images.jpg     images-1.jpg    images-2.jpg    images-3.jpg

  • Bonusmaterial från Martin

    20 Minnesvärda händelser
       1. Lunchen med geishan & hennes maiko i Kyoto – aldrig har maten smakat så gott.
       2. Shinkansen/ snabbtågen som alltid kom & gick exakt på sekunden!
       3. Det kyliga paret som hade restaurangen sista kvällen i Pontocho-gränden i Kyoto – aldrig har harakirin legat så i luften.
       4. Dallrande & feta sumobrottarrövar i alla ära – men det var sumotränarens plötsliga utbrott och uppläxning av två av brottarna som gav det mest bestående intrycket… som en bonus bröt han dessutom av sin pinne.
       5. Ölprovningen vid Hida Korikori Beer utanför Takayama – precis vad vi behövde i regnet !
       6. Martins första…och enda sushi klockan halv nio på morgonen vid Tsukijis fiskmarknad i Tokyo – bitarna växte snarare än blev mindre i munnen.
       7. Åsas tårar blandas med regn & parapaly i ansiktet på Karumas eld festival utanför Kyoto.
       8. Advokaten i all ära, men det var kvällen på Arty Farty som fick Tokyo att kännas åtminstone lite gay !
       9. Ganguro-tjejernas tävlan i att se mest förjävlig ut i Shibuya… men det tyckte de så klart inte själva.
      10. Råttjakten i ryokan i Kyoto – var det den, förkylningen eller den hårda tatamimattan som gjorde att vi låg sömnlösa ?
      11. Sushi, bentolådor & kalla nudlar, men det var den italienska restaurangen i Ikebukuro som gav oss aptiten tillbaka.
      12. Fushimi-Inari Taisha – den shintoistiska helgedomen blev ett härligt avbrott ute i naturen med vandring under röda toriis strax utanför Kyoto.
      13. Första kvällen högt uppe i Park Hyatt Hotel Tokyo när vi kände oss lost in translation…
      14. Insikten om atombombers förödelse på museumet i Hiroshima.
      15. Åsa somnar på kabukiteater, men det var hon inte ensam om… tre filippinskor bakom gjorde henne sällskap.
      16. Martin bränner 1000yen inom loppet av några sekunder i en pachinko hall i Takayama – utan att ens röra handen !
      17. Tojitemplet i Kyoto som hade den mest varierande marknaden vi någonsin varit på.
      18. Parikura-automaten som fick oss att känna oss som tonåringar på nytt, när vi gjorde klistermärken av oss själva.
      19. Åsa frossar i svarta ägg kokat i svavelhaltigt vatten efter att Martin upptäckt Fuji-berget.
      20. Inget Japan utan karaoke – inte hade vi trott att karaoke på två i ett litet rum skulle kunna vara så roligt  att man vill sjunga ”Didn´t we almost have it all” tio gånger. Shoop shoop.

    …Och 15 minnesvärda personer vi aldrig ska glömma.
       1. Amerikanskan på Starbucks som glömde (med viss tveksamhet?) sitt silkesparaply, och tyckte det var väldigt unproperly av japanskan att skratta åt henne…. när hon egentligen bara log och inte förstod engelska.
       2. Kameraexpediten som utbrast ”Oh, thank you. Thank you!” efter att Åsa förklarat att hon varit där tio minuter tidigare.
       3. Finlands svar på Kurosawa som inte verkade veta nåt om staden Kyoto som han studerade i –men det är klart, det var ju den finska staten som betalade hans uppehälle.
       4. Kabuki- pojken, som hade en härlig frasering som skar in i öronen i första akten – undrar om han kom i målbrottet till den andra ?
       5. Den knubbige Arty-Farty bögen som inte bara dansade utan också sjöng med till varenda låt.
       6. ”Kinesen” vid Himejislottet…som fick Martins intresse för prinsessan Sen att växa under några minuter.
       7. Tanten som steg av med oss vid Shinjuku-stationen och verkade ha kunnat följa oss till världens ende.
       8. Skåningarna på sushibaren vid Tsukijis fiskmarknad som när vi gick högt utropade ”Dom gilla inte det där!”.
       9. Expediten i Shibuya som Martin hade kunnat handla mer av än en svarta jacka…Åsa också.
      10. Den spinkige sumobrottaren som fick oss att ställa frågan…kan verkligen vem som helst bli sumobrottare ?
      11. Amerikanerna på väg upp i Tokyo Tower – a big ass building ! Awesome !
      12. Paret som ägde ryokan i Kyoto – lite Pang-i-bygget känsla över deras alla alarm som gick igång så fort man klev in eller ut.
      13. Tanten som sålde en väska till Åsa – fick hennes hjärta att smälta, att väskan gick sönder efter några timmar var strunt samma.
      14. Expediten i Kyoto som letade upp receptet på Caesarsalladen, glömde visserligen bort kycklingen, men kompenserade det på annat sätt.
      15. Shou-Shou san…. Vår älskade Shou-Shou San! Vart tog hon vägen ?

