonen hade bjudit på rejäla regnskurar och jag tänkte, utan att kolla närmare, att nu måste det vara över. Perfekt för en runda i klar och syrerik luft. Och det var det, i alla fall fram till ca 7 km när jag var någonstans ute på Hisingen och himlen bara öppnade sig. Det var nästan skrattretande hur regner forsade fram i vågor på marken där jag klafsade runt i mina precis dyngsura kläder.

Men det var något skönt med det också. Och snabbt gick det. 15 kilometer totalt och min snabbaste mil på länge (på runt 49 minuter). 

Mycket skönt!

gerdan

gerdan 24 juni, 2018 klockan 22:57

Grattis till den snabba och blöta milen, du ser stark ut.