Grönsakstankar

Igår, när det var dags att trolla ihop något läckert och närande till middag, frågade jag Felix om han ville hjälpa till att riva ost och skära grönsaker (någon slags köttfärswraps tänkte jag mig), helt säker på att han hellre skulle kolla barn-tv och ta det lugnt. Men icke. Jag tror det var det där med "men det är lite vasst, du måste vara försiktig" som triggade honom. Vasst? Lite farligt till och med? Jag vill! (inbillar jag mig i alla fall att tankegången i hans lilla huvud var).

Och detta är väl inget att skriva om egentligen, men grejen var att han sedan tog sig an sina tomater och gurkbitar med en sådan finess att jag blev helt chockad. Små fina bitar och skivor och helt utan blodvite. Jag stod där med min ostbit och häpnade.

Men det fina i den här lilla historien är inte att vi fick fram mat på bordet, utan att jag mitt i detta insåg det som egentligen är helt självklart. Nämligen att den där lille killen klarar av så mycket mer än vad jag hinner med att fatta. Och att ännu mer kommer det bli.


Tomatskivor och gurkbitar. Det fixar jag! 


Och sallad i alldeles lagom tjocka strimlor.


Et voilà! Smaklig spis.

gerdan

gerdan 18 augusti, 2016 klockan 13:27

Bra gjort Felix. Kanske han blir lite mer intresserad av mat när han får vara med och laga till den. Det vore väl toppen.

Tomas

Tomas 18 augusti, 2016 klockan 14:49

Det där gjorde han med ackuratess - så visst kan han när han vill!