  • Hemfärd

    Upp klockan 5.30, in i duschen, packa det sista, ner till stationen, tåget till Nagoya, byta station, specialtåg till flygplatsen, checka in, frukost på starbucks, vänta, flyga 10 timmar (lunch kycklinggryta, mellanmål skinkmacka, middag svamppasta), byta flyg i helsingfors (stressigt värre med specialhård säkerhetsgenomgång och passkontroll), springa till flyg, flyga (mellanmål skinkmacka), hämta bagage, flygbuss, hemma 18.00 (dvs 1.00 japansk tid).

    Trött men lycklig!


  • Vad vore en japanvistelse utan sake, och karaoke!?!

    Den sista dagen i Japan tillbringade vi i bergen i centrala Honshu. För att hinna med fick vi gå upp tidigt (så tidigt att ryokans värdpar inte var vakna och vi satte av larmet när vi gick) och ta shinkansen från Kyoto till Nagoya och därifrån vidare på ett trevligt litet turisttåg upp till Takayama, som ligger vid foten av de Japanska alperna. Tror det är en rätt bra utgångspunkt om man vill vandra där. Tågresan var vacker, vi kom förbi det vanliga urbana landskapet och upp bland gröna kullar och berg. Det regnade rätt rejält, men det gav bara en liten extra krydda till naturupplevelsen. I alla fall så länge vi satt på tåget...

    Vid tiotiden var vi framme i Takayama. Där begav vi oss till en marknad först, där det var lite blandat med frukt och grönsaksstånd, så de vanliga riskakorna som verkar vara specialitet i varenda by, och lite prydnader och trägrejer. Efter det begav vi oss på promenad till ett naturområde strax utanför staden, där man samlat gamla hus från 1500-talet och framåt. Ett friluftsmuseum. Det var jättefint. På vägen stannade vi för lunch vid ett lokalt bryggeri, där man brygger öl på klaraste källvatten med hjälp av solcellsteknik. Givetvis toppade vi lunchen med en liten provning av deras tre ölsorter. Mycket gott, och det gav oss livsandarna tillbaka.

    Sen tog vi bussen ner till byn och gick på shoppingtur i gamla stadsdelen. Oj vad det regnade. Men ett bra tillfälle att få köpt de sista souvenirerna. Dessutom fick vi avklarat något vi skjutit på hela resan. Sakeprovning. Ajaj. Det var godare än väntat, inte så starkt som jag befarat. Bara 16%. Smaken - med risk för att trampa sakevänner på tårna - som en blandning av vitt vin och hembränt. Men det hjälpte bra för att bedöva mina hemska munblåsor, så jag gurglade mig med hälften. dessutom fick vi den serverad i små fluortantmuggar så det var ju passande.

    Sen åkte vi turisttåg hemåt igen, och shinkansen. Väl hemma begav vi oss till Giondistriktet och åt middag på en mysig japansk restaurang (där värdparet visserligen verkade hata varandra, vi trodde vi skulle få bevittna harakiri) och gick vidare till Jumbo Karaoke. Hur roligt kan det vara att sitta inlåsta två personer i ett litet bås, framför en tv och med varsin mikrofon i handen. HUR ROLIGT SOM HELST!!!


  • Slott och bomber...

    Idag har vi haft en heldag med shinkansen. Vi akte tidigt fran kyoto med taget mot himeji, dar det finns ett fint gammalt slott. Staden i sig var inte mycket att ha men slottet ar fantastiskt, vitt med spetsiga japanska tak och flera vaningar hog huvudbyggnad. En trevlig liten utflykt.

    Sedan tog vi taget vidare mot Hiroshima, och dar var minnesparken och museet over atombomben givetvis det vi ville se. Vi borjade vart besok med en otroligt god japansk/italiensk lunch pa en shopping mall. Sedan promenerade vi ner i parken. Valdigt mycket skolbarn dar, vi blev intervjuade av fyra kacka barn fran Osaka. De hade fatt i uppgift att fraga nagra utlanningar saker pa engelska. Pa fragan "vad tycker ni om japansk mat" svarade vi "yes, very good!"... Sen var vi pa museet. Mycket fint och valordnat. Det hade bade info om sjalva staden fore och efter bomben, kriget i sig, atombombens konstruktion och saklart efterverkningarna for de som blev drabbade. Det var gripande och vidrigt.

    Sen tog vi taget tillbaka till kyoto och akte upp till den mysiga grande vi var pa pa var forsta kvall har. At middag pa en japansk/italiensk restaurang igen (caesarsallad till mig och japansk kyckling till martin) och hade en riktigt mysig kvall.

    Nu ar det sangen som galler. Imorgon ar sista utflyktsdagen. Kl 6.42 gar taget mot Nagoya och sedan vidare mot Takayama som ligger pa centrala honshu. Det ar kant for sin gamla stad, edo-arkitektyr, och hantverk och sake.

  • En livs levande maiko - och tva festivaler

    Vi sov faktiskt inatt. Jag sov battre an Martin, som mitt i natten var uppe och jagade en ratta. Det piper i rummet, ett ljud som aterkommer med oregelbundet intervall och Martin tror det ar en mus eller ratta. Men vi har inte sett nagot annu.

