• Bortsprungen

    Victor sprang bort på XXL härom veckan. En sådan mardröm.

    Men paniken kom inte direkt, eftersom han alltid springer runt och busar till det och på något vis alltid hittar tillbaka till mig. Brukar liksom inte lämna mig med blicken några längre stunder och jag har liksom alltid honom i ögonvrån också. Det är den dealen vi har. 

    Men i det här fallet tokrännde han runt med Felix och hade så himla kul - och jag hade fullt upp med att reka vinterstövlar till Felix (som gick i höga sneakers fram till jullovet). Och så helt plötsligt insåg både Felix och jag att han var borta. Han kom liksom inte tillbaka med sitt breda smajl och guppande hår.

    Ojojoj, ingen bra känsla. Vi drog fram genom korridorerna och kollade efter fötter i klädsnurror och under provhyttsdörrar.

    Ingen Victor där. Och ingen Victor på cykelavdelningen.

    Vi jobbade oss fram till kassorna och då hörde jag äntligen hans yl. Och där stod han i sällskap av en förstående herre som hade hittat honom vid toppen av rulltrappan. "Ja leta min maaaaaammmaaaaa". Hade den lille rymlingen fått ur sig. Gosemosen!

    En sådan ångest alltså. Det hann gå några hemska tankar genom till och med den här ganska ofta väldigt coola mammans huvud.

    Men så bra jobbat Victor. Bra att du inte åkte rulltrappan ner och bra att du sa till en vuxen att du letade efter mamma. Det blev en lång lång kram och en massa eftersnack på det traumat. LIka viktigt för mig som för honom skulle jag tro.

    Och naturligt nog ingen bild från det tillfället. Men här en gullig bild på världens bästa polis i mysbyxa:


    Min Victor, eller ja - allas vår Victor.

  • USM och Lechte - och Quasimodo

    Och nu ännu mera handboll!

    Först, ett youtubetips för handbollsfans - Lechte Live. Där kunde man följa helgens USM för P18 steg 3 som gick i Önneredshallen (och såklart på en massa andra ställen i Sverige, men de finns nog inte på Lechtes kanal).

    Vi var ju där på plats - tillsammans med morfar som var här i helgen framför allt för att barnvakta i fredags då Jonas och jag var på operan och såg Ringaren i Notre Dame (föreställning ett av tre i Jonas julklappsabonnemang).

    Kan lika gärna avhandla det först. Det var såklart superskönt att komma iväg till operan och ta en bit mat i operabaren innan föreställningen och sitta ner för en hel föreställning. MEN ringaren i sig var något av en besvikelse. Inte sånginsatserna såklart, de är ju proffs. Men den var teatralisk och seg och innehöll för få ljusglimgar och för lite dans. I vår smak. Det är ju en väldigt tragisk story, och känns inte riktigt relevant längre. En tjej dansar runt sexigt och männen blir helt galna och tappar all fattning. Quasimodo är det jättesynd om, verkligen hemskt. Det blir inte bättre. Det slutar med att han mördar sin farbror och övervakare och sedan dör själv. Och ja, jag vet inte riktigt. Paris brinner och ingen blir lycklig. Det är såklart relevant att påvisa utanförskap, men de lyckades liksom inte få till känslan i det. Vi blev inte berörda. Det jag tog med mig från föreställningen var att folk är nog idioter.

    Bäst var zigenarkungen (han hade känsla och dansade och var inte teatralisk) och Quasimodo himself.

    Hur som helst, verkade det som att vi var de enda i salen som kände såhär - för det blev typ stående ovationer och en massa inspring. Då blir man ju glad hur som helst! Och som sagt, väldigt bra sånginsatser osv. Bara inte en story som kändes så genomarbetad och nutida  (fastän den absolut hade kunnat vara relevant även i nutid!).

    MEN. Nu var det ju handboll det skulle handla om. USM P18 i hemmahallen Önneredshallen. Superkul. En match och vinst mot Kungälv på lördagen (vi såg slutet Felix och jag, efter mello - och morfar bevakade hela).

