• Klappar till granen

    En fin tradition, har det blivit kan man säga (även om det faktiskt bara vara andra året som barnen var med). är att vi går till jobbet och lämnar klappar under granen. Där samlar vi in klappar till barn som inte får några. En viktig tankeställare i dessa tider tycker jag. Utöver att det givetvis är viktigt för barnen som får klapparna. Vi lämnade ett spel och ett pussel.

    Dessutom fick barnen kolla in mitt kontor, rulla runt i korridorerna och mysa med deras favorit Birgitta i receptionen. Felix tog med sig den pysslade lucia/tomtehunden (se tidigare inlägg) och fick i gengäld med sig en hel låda skumtomtar hem.

    Den lukrativa utgången kanske motverkar själva poängen med att "det är viktigt att dela med sig". Å andra sidan kan man ju tänka sig att det blir lite karma av det hela, den som ger får. Typ. Och en låda skumtomtar tackar man ju bara inte nej till!

     

  • Flygplan

    En som gillar sina bilar, och sina flygplan. Victor har varit lite krasslig i veckan, först hostig och rosslig - sedan lite halvstukad efter att ha skuttat runt i soffan och landat med framtänderna i betongskivan på soffbordet.

    Så vi har haft lite tid hemma denna veckan. Kollat när flygplan lyfter och landar, om och om och om igen. Med mera. Mysiga dagar med mycket fordonsfokus.

  • Vacker morgon

    En vacker morgon, förra veckan. Älskar klara kalla morgonar. Även om det är lite konstigt med en sån grön gräsmatta i december.

  • Femman

    Här är femman väääldigt lös, vilket den var ett bra tag. Men nu är den loss! Tandfen glömde först att komma... men reglerade det dagen efter. Pust. Stressigt att vara tandfe dessa dagar.

  • Bollskoleavslutning

    För några veckor sedan var det sista bollskolan för terminen. Vi har ju inte gått varje vecka direkt, men i alla fall kommit iväg hälften av gångerna.

    I vanlig ordning var det riktigt kul. Både Felix och Victor körde loss.

    Sedan var det dags för avslutningscermoni, och då fick alla barn varsin medalj, festis och bulle. Alla officiellt deltagande barn, det vill säga. Victor ställde sig förväntansfullt sist i kön, men gick bet. Och det är väl inte mer än rätt, han är ju egentligen inte med. Men hur ska han fatta det liksom. Skar lite i hjärtat, men det löste sig ändå. Han fick en halv bulle av en kompis och Felix festis, och sedan en av mina Göteborgsvarvetmedaljer när vi kom hem.


    Cooling.


    Med boll.


    Dags för medaljutdelning...


    En som blev utan.


    Och en som blev med.