    Efter frukost pa Starbucks (dar en hemsk amerikanska ikladd nagon sorts amerikansk geishamundering - alltsa allt tankbart krimskrams hon har kopt i diverse butiker har hade hon pa sig i en enda julgranslik rora - gjorde stort vasen av att hennes japanska 500-dollarsparaply hade blivit stulet, pinsamt var det) akte vi upp till ett tempel som shogunerna byggt har. Nijo. Det var val vart ett besok, speciellt det knarrande naktergalsgolvet (som man byggt medvetet sa for att skydda sig mot inkraktare). Sen akte vi vidare till downtown kyoto for att titta pa festival. Jidai Matsuri (aldrarnas hogtid). Det var coolt, en procession med folk kladda i traditionella kostymer som visar 1200 ar av japans historia. Efter det var vi med om nagot riktigt haftigt, en livs levande maiko (vitsminkad och otroligt vacker) satt pa en italiensk restaurang nere vid floden tillsammans med sin geiko. Vi gick givetvis in dar for att ata - italienskt och maiko pa en och samma gang! For bra for att vara sant. Vi fick ocksa fotografera henne.

    Sen borjade det regna (annars har det varit stralande vader med soligt och mellan 20 och 26 grader) och vi kopte varsitt billigt plastparaply (typ engangsparaplyer som plockades fram overallt). Och vi tog vi det fullpackade lokaltaget nagon timme upp till en liten by som heter Kurama dar det var dags for nasta festival, Kurama Matsuri, en eldhogtid. Det hade sakert varit helt fantastiskt om det inte var for regnet. Nu var det det varsta jag varit med om pa denna resan, jag fick panik av alla manniskor som gick runt och petade pa varandra i trangseln med paraplyer. Till saken horde att vi i publiken liksom fick ga runt runt pa en snitslad bana genom lermarker for att byns huvudgatan var for liten for att rymma alla manniskor. Sa for att losa det hela vandrade publiken mer an sjalva eldprocessionen och mer an halften av tiden spenderades alltsa utanfor byn pa leriga stigar i osregn. Med massa vitkladda japanska uniformsman med megafoner som skrek pa japanska och pekade i vilken riktning man fick och inte fick ga. Det var for javligt rent ut sagt. Jag blev sa trott, folkilsk och smatt panikslagen sa jag borjade grata. Sen akte vi samma packade och fuktiga lokaltag hem. Jag tycker festivalen var hemsk, men det ar a andra sidan det enda jag kan klaga pa pa hela resan sa det ar skitsaksamma. Nu ska vi mysa pa hotellrummet, jaga rattor och bada badkar och lasa pa om hiroshima och himejislottet.

  • En lang natt - foljt av templenas dag

    Det har med att sova pa traditionellt japanskt vis, det ar visst inte var grej. Nar jag kom upp till rummet igar efter att ha bloggat hade martin baddat upp vara futonmadrasser pa gilvet och lag och sov (trodde jag) sa jag smog in och lade mig for att lasa lite. A ena sidan kande jag mig jattetrott, men a andra sidan var det stort omojligt att fa nagon ro. Jag laste i nagon halvtimme, lag och blundade och forsokte sova i nagon timme till. Gick pa toaletten, forsokte sova igen, osv. Vid halv ett tiden nar jag gick upp for att ata en banan (jag var ratt hungrig) reste sig martin upp i sin yukata (bomullskimono som hotellet forsett oss med) och sa, "du kan tanda". Han hade heller inte sovit en blund. Ok, bada ar ganska forkylda och det kliar i hals och oron och nasorna rinner. Det hjalper inte till. Madrassen var ratt hard och kudden var fylld med nagon sorts gryn som liksom knastrade sa fort man rorde huvudet. "Jag tror det satter igang nagot i huvudet, att man loser upp nagra spanningar eller nagot" var martins teori. Jag vet inte. Helt omojligt att sova var det. Och vad gor man mitt i natten i ett avskalat hotellrum. Ligger och stirrar i morkret och lystnar pa ljudet av kudden som frasar mot trumhinnorna . Men i alla fall, vi hade fruktstund och forsokte igen. Det gick inte ett dugg battre. Vid tvatiden fick jag en hysterisk skrattattack. Tror att jag somnade in sen nagon gang runt halv fem. Martin somnade ungefar samtidigt. Sen hade vi stallt klockan pa sex men kom val upp strax efter halv sju. Vi har ju mycket att utratta!

    Jag har ju gatt och dragit pa en forkylning hela resan, men nu ar Martin dalig ocksa. Hostar och snorar och ar valdigt hes. Jag daremot borjar bli battre. Trakigt att han inte ar hundra, men vi kor a andra sidan pa som vanligt i alla fall.

    I morse borjade vi med att ta lokaltaget ut till en liten ort i narheten dar det finns en helgedom som heter Fushimi. Speciellt for denna ar att det ligger vackert belaget vid en bergssluttning och att man runtom helgedomen byggt upp en promenadslinga som ramas in av hundratals torii-portar. Det ar en shintosymbol och oftast ar de roda (om man har sett filmen en geishas memoarer finns det en scen dar huvudpersonen som liten flicka springer i en gang kantad av toriiportar). En harlig upplevelse var det i alla fall, och en ganska jobbig promenad for oss forkylda (i tusentals trappor). Men det var harligt, en smatt meditativ upplevelse och inte alls mycket folk dar.

