Härligt härligt (men inte bara en dans på rosor...)

Det händer väldigt mycket roligt i tillvaron, som nog märks här i bloggen, och det är härligt att vara en familj på fyra.

Härligt - men det är inte alltid bara lätt och skojigt, ska erkännas.

Det finns dagar när jag är ensam med båda killarna, kanske inte har sovit sådär jättemycket och Victor har ont i magen och behöver mycket bärtid. Då Felix inte får tillräckligt med uppmärksamhet och stimulans, och som resultat springer runt och låter konstant och petar på allt och stökar till, och gör mig ännu tröttare och småirriterad samtidigt som jag får dåligt samvete för att jag inte är tillräckligt pedagogisk och rolig eller för att armarna inte räcker till. Eller när Felix är lite trött och mest går runt och jämrar sig ikapp med magond Victor (och man tillslut känner för att låta likadant själv). Precis då är det inte så kul.

Det är såklart framför allt positivt att vi har mer tid tillsammans, och att Felix inte behöver gå på dagis långa dagar hela tiden. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tycker att de dagisfria dagarna är lite utmanande att sy ihop (och blir lite avundsjuk när jag hör om dagiskooperativ här ute som låter syskon gå 9-15 alla dagar, om man vill). Det är inte mitt engagemang som tryter - men min teori (helt ovetenskaplig förstås) är att treåringar generellt mår bra av att komma iväg till sitt eget - med stimulans och kompisar och annan dynamik än här hemma (och att små bebisar behöver lite lugn och ro omkring sig, i alla fall några timmar varje dag). I Felix fall trivs han ju dessutom jättebra på Bullerbyn, och det förstår jag med tanke på med vilken energi och påhittighet de tar sig an varenda dag. Svårt att leverera samma händelserika dagar här hemma, minst sagt.

En tröst är att det låter ungefär likadanat vem man än frågar, med lite nyansskillnader i hur man upplever svårighetsgraden på måndagar/fredagar. De som kan tar hjälp av familjen - och även vi har ju stor hjälp av dem, även om de inte bor grannar direkt. Idag kommer mamma hit och stannar till lördag, och så får Jonas passa på att gå ut och roa sig lite med kompisar imorgon. Det är otroligt tacksamt och såklart kul att vi hinner med att ses innan hon och Åke drar till Spanien igen!

Vad gäller vardagarna kommer det säkert (förhoppningsvis) att gå bättre och bättre ju mer vi kommer in i allt, när våren kommer och vi kan vara ute mer och när jag testat fram en massa bra knep för att hålla alla så stimulerade, utvilade och glada som möjligt så länge som möjligt varje dag. 

Och så vill jag avsluta den här "klagolåten" (som egentligen inte är en klagolåt, utan mer ett sätt att balansera det jag oftast skriver om här på bloggen - dvs det roliga) med att säga att jag älskar tillvaron och inte skulle byta bort den mot någonting. Det är klart att det är lite slitigt ibland med två små, det kom inte som någon överraskning, men framför allt är det - som sagt - härligt härligt!


I tisdags efter dagis degade vi kalas till tomten, med tårta, paket och
kalashatt. Jag degade med ena handen och tröstade Victor med andra
och sprang mellan "tomtens hus" (bakom soffan) och babysittern.


Morgonarna går oftast väldigt bra. Då är vi alla utvilade och lugna och
kan leka tillsammans alla tre mycket bättre än på eftermiddagarna.
Felix är påhittig och drar igång lekar hela tiden. Här leker vi affär.


Och Felix köper gosedjur för sin tjugolapp.


Och en napp till lillebror!


Sedan stängde butiken och sommartomten (i blå luva) kom på besök.
Han hade med sig en Bamse till Victor.

Tomas

Tomas 7 april, 2016 klockan 18:28

Det är väl helt enkelt så det fungerar i detta livet. För att förstå det gudomliga med två härliga ungar måste man se deras jobbiga sidor. Keep up the good work!