23 Maj, 2010
Hela dagen igår innan loppet igår kände jag mig pirrig på ett väldigt positivt sätt, och när vi väl stod och väntade på att gå in i startfållan kände jag mig otroligt förväntansfull och jätteglad - nästan sprallig. Jag sade till pappa: "det här kommer att bli 21 kilometer glädje". Jag trodde faktiskt det. Så blev det inte, utan ungefär 3 km glädje och sedan resterande en kamp mot hjärnan som sa åt mig att det var alldeles för varmt för att springa så fort som jag egentligen hade tänkt. Så istället för att pressa min tid handlade det mer om att hålla huvudet kallt (bokstavligen) och inte lyssna alltför mycket på förnuftet. Jag hade ett mantra som jag upprepade i huvudet om och om igen, från ca 11 km och in i mål: "jag är lätt, jag är stark. jag älskar att springa". vad gör man inte. Loppet var roligt, men fruktansvärt jobbigt. De första vätskekontrollerna nöjde jag mig med att dricka, men sedan tog jag bara muggen och vräkte över huvudet. Det hjälpte. Men på grund av jag kände mig tvungen att ta alla vätskekontroller förlorade jag mycket tid, och i slutet när jag såg att jag knappt skulle kunna ta mig under 2 timmar så bestämde jag mig för att skippa de sista tre vätskekontrollerna. Det var nog rätt val, men jag var jäkligt törstig när jag gick i mål. Från början på avenyn och fram in mot mål var det jäkligt jobbigt att springa, men jag lyckades ligga på lite under 5.30-tempo och gick tillslut in i mål på en tid precis under 2 timmar. SKÖNT! Det var härligt att ha syster och jonas och anders på plats som hejade på mig och mötte upp efter målgång. Och stoltast av allt blev jag när jag fick höra att pappa fortfarande sprang (jag var så säker på att han skulle ha brutit i värmen) och att han höll ett stadigt tempo dessutom. Så ca 1 timme efter att jag gått i mål kunde vi heja in pappa på en tid strax över två timmar. Så på det stora hela - great success! Vi ser redan fram emot nästa år :) Åsa Nydén, Startnummer: 48547, Tid: 1.59.49, Placering: 2248