    Efter det akte vi taget till kyotos station igen och promenerade ner till tojitemplet, som buddhistiskt tempel dar den lakande buddhan hor hemma. Med andra ord, om man vill hela krampor ar det bra att ga och stalla sig i rokelsen som finns utanfor templet. man ska liksom badda de onda delarna med rokelsen. Med tanke pa var allmanstatus idag sa kandes det som en bra grej att gora. Martin ar bara sjukare i och for sig, men mina ogon borjar bli battre...

    En annan anledning till att vi gick just dit ar att det halls en loppmarknad dar den 21 varje manad, man hedrar Kukai (han som grundade tempet) da. Det var en fantastisk marknad med allt mojligt i utbudet, bade gammalt och nytt. Kimonos, torkad fisk och andra japanska godsaker, smycken, atpinnar, antikviteter, keramik, stickade trojor, hemsydda vaskor, samurajsvard, mat i alla former, kryddor, kalligrafipenslar, blommor, osv. Valdigt roligt att ga runt dar. Jag kopte en troja, en vaska, ett par orhangen och lite kryddor. Martin kopte en keps och lite presenter.

    Sen gick vi till stationen och at mat, italienskt... Och efter det tog vi lokalbussen upp till ett annat kant tempel som heter Kinkakuji och som har en gyllene paviljong i en sjo och en vacker tradgard. Det var valdigt vackert aven dar. Men bussresan tog en evighet och bussen var fullpackad och chaufforen ropade standigt ut samma sak (jaja for oss lat det i alla fall som samma) gang pa gang pa gang pa gang.

    En bra sak till har vi hunnit med idag forresten, vi har bokat alla vara tagbiljetter for de resterande dagarna sa nu vet vi hur de kommer se ut. Imorgon ar det festivaler har i Kyoto sa da blir vi kvar har och njuter av dem, det ska man enligt alla guidebocker forsoka hinna med nar man ar i japan. Sen aker vi tillHimejislottet pa torsdag och direkt darifran till Hiroshima dar vi ska ga pa atombombsmuseum och kolla in minnesparken. Pa fredag ska vi aka upp till en liten by (pa drygt 60 000 invanare...) som heter Takayama och som ar kand for sin saketillverkning. Och sen pa lordag aker vi ju hem pa formiddagen, men det ar ju langt tills dess.

    Nu ar klockan snart sex och vi ar alltsa hemma pa vart ryokan. Martin maste sova, och jag behover nog ganska snart gora detsamma. Ska forsoka halla mig vaken nagra timmar till bara. Och sen hoppas vi pa att det gar battre inatt an sist...

  • Roppongi och vidare mot Geishornas Kyoto

    Idag har vi alltsa lamnat tokyo och tagit oss vidare sydvasterut for att hamna i Kyoto. Men innan vi sa farval av Tokyo gjorde vi ett besok i en av stadsdelarna vi annu inte hunnit utforska, Roppongi. Stadsdelen ar mest kand som att vara nagon slags partymecka och populart pa 60- och 70-talen, men pa senare ar har de satsat pa ny och frasch arkitektur och shoppingcenter. Vi startade i alla fall som vanligt med frukost hemma pa Starbucks i Ikebukuro och efter det gick vi ner till tunnelbanan och akte till Roppongi. Dar gick vi till Tokyo Tower, ett utsikts- och Tv-torn som ar nagra meter hogre an eiffeltornet och byggt som en kopia av det (men det ar malat i rott och vitt). Vi akte upp sa hogt det gick, till 250 meter, och tittade pa utsikten. Inte sa dumt faktiskt, att fa ytterligare ett fagelperspektiv pa staden och nu i dagsljus. Sen drog vi vidare till Roppongi hills, relativt nybyggt shoppingcenter med en del konstgallerier/museer etc. Vi hann tyvarr inte titta sa mycket dar, men det var fint och frascht. Over lag var val Roppongi inte nagon favoritstadsdel, stort och fullt av bosatta vasterlanningar, men det var inte sa illa som jag hade forvantat mig. Och Roppongi hills hade varit roligt att spendera lite mer tid i.

    Sen akte vi hem till Ikebukuro och hamtade packningen och tog oss till tokyos centralstation. Det var lunchdags sa vi kopte lunch. Jag hade gett mig den pa att prova en typisk japansk lunchbox, en bentolada. Tog ett sakert kort, med ris och gronsaker. Sakert - inte alls. Riset smakade extra klibbigt och kallt sushiris (i en stor och okryddad klump). Ok, det kanske inte var sa konstigt. Men gronsakerna var drankta i risvinager och nagon annan skit och gick inte att ata utan att fa kvaljningar. Till det fanns det nagon stor svamp som jag inte ens kunde titta pa utan att ma daligt. Och bredvid det ett par jasta bonor. Jag provade med en bit broccoli, men icke. Fantastiskt illa. Sakert jattegott om man ar japan, men jag klarar inte detta.