    Morgonmatch på söndagen, som Victor, Felix, morfar och jag bevakade. En rätt sur förlust mot Ystad (slarvigt och rättvist). Och sen återbesök i hallen på eftermiddagen av mig och Felix och då vann de stort stort mot Växjö. Med andra ord - vidare avancemang! Kul.

    Älskar att vi har den här fina hallen och föreningen på kort gångavstånd hemifrån. Älskar, älskar, älskar att promenera skogsslingan till hallen och hänga i kaffe- och linimentdoften.


    Söndag morgon, Felix fotar.


    Här är vi!


    Victor äter frukostmacka och rumpar sig närmre och närmre spelarna
    från Växjö. Han vill så gärna vara del i de stora grabbarnas gäng.


    Sen blev det lite långsamt och tröttigt.


    Sen kom han på att han kunde springa loss totalt och då blev det kul igen.


    Hänger nere vid kanten och kollar in uppvärmning.


    Söndag eftermiddag och två entusiaster på plats igen!


    P18-laget efter solklar vinst i sista matchen och segerbildsdags.

  • Återvinning

    Hur är det möjligt? Detta var visserligen strax efter nyårshelgen. Men ändå. Vad är det med folk?

    Mvh
    förundrad tant

  • Sassa brassa mandelmassa

    Hejaklack på USM P16 för några helger sedan (och ja, det lyckades för ÖHK avancerade!).

    Och några bilder från den fina handbollshelgen.


    Promenix till hallen.


    Victor har packat ryggsäcken.


    Hej hej från läktarplats.


    Heja Önnered!


    De två små gjorde premiär på en hel match och det gick hur bra
    som helst. De gillade det! Satt stilla och hejade gott.


    Sen var det ju skönt att få springa lite också.

  • Mellomellomello

    I lördags var Felix och jag på genrepet av melodifestivalens första deltävling 2019 här i Göteborg, Scandinavium. Vilken fest!! Det kändes inte att det var ett genrep, allt satt och var som på riktigt - nästan på repliken och sekunden.

    Oväntat bra platser fick vi också, på sjuttonde raden i mitten - så vi såg precis allt och var riktigt nära programledarna flera gånger eftersom de hade en liten scen precis framför oss. Jag panikbokade dem när biljetterna släpptes och det var väldigt svårt att få till bokningen (tekniken strulade) så när vi väl kom in och fick till det var ganska mycket redan bokat. Därför var det en väldigt positiv överraskning när vi fick kliva fram så lång på parkett och liksom satt mitt i smeten, strax bredvid pressen och artisternas anhöriga.

    Det mesta lät faktiskt väldigt bra live - generellt mycket bättre än på tv. Det gick fram (till och med High15 och Arja som ju åkte ut direkt).

    Men vi var även rörande överens om att Mohombi var bäst, så det var kul att han gick direkt vidare. Wictoria också värdig vinnare. Vi gillade även Nano, men han får ju en ny chans i andra chansen. Det enda bidraget som vi hade hoppats mer på var Zeana:

     

    Men de vann i alla fall låtsasomröstningen på genrepet så vi fick höra den två gånger! Det gjorde även Arja Saijonma, och live var hennes låt och utstrålning rätt så bra (men ingen stor surprise att den kom sist i riktiga tävlingen).

     

    Utöver otroligt bra scenshow, programlederi och ljud var det även fullt ös i lobbyn innan föreställningen (det undvek vi dock för det var en massa köer) och förfestuppträdande med Ola Selmen från Amigo Grande på barnkanalen på scenen - allsång och tävling. Det var kul! En toppentoppendag - Felix har redan önskat sig mellobiljetter av jultomten igen i år.

    Och Victor var lite besviken att inte han fick gå på mellofest. Trodde inte han hajade att vi var där, men det gjorde han minsann. Han å andra sidan höll sig vaken hela lördagkvällen och dansade loss med fri tolkning till alla bidrag. Snacka om feeling!


    Vi är på plats!


    Uppvärmning på rad 17.


    Christer Björkman (ryggtavlan i västen) kom förbi och sa hej. Inte till oss.


    Några kameror.


    Nu kör vi!


    Greenroomhyllan.


    Baksidan av de snyggaste scenkläderna.


    Heja heja.


    Tack och hej mello!