    Ok - sen blev det ett par timmar med shinkansen mot kyoto. Tagen ar fantastiska, de mest valstadade i hela varlden tror jag. Mellan varje tur har de en stadpatrull ikladda rosa uniformer som kommer upp ur sma specialgangar som gar under tagen och sa springer de pa tagen och med vita vaskor fulla med magiska medel och borstar, gor rent dem och vander pa alla saten sa att de ar vanda i fardriktningen. Fascinerande.

    Val framme i kyoto tog vi oss gaende till var nya boning, ett roykan (traditionellt japanskt vardshus med madrasssangar = futoner, bastmattor = tatami pa golven och laga bord). Inte sa tokigt, aven om det ar en lagbudgetvariant. Vi begav oss sedan ut i kyoto och gick till geishadistriktet gion. Inga geishor pa plats, men det finns visst bara 1000 kvar i hela japan.  Vi ger inte upp hoppet om att hitta en, men idag blev det inget.

    Istallet gick vi till en mysig grand invid floden och letade efter ett matstalle. Vi hittade en mysig japansk pub som faktiskt hade meny pa engelska. Dar intog vi den forsta helt godkanda, ja till och med goda, japanska maltiden. Jag at kycklinggrillspett (yakitori) och ris. Martin at friterad kyckling och ris. Och kycklingen var mor och smakade verkligen grillat, inte alls som de ackliga yakitorispetten man brukar fa hemma i sverige. Till snacks innan maten fick vi goda grona brytartor som var stekta i salt. Och till detta drack vi stora kalla sapporool ur flaska. Mycket gott. Och totalt sett blev denna maltid billigare an mycket annan skit (typ nudlar och sill) som vi atit tidigare. Makalost!

    Vi vandrade vidare i granden och gick in pa en spelhal och tog foton i fotoautomat. Det ar stort har bland tonarstjejer. Man far liksom valja av olika teman, typ glitter, glamour, pink, baby etc. Och sen fotas man flera ganger, valjer ett foto och gar vidare till nasta stopp dar man far pimpa fotot med olika monster och rita glitterstreck osv. Efter det skrivs fotot ut som sma frimarken med klisterbaksida. Valdigt kul grej att fordriva tiden med, om man ar fjorton, och uppenbarligen aven om man har passerat 30-strecket. Det var lite svart att fatta alla steg bara for allt var pa japanska. Men med lite hjalp fran tva japanska fjortisar gick det vagen.

    Sen gick vi till en mysig och ratt lyxig bar i granden och tog varsitt glas, traffade en finsk filmstudent som hade bott har i en dryg manad och anda inte hade nagra bra tips att komma med. Men han var trevlig i alla fall. Och sen gick vi hem. Martin kanner sig lite forkyld sa han inforskaffade ett munskydd pa vagen. jattefint!

    Nu blir det snart sanggang och imorgon ska vi upp tidigt for att gora den stora tempeldagen. Det kryllar av tempel i Kyoto namligen.

  • Mount Fuji, med piratskepp och svarta agg

    Idag har vi, trots att vi vaknade nagot slitna efter gardagskvallens bravader, varit pa heldagsutflykt vid Mount Fuji. Det var underbart att lamna staden for ett tag och komma ut och se lite mer av Japan.

    Men for att borja i ratt ande - vad hande igarkvall? Vi sov litegranna och sen gick vi ner till en italiensk restaurang i kvarteret och at pasta (napoletan for mig och gnocchi med ost och salvia for martin) och till det en flaska Masi soave. Inte fel! Valdigt trevligt stalle, som vanligt vanlig och bra service och god mat. Efter det skulle vi vidare till gaydistriktet. Kartan hade vi glomt hemma, men vi tankte att "hur svart kan det vara". Det visade sig vara svarare an vantat, tunnelbanekartan fanns bara pa japanska och vi lyckades hamna pa en rutt med tre byten - och massa vantan. Tunnelbanesystemet har ar for ovrigt en mardrom, med 3 olika bolag med olika biljettsystem och en massa trappor och korridorer som vindlar hit och dit vid byten. Utmattande. Men det ar effektivt nar man val sitter pa plats och har betalt sin biljett. Ok, sen nar vi val kom fram till Shinjuku station hade vi glomt at vilket hall vi skulle ga (och gatorna ar enorma och packade med neonskyltar och manniskor), och dessutom kom vi inte riktigt ihag vad distriktet vi letade efter hette pa japanska. Men vi skarpte sinnena och tankte till, orienterade oss efter reklampelare vi kande igen och fragade oss fram till ni-chome (som visade sig vara ratt namn pa distriktet). Vi hittade sedan mirakulost nog ner till Advocate, baren dar vi var harom kvallen och dar var det mer drag igar eftersom det var lordag. Riktigt trevligt, men annu battre blev det nar vi gick till Arty Farty och dansade. Bra musik och glada japaner med ballonger. Harlig stamning. Det storsta som skiljer barerna har mot barer hemma ar att det ar kosystem for att fa handla, folk star snallt i led for att fa komma fram till bartendern och bestalla. Helt otroligt. Man missar ju litegranna mingelfaktorn vid baren forstas, men demokratiskt varre ar det ju. Efter nagra timmar i vimlet begav vi oss hem, med taxi. Hade blivit varnade for att det skulle vara svindyrt, och det var visserligen inte billigt men i alla fall inte varre an hemma.

    Ok, tillbaka till dagen. Vi aktiverade vara JR Line tagpass idag. Det ar ett kort som gor att man far aka obegransat med JR Lines tag under en veckas tid och det blir mycket billigare an att kopa enkelbiljetter, for det ar ratt dyrt. Sen tog vi snabbtaget Shinkansen till en ort som heter Odawara och darifran akte vi mot Hakone. Val dar gjorde vi en liten turistrutt med lokaltag, buss, batt och linbana. Valdigt trevligt att komma ut i friska luften, och omradena var vackra. En blandning av skottland och vietnam, kande jag. Men valdigt japanskt saklart. Sjon vi akte bat pa heter Ashi, och meningen var att vi skulle se Mount Fuji resa sig i horisonten, men det var lite disigt sa vi sag aldrig berget och var makta besvikna. Sen, efter vi hade akt linbanan upp pa en sluttning, vande vi oss om och plotsligt sa martin - dar ar det!!! Och Mount Fuji tornade upp sig som en maktig bjasse framfor oss. Underbar syn. Det har var vid Owakudani, som annars ar kant for sina varma kallor dar svavelhaltigt vatten angar upp ur marken. Det luktade ratt sa speciellt, ruttet agg ungefar. Dessutom kokade de agg i kallorna, och pa grund av svavlet blir aggen alldeles svarta. givetvis fanns dessa till forsaljning ocksa, allt gar att kopa i japan. 5 agg i en liten pase, som jag givetvis var tvungen att sla till pa. Det smakade gott, fast att det var japansk matlagning.

    Idag har vi annars atit pasta med burksmakande tomatsas pa en japansk diner (men det blev gott tillsammans med lite extra parmesan och tabasco) och sen kopte jag en bakad sotpotatis som inte gick att ata (kanske mest for att jag kom pa att jag inte gillar sotpotatis...). Frukosten intog vi som vanligt pa starbucks, efter ha overvagt hotellets variant som visade sig besta av obegransade mangder toast och marmelad.

    Det blir tidig sanggang ikvall, imorgon ska vi lamna tokyo och aka vidare mot kyoto. Dar blir det tre natter och efter det har vi inte bestamt vad vi ska gora med de sista tva dagarna och natterna har.

  • Bland sumos, tempel och nordar

    Vi borjade dagen med sumobrottning. Sumos morgontranar varje dag, efter vad jag forstatt, sa kl 7.00 var vi pa plats ute i fororten. Det tog oss nagon timme och tva byten pa tunnelbanan innan vi kom dit, en tidig start i morse med andra ord. Eftersom vi var nagra minuter sena hade sumoganget satt igang nar vi kom, vi holl pa att vanda i dorren for det var ett trangt rum och vi ville inte stora. Men det kom ut en stadig bit i sumo-outfit och vinkade in oss. Sen satt vi snallt pa en liten "laktare/scen" och tittade pa medan 20-talet sumos varmde upp i en ring. lyft pa benet, sla pa baksidan av laret, satt ner benet och sla pa framsidan av laret och gor en djup knabojning samtidigt. sa holl de pa i sakert 45 minuter, och den fetaste gubben stog givetvis precis framfor oss. jag hade lite svart att halla mig for skratt faktiskt, kande att jag fick en skrattattack komma smygande men jag lyckades tack och lov halla det borta. tur det, for mannen som vi tror kan ha varit tranaren, gav martin en tillsagelse nar han strackte ut benen framfor sig. vi var tvugna att sitta och huka. efter ca 45 minuter av hukande och larslagning satte de igang att brottas 2 mot 2. vinnaren fick vara kvar i ringen till nasta omgang. nar de bytte skrek alla som ville vara med och brottas "huss", eller nagot i den stilen.

    det var kul att vara dar, men det var ingen storre action forran en gigantisk herre kom in i  salen. antagligen en gammal sumo. han satte sig pa laktaren framfor oss och sag pa. ratt var det var bad han en av sumosarna om en piska och sen gick han ivag och piskade en kille, brot sedan sonder piskan och gick ut i ringen igen och pucklade pa samme kille. mycket markligt. men antligen lite action!

    efter ca 1,5  timme fick vi nog och promenerade istallet ner i Asakusa. vi borjade med en frukost pa starbucks, ingen sushi idag. sen fortsatte vi mot ett kant buddisttempel, senso-ji, som vi spanade in. det var lordag idag sa det ar antagligen mer folk an vanligt, vilket innebar folk precis overallt. vi fortsatte sen in i lite aldre stadsdelar, delade pa en kirin pa en uteservering och gick sen och kopte husgerad. knivar, ett durkslag och en gammaldags riskokare. bland annat.

    sen var det dags for lunch och vi bestamde oss for att ater ge det japanska koket en chans. martin bestallde in det sakra kortet, varma nudlar i buljong, och jag detsamma men jag spetsade min med fisk. det skulle jag inte gjort. pa nudlarna lag nagon sorts sill som hade lagts in i socker eller nagot, sott smakade den i alla fall, och alldeles morkbrun var den i kottet. vidrigt. detta till det facila priset av 90 respektive 130 kronor. helt sjukt ju, nudlar i smaklos buljong som intas pa en trapall i ett skyffe pa en bakgata - 130 kronor! jag hade inte kunnat med att laga nagot sa spartanskt och fantasilost hemma.

    naval, matta och lite acklade gick vi vidare mot ueno och parken dar. ueno ar precis som asakusa en stadsdel med lite aldre bebyggelse, och det var mysigt som omvaxling.

    efter det bestamde vi oss for att ta oss till akahabira, som ar elektronik- och manganordarnas tillhall. vad vi trodde att vi skulle fa ut av det vet jag inte. men vi var val tvugna att se det. helt hysteriskt ar allt jag orkar saga om det. det roligaste som hande dar var att japans tv filmade oss och fragade om vad vi som turister tyckte om det ekonomiska laget, om det var billigare eller dyrare nu. vad fan skulle vi saga om det, vi vet ju inte hur det var forut.

    sen tog vi tunnelbanan hem och nu ska vi vila lite innan vi beger oss ut pa kvallens aventyr. tror det blir karaoke ikvall, om vi hittar ett bra stalle.

  • En hysterisk dag med fisk och tonarsmode

    Vilken dag. Idag ar jag om mojligt annu trottare an igar, men vad vi har hunnit med att se mycket! Vi borjade dagen med att trangas med alla pendlare nere i tunnelbanan for att ta oss till Ginza, dar tokyos stora fiskmarknad ligger. den var helt fantastisk, tonfisk och annat hogt och lagt. och full rulle saklart. vi beslutade, mot battre vetande, att avsluta utflykten till marknaden med en lunch pa ett av sushistallena bredvid marknaden. trots att vi bada tva var lite smatt matta pa fisk efter alla dofter och syner inne pa marknaden.  men som sagt - vi tankte att det hor val till sa vi bestallde in varsin monsterstor sushitalllrik. martin, som egentligen inte ater sushi, at 2 makibitar och gnagde lite i hornet pa en omelett. jag, som alskar sushi, fick verkligen pina i mig den sakert farskaste och garanterat dyraste sushi jag nagonsin atit. sen madde vi bada illa. det har med maten ar inte latt alltsa, konstigt nog. vi fick ga till starbucks och dricka kaffe och ata vasterlandska kanelbullar. herregud vad illa! men gott och vi var tvugna att stabilisera fiskupplevelsen.

    efter det madde jag lite  battre, men blev sjukt trott. har en forkylning som sitter i. men vi promenerade i alla fall till kabukiteatern och koade for biljetter till dagens matineforestallning. kl 11 satt vi bankade pa fjarde vaningen (sa langt ifran scenen man kan tanka sig) och fick avnjuta vart livs forsta kabukiforestallning. jag somnade efter ca 10 minuter, och jag var inte ensam om det - kan jag meddela. folk runtomkring oss sov minsann ocksa. synd egentligen, men det ar lite svart att njuta av teater pa riktigt  nar man inte fattar vad de sager. martin holl stallningarna i alla fall. men jag tyckte mest de hade galla roster och spelade over nagot fruktansvart. scenen och kladerna var fina. och tack och lov valde vi att bara kopa biljett till en akt pa en timme (och inte alla fem).

    efter det funderade jag allvarligt pa att ga hem och sova lite, men martin tog tag i mig och vi promenerade vidare i ginza. det var ganska stort och rorigt, det sags att det ska vara lite som new yorks fifht avenue men jag fick ingen go och lyxig kansla alls. naval, efter att ha spanat in kejsarens palats gick vi till tunnelbanan och akte upp mot shibuya - tonarshysterins mecka. det var fantastiskt! japaner vet verkligen att leva ut sina kladdrommar. vi at forst lunch pa ett franskt stalle (salade nicoise och en croque monsieur, vi ville inte chansa mer). sen gick vi runt i affarerna, jag shoppade en toppluva (som ar valdigt poppis har bland kidsen verkar det som - shorts, hogklackat, knastrumpor och toppluva ar grejen) och martin gick loss och slog till pa bade en ascool jacka och en "manbag" i beige skinn. sen strosade vi runt for att hitta attraktionen ”love hill”, dar det kryllar av hotell dar man kunde kopa in sig per timme (rest) eller hel natt (stay).

    efter det promenerade vi upp till nasta stadsdel, harajuku (kant fran gwen stefanis lat rich girls) och dar var det riktigt lyxigt och mysigt pa en och samma gang, mycket battre an ginza. alla stora designers hade stora affarer langs med huvudgatan (prada tog som vanligt priset i snyggast byggnad) men det fanns annat ocksa.

    sen akte vi hem, en laaang fard i tunnelbanan, och bade jag och martin sov hela vagen hem. vi ar helt slut - men det har varit en otrolig dag.

    hotellet ar fint, sangarna skona, och det ar alldeles tyst pa rummet. personalen toppen - en tjej har hjalpte oss precis att ringa till ett sumostalle som vi kollat upp. vi tankte titta pa morgontraningen i morgon. men det visade sig att de var borta pa match sa da letade hon reda pa ett annat stalle, vi ska dit kl 7,00 imorgon bitti sa vi lar aka tunnelbanan vid 6.00 for att hinna. satsar pa en tidig kvall ikvall.

  • Vi ar framme i Japan

    Nu ar klockan snart midnatt har.Jag ar urtrott och sitter おch kampar m ett tangentbord ソm staller om sig till japanska tecken hela tiden。 Det ar inte som hemma, om man sager sa, och det ar ju heller inte meningen. resan hit var superb, vi alskar finnair. god mat och toppenservice. hann se tva filmer, wall street och sex and the city. sen kom vi fram till nagoya, akte lokaltag och sen shinkansen (snabbsnabbtaget) till tokyo. sen fick vi ta metron till ikebukoro i nordvastra tokyo for dar bor vi.

    vi var riktigt hungriga nar vi kom fram sa vi inledde tokyovistelsen m att ata pa ett nudelhak. man fick valja fran en automat, som en cigarettautomat ungefar, vilken ratt man ville ha. det stog bara pa japanska sa det var rena chansningen. Jag fick nudelsoppa med ett halvt brunt agg och flasksval i. Det var riktigt ackligt. martin fick en gigantisk skal med kalla nudlar och samma flask och agg till. vi fick bota var ackelkansla med att ga till mcdonalds som lag bredvid. det var minst lika ackligt. man satt som i sma enpersonersbas och stirrade in i en frostad glasvagg och at sin mat. folk at, rokte och smsade.

    det ar forsta betraktelsen av tokyo - folk ar fastlimmad i sina mobiltelefoner. de stirrar pa demJAMT。 alla smsar eller vantar pa sms precis hela tiden. iakttagelse nummer tva ar att affarsman i kostym super sig fulla och gar hem ungefar kl 23.00. det kryllar av dem pa gatorna sa dags. sista iaktagelsen, ar en japan forkyld har de munskydd pa sig, borde inforas pa sparvagnen hemma.

    naval, det var ett sidospar. efter acklig lunch pa mcdonalds gick vi till hotellet, som ar jattefint. och sen begav vi oss till bic camera for att kopa en kamera till mig. det var inte latt, hysterisk affar och allt pa japanska. en saljare som var valdigt hjalpsam men som pratade usel engelska hjalpte mig att kopa en liten nikon coolpix. jag hoppas det blir bra. sen akte vi metro till shibuya, dar vi  hade spetsat in oss pa park hyatts skybar (kand fran lost in translation) och sedan gaydistriktet. vi fick hjapl av en liten dam att hitta till ratt metro. hon pratade faktiskt ganska bra engelska och hade varit pa semester i stockholm en gang i tiden. hyatt var asfrascht, precis som i filmen. vi drack ett par svindyra glas vin och njot av utsikten. sen irrade vi runt i nagon timme innan vi hittade ner till "arty farty", en gaybar. det visade sig att det inte var nagot folk dar men en vanlig sjal guidade oss till "the advocat" som ocksa lag dar i samma distrikt. vi drack ett par glas och sen begav vi oss hem. och jo - toaletten pa hyatt glomde jag ju namna. dar kunde man fa all typ av "bideservice" du kan tanka dig. liten strale, mjuk strale, fram eller bak, med eller utan deodorant, torkning, etc. allt automatiserat, saklart :) var ju tvungen att prova - bara for att.

    nu ar det sangen som galler. de ar urskona, det provade vi redan i eftermiddags. imorgon bitti vantar fiskmarknaden och sushifruskost.

    gonatt! 

  • Packat

    Nu har jag packat och är så gott som redo för att knata ner till kungsportsplatsen. Tänkte bara lägga upp länken till stället vi ska bo på i Kyoto:
    Miwaya Roykan
    Clean, reliable, japanese style rooms have nice character but the place itself is pretty bland. the owner strongly requests/requires that guests be out of the their rooms from 10am until 4pm. A good value overall, close to the train station and within 15-30 min walk of major sites in kyoto.

    Det är en stor festival där den 22 oktober när vi är där så det var lite svårt att få rum. Men detta blir nog helt ok. Jag tycker det är charmigt att man blir utslängd mellan 10 och 16. Det är rätt - vad fan ska man sitta och häcka på rummet för?

    Sayonara!

  • Dagen innan

    Idag kanske man borde packa, men det var faktiskt mycket trevligare att spendera kvällen med att fira in semestern tillsammans med Jonas på Manana. Packa går ju lika bra att göra imorgon. Och så himla mycket är det ju inte som ska fixas. Kl 10.05 ska vi åka den silvriga bussen mot Landvetter och vid 11.55 går flyget mot Helsinki och sedan vidare till Nagoya söder om Tokyo. Jag tror det tar runt tio timmar. Efter det vet ingen vad som händer, allra minst vi. Men om allt går som beräknat kommer vi tillbringa kommande fyra nätter på det här flådiga stället:

    twin_l-1.jpg

    http://www.sakura-hotel-ikebukuro.com/
    När vi väl checkat in är vår nästa uppgift att ta oss till http://www.biccamera.com/ för att köpa en kamera